Trodde den ökänt skojfriska sajten Vulkan behagade driva med mig när det gick att skriva in min japanska adress och beställa utan extra fraktkostnad.

Det var sommaren 1848.

Nästan exakt 166 år senare visar det sig att det enda de inte var helt uppriktiga med var att det skulle ta 166 år att få bokjäveln.

Nu har jag skrivit färdigt om detta.

Vad jag ska ägna resten av veckan åt, med detta viktiga projekt undanstökat? Jo, jag ska köpa kläder till bröllopet (stön), och så ska jag träffa min farbror som kommer vara i stan på jobbresa (eller om det bara är en ursäkt för att driva runt i Asien och träffa släktingar, förra månaden hälsade han på min kusin i Seoul), och så ska jag gå på bröllopet, och så ska jag för första gången åka ut till Ikea (inspirerad av det faktum att Susanna gjorde det i sitt land och kom hem med en massa svenska delikatesser), och så ska jag försöka bli frisk, och medan jag gör allt detta så ska jag väl försöka njuta av att det helt plötsligt är vår och strålande sol och enligt uppgift en fröjd att leva.

Åtminstone tills sommaren kommer som ännu ett brev på posten, varpå hela Japan förvandlas till en ramen-doftande förbränningskammare.

Fick nyss utskicket nedan från en japansk streetwear-butik. Tydligen har alltså regnsäsongen redan börjat. Vilket kanske kan förklara varför det regnade idag.

Själv föredrar jag den soliga dagen.

(Bra reflektion angående blommorna också. Det gäller att inte gapa efter för mycket, då blir man bara besviken. Kanske kommer man lyckas med konststycket att fota ett orörligt objekt i dagsljus, kanske inte.)

Tänkte skriva ett inlägg om hur mycket jag hatar det lika stekheta och klibbiga som ombytliga klimatet i Japan nu när det börjar närma sig sommar och därmed tropisk regnsäsong.

Sedan skickade min flickvän (som alltså bor på andra sidan jorden) skärmdumpen nedan. Och plötsligt kändes det inte riktigt lika motiverat att klaga längre.

(En känsla som jag dock misstänker gått över om ett par veckor eller så.)