När jag berättade att jag tänkte starta en blogg tittade min chef uppfordrande på mig:

”En blogg förpliktigar. Det är viktigt att man lägger upp någonting varje dag, även om det bara är en bild.”

Men nu är han pappaledig, så jag kan tack och lov bortse från detta stränga regelverk och ta en paus från det hysteriska blogglivet när fan jag vill.

Idag lovar jag dock att kompensera er för den senaste tidens slappa uppdateringsfrekvens.

Med uppemot TVÅ bilder.

Kanske det mest ovana med att bo på andra sidan jorden: min främsta superkraft – ironin – är plötsligt helt verkningslös.

Vet att det är ett himla tjat, men:

Så det är alltså hit evolutionen tagit oss till slut.

Fick nyss utskicket nedan från en japansk streetwear-butik. Tydligen har alltså regnsäsongen redan börjat. Vilket kanske kan förklara varför det regnade idag.

Själv föredrar jag den soliga dagen.

(Bra reflektion angående blommorna också. Det gäller att inte gapa efter för mycket, då blir man bara besviken. Kanske kommer man lyckas med konststycket att fota ett orörligt objekt i dagsljus, kanske inte.)

Snälla, berätta inte för henne om Peace & Love. Jag vet inte riktigt vad hon kommer ha kvar att leva för då, förutom sin karriär som modell för Gudrun Sjödén, men det är ju på sin höjd den näst mest upphetsande saken i världen.

(Källa: denna källa.)

Tänkte skriva ett inlägg om hur mycket jag hatar det lika stekheta och klibbiga som ombytliga klimatet i Japan nu när det börjar närma sig sommar och därmed tropisk regnsäsong.

Sedan skickade min flickvän (som alltså bor på andra sidan jorden) skärmdumpen nedan. Och plötsligt kändes det inte riktigt lika motiverat att klaga längre.

(En känsla som jag dock misstänker gått över om ett par veckor eller så.)

Det här med utländska är ju bra segt, så jag gör mitt bästa för att lära mina vänner här i japan konversera på gammal hederlig husmanssvenska istället. Just denna amerikanska klasskamrat har som ni ser redan lyckats emulera mitt bländande språkbruk med en förbluffande träffsäkerhet. Rena uncanny valley-vibbarna på det här.

Som sagt: allt du hört om freaky japansk snabbmat är sant. Även om just den här grejen verkligen inte borde vara det.

Ett par bonusbilder apropå japanska McDonald’s och deras märkliga sedvänjor:

Lite dålig uppdateringsfrekvens igår, men jag var någonstans mellan halvt och helt lamslagen av trötthet, surhet, uselhet, hethet och diverse andra -heter.

Idag blir det dock blogga av!!!

Jag kan bland annat avslöja att jag kommer publicera en bild på pommes frites.

Håll i huvudbonaden!