Just nu är en utvilad Jonas på väg till Kamakura, Tokyo-buktens allra vackraste juvel.

Själv står jag efter en sömnlös natt på balkongen och äter havregryn med mjölk till tonerna av slagborrar och trafikbrus.

Jag skulle inte ha något emot att byta med honom.

Eller mig själv, för den delen.

Tokyo är galet vackert just nu, i solskenet, från det här perspektivet, där jag står lutad över balkongräcket och slevar i mig tandtrollsmynta. Ett statiskt böljande hav av stål och betong, former som inte träder fram förrän solen gör det: världens mest kaotiska och minst färgmatchade ”Mirror’s edge”-bana. Det går aldrig att uppskatta utsikten så här mycket på vintern, eller natten. När det är mörkt ser Tokyo ut som i mina pojkrumsdrömmar – tusentals små ljuspunkter som tecknar konturer av skyskrapor mot en kolsvart himmel. När det är ljust ser Tokyo ut som Tokyo gör på riktigt: som något ett barn byggt på måfå, för att parafrasera just Jonas.

Och det inte bli mindre vackert i eftermiddag, när vi ska beskåda skiten ur hela skiten från New York Bar på Shinjuku Park Towers 52:a våning.

Med eller utan havregryn och mjölk.

Nu är det slut på det roliga.

Men det blev åtminstone väldigt mycket av det.

Jag har tjongat runt hela helgen med Peter och ”Hasse”, det är nästan så vi hunnit bocka av hälften av punkterna på listan med saker de måste hinna med under sina tio eller så dagar här. Och kul har det varit, åtminstone för mig, vilket ju trots allt är det viktigaste för alla inblandade i skrivandet av det här blogginlägget.

Tyvärr fick det hela ett abrupt slut inte av att helgen tog det, utan min hälsa. Hostade och rosslade mig igenom dagens aktiviteter, så morgondagens kommer istället bestå av att ligga i sängen och drömma om att inte ligga i sängen.

Men innan dess hann vi tack och lov med följande:

Första kvällen, samt Peters och Alexandras första izakaya-besök. Tydligen var jag och Peter aldrig på någon när vi var i Tokyo tillsammans för fem år sedan. Det har vi tagit igen med råge de här dagarna, till mina gästers stora förtjusning. (Peters bild.)

Jag vet inte var den här bilden togs. Men jag vet vad den föreställer: stickor. (Peters bild. Inte helt otippat.)

I nördkomplexet Nakano Broadway – som jag och Peter upptäckte tillsammans 2009 – kan man köpa ”Monster hunter”-glasögon. Förstås. (Peters bild.)

Gubbröra.

Det enda vi haft otur med: dåliga kläder. (Peters bild.)

Idag gjorde vi det man bör göra i Harajuku: åt hamburgare, gick till Meiji Jinguu-helgedomen, tog en promenad genom Yoyogi-parken, och shoppade. Överst: parken (Alexandras bild). Nederst: det kan du räkna ut själv.

Just nu på JS Burger: jordgubbsburgare. (Alexandras bild. Och nej, vi provsmakade inte.)

Ont om folk i Harajuku idag. (Nedre bilden är Alexandras.)

Suspekta t-shirts på Takeshita Street i Harajuku. Där det för övrigt slutade med att det mest var jag som shoppade. Inte helt otippat, det heller.

Ikväll fick Peter och Alexandra se hur jag bor. Det resulterade bland annat i den här bilden. (Alexandras.)

Golden-gai. (Övre bilden: Peters, nedre: Alexandras.)

Den här festen verkade farlig, så här vågade vi inte gå in. (Peters bild.)

Muntra matvrak.

Regn eller smalben.

Någon av alla stationer vi passerat.

Igår, efter Golden-gai och ännu ett izakaya-besök: karaoke med Sanna och ett helt gäng andra svenskar. (Peters bild.)

Såna där ”dregs” ska man nog akta sig för. Håll dig till drugs istället.