”Ska du hipstra dig nu igen?” suckar Susanna varje gång jag vänder mig bort och börjar pilla med mobilen.

Nej, hon är inte särskilt förtjust i mitt vid det här laget rätt osunda Instagram-intresse.

Eftersom det kanske finns fler av er som inte uppskattar tunga, flottiga färgfilter på varenda bild tänkte jag nu dela med mig av några helt obearbetade sådana från vår senaste vända till Nakano Broadway. De ser ju helt bedrövliga ut i det här skicket (tagna med mina gamla svenska Iphone 4S eftersom min japanska mobil inte hunnit tömma bildtarmen efter Kyoto/Osaka/Hiroshima-resan), men så är Nakano Broadway – detta besynnerliga jättevaruhus av actionfigurer, manga, spel, plastvapen, kamerautrustning och heminredning – inte direkt den visuellt vackraste platsen på jorden heller.

Men som ni kanske anar av bilderna är man lite för distraherad av annat för att tänka på färgmatchning och feng shui när man är där.

Denna långa gång, kantad av restauranger och arkadhallar och en massa helt random butiker, leder fram till själva varuhuset.

(mer…)

Nu är det slut på det roliga.

Men det blev åtminstone väldigt mycket av det.

Jag har tjongat runt hela helgen med Peter och ”Hasse”, det är nästan så vi hunnit bocka av hälften av punkterna på listan med saker de måste hinna med under sina tio eller så dagar här. Och kul har det varit, åtminstone för mig, vilket ju trots allt är det viktigaste för alla inblandade i skrivandet av det här blogginlägget.

Tyvärr fick det hela ett abrupt slut inte av att helgen tog det, utan min hälsa. Hostade och rosslade mig igenom dagens aktiviteter, så morgondagens kommer istället bestå av att ligga i sängen och drömma om att inte ligga i sängen.

Men innan dess hann vi tack och lov med följande:

Första kvällen, samt Peters och Alexandras första izakaya-besök. Tydligen var jag och Peter aldrig på någon när vi var i Tokyo tillsammans för fem år sedan. Det har vi tagit igen med råge de här dagarna, till mina gästers stora förtjusning. (Peters bild.)

Jag vet inte var den här bilden togs. Men jag vet vad den föreställer: stickor. (Peters bild. Inte helt otippat.)

I nördkomplexet Nakano Broadway – som jag och Peter upptäckte tillsammans 2009 – kan man köpa ”Monster hunter”-glasögon. Förstås. (Peters bild.)

Gubbröra.

Det enda vi haft otur med: dåliga kläder. (Peters bild.)

Idag gjorde vi det man bör göra i Harajuku: åt hamburgare, gick till Meiji Jinguu-helgedomen, tog en promenad genom Yoyogi-parken, och shoppade. Överst: parken (Alexandras bild). Nederst: det kan du räkna ut själv.

Just nu på JS Burger: jordgubbsburgare. (Alexandras bild. Och nej, vi provsmakade inte.)

Ont om folk i Harajuku idag. (Nedre bilden är Alexandras.)

Suspekta t-shirts på Takeshita Street i Harajuku. Där det för övrigt slutade med att det mest var jag som shoppade. Inte helt otippat, det heller.

Ikväll fick Peter och Alexandra se hur jag bor. Det resulterade bland annat i den här bilden. (Alexandras.)

Golden-gai. (Övre bilden: Peters, nedre: Alexandras.)

Den här festen verkade farlig, så här vågade vi inte gå in. (Peters bild.)

Muntra matvrak.

Regn eller smalben.

Någon av alla stationer vi passerat.

Igår, efter Golden-gai och ännu ett izakaya-besök: karaoke med Sanna och ett helt gäng andra svenskar. (Peters bild.)

Såna där ”dregs” ska man nog akta sig för. Håll dig till drugs istället.

”Jag lät dig dessvärre vänta”, säger den unga kvinnan när jag öppnar dörren.

Det har hon rätt i. Coco Ichiban Curry måste vara det enda företaget på jordens skorpa med längre leveranstider än Vulkan. Detta trots att deras närmaste filial bokstavligt talat ligger ett mediokert stenkast från min port.

Och de har MAGE att kalla sig ”nummer ett”.

(Jag skojar. De har inte mage att kalla sig ”nummer ett”.)

Hur det smakade? Som japansk curry brukar, dvs sådär. Fattar inte varför ett land med fler indiska restauranger per capita än Indien behövde uppfinna en egen variant av curry. Eller rättare sagt: måste Japan verkligen uppfinna egna varianter av allt de importerar, som de sedan påstår är överlägsna originalen? Räcker det inte med ett Nordkorea i Asien?

Annars har jag mest ägnat mig åt bröllopsförberedelser idag, precis som alla andra dagar. Det här bröllopet, det har blivit ett litet heltidsjobb i sig att göra sig redo för. Som om mitt heltidsjobb inte var heltidsjobb nog. Just idag gick jag till en kostymbutik här i Shinjuku (vi har MÅNGA av dem) och köpte mig ett par irriterande dyra skor, för det räcker tydligen inte att man har strumpor på sig när man går på bröllop. Allt för att olja kommersens smutsiga maskineri!!! Sedan promenerade jag vidare till jättevaruhuset Takashimaya, eller närmare bestämt dess Tokyu Hands-avdelning, där jag köpte ett ”shuugi bukuro” – ett obscent överdekorerat kuvert (obligatoriskt) för pengarna jag ska ge bort som bröllopsgåva (obligatoriskt).

Att vara ute och gå var tyvärr inget större nöje just idag, eftersom de senaste dagarnas fantastiska vårväder (som jag njutit av genom att sitta hemma framför datorn) plötsligt passat på att ta semester. (Otsukaresama!) Vikarierar gör istället ett deprimerande regnväder i ljuv harmoni med mjölkvit ”Silent Hill”-dimma.

Men jag gillar ändå att det efter ett och ett halvt år i Japan fortfarande är ett litet äventyr att bara gå ner på stan och springa lite ärenden. (Ja, vad skulle jag annars göra? OGILLA det?) Få en inblick i en värld som jag fortfarande verkligen inte hör till, utan liksom bara glider runt på ytan av, kanske doppar tårna i någon gång då och då. Salarymen som stressar omkring i dyra kostymer mellan möten, små gummor som bläddrar bland Tokyu Hands gratulationskort, inkastare i glansiga kläder som står och tjuter sina ramsor om att HUR VORE DET MED LUNCH TRO. Bara Takashimaya-komplexet är som ett litet universum i sig. Älskar att studsa fram och tillbaka mellan våningsplanen och studera myllret av folk, som en riktigt lat antropolog. Eller åtminstone en riktigt lat Aftonbladet-bloggare.

Om ett par timmar ska jag äta middag med min farbror (som alltså är här på jobbresa) i Shibuya. Efter det ska jag, om jag orkar (sov tre timmar i natt), tillbringa natten på en eller annan fashion week-fest, för det är tydligen sånt ungdomarna ägnar sig åt nuförtiden.

Den stora genomgången av det där bröllopet?

Den måste jag dessvärre låta er vänta på.

Curry minus curry.

Äntligen är min bröllops-outfit komplett!

En liten del av enorma Tokyu Hands halvenorma ”shuugi bukuro”-utbud.

Takashimayas bottenplan. Här snubblar lyxmärkena över varandra. Tokyu Hands-avdelningen i samma byggnad är visserligen inte billig, men man slipper betala 30 000 spänn (som i kronor, inte yen) för en resväska.

Curry-shaming.

• Varit i Roppongi en himla massa. En gång förra veckan för att betala skatt och betrakta konst, en gång till för att testa en till hamburgeria och se ”Den vilda hoben 2” med Tukis i Roppongi Hills, och så en tredje gång igår för att äta mig till fetto- och fattighuset, med nyöppnade Wolfgang’s Steakhouse-filialen som avgångsstation. Alla dessa äventyr var väldigt roliga! Roppongi, där skulle jag nästan kunna tänka mig att bo. Kanske för att det var där min flickvän bodde en gång i tiden. Just Wolfgang’s Steakhouse låg för övrigt bara några byggnader ifrån hennes gamla hus. Extremt god vad maten också. En enorm stek (att dela på), jordens tjockaste bacon, steak fries, potatismos, martinis, chokladmousse-tårta och mango-sorbet: ja, man riktigt hör ju hur Döden rullar upp måttbandet i bakgrunden. (Om du inte har några planer på att besöka Tokyo har du heller ingen nytta av denna info, men om du har både och kan jag verkligen rekommendera stekhuset ifråga, samt att klicka här.)

• Eeeeh. Vad mer har jag gjort sedan sist? Jo, jag har shoppat. Vilket jag verkligen inte borde få göra, för jag bränner alltid alldeles för mycket pengar, hur jag än bär mig åt. Tyvärr är detta det roligaste jag vet på jord, näst efter att resa, vilket ju kostar ÄNNU mer pengar (dock med knapp marginal, med tanke på mina shoppingvanor). De senaste två dagarna har jag tillbringat i Isetan-varuhuset, eller rättare sagt ett av dem – hela Isetan-komplexet upptar nästan ett helt kvarter här i Shinjuku (och ännu fler byggnader ute i Ikebukuro). Förklarar vad jag handlat och varför i ett senare inlägg (ingen jättespännande anledning, så du behöver inte hoppa upp på nåldynan den här gången).

• Jobbat. Men ju mindre jag säger om detta desto gladare blir du.

• Videoskypat med föräldrarna. Och katterna! Också kul. Pappa var som vanligt mån om att grundmura mitt självförtroende: ”Du ser ju ut som din morbror. Samma… idiotiska blick.”

• Vad jag ska göra imorgon istället för att skriva inlägg av valfri kvalitet: shoppa ännu mer. Ett av mina favvomärken har just släppt sin vårkollektion, så jag måste skynda mig innan mina storlekar är slut. Fast om jag fortsätter äta som jag gjorde igår så borde jag kanske boka en biljett hem till Stockholm och Dressmann XL istället.

• Och med detta: detta:

I brist på semlor.

A photo posted by Alfred Holmgren (@insmouse) on Mar 7, 2014 at 10:56am PST

Dagens Skype-konferens.

A photo posted by Alfred Holmgren (@insmouse) on Mar 8, 2014 at 4:33am PST

A photo posted by Alfred Holmgren (@insmouse) on Mar 7, 2014 at 10:52am PST

Testar en ny diet idag.

A photo posted by Alfred Holmgren (@insmouse) on Mar 11, 2014 at 9:44am PDT