• Idag – om ganska exakt sju timmar – bär det av. Närmare bestämt är det ett flygplan som bär med sig mig till Japan. Det känns fan rätt mindblowing ändå. Tokyos dragningskraft har ökat dramatiskt bara de senaste dagarna. Osammanhängande mess från svettiga karaokebås, färgsprakande IG-bilder från folk som är ute och reser på landsbygden, bara att se statusuppdateringar på japanska: jag längtar till Tokyo nästan lika mycket nu som veckorna innan jag flyttade dit. Tanken på själva flighten fyller mig inte med samma längtan, men jag lyckades åtminstone paxa en plats vid nödutgången (sweet obegränsat benutrymme for me!!), så kanske kommer jag lyckas sova en sekund eller två, när jag inte är upptagen med att fylla kabinen med min ljuva kråksång. (Torr hals + torr flygplansluft = sweet blodfyllda lungor for me!!)

• Fan vilken bra avslutning resan fick, efter den senaste veckans misär. Sista dagen blev minst sagt intensiv: tidigt tåg till Stockholm, sedan mysig lunch med Tomas på centralen. Vi pratade om hans framtidsplaner och mitt förakt för hålla-med-humorn (lex ”Åh, en ny feministisk serie! Jag är feminist, därför är den automatiskt BRILJANT!!!”). Även Peter var på centralen för att få tillbaka lite grejs som jag lånat upp till Sundsvall. Nästa gång vi ses är det när vi förhoppningsvis firar påsk i Tokyo! Sedan åkte jag till St Eriksplan för att lämna tillbaka ytterligare lite grejs till Sebbe. På kvällen avslutade jag med resans mysigaste utemiddag, och årets fetaste bekräftelseboost (tack vare en gammal bekant ingen av er ändå känner till, så hen får lyxen att vara anonym, i syfte att hen inte ska riskera att bli stalkad av mina noll komma hen läsare). Vilka vänner man har! När de inte strör svarta 360-kontroller och fina ord för mina fötter är de upptagna med att välla vita 360-kontroller och fina örngott över mig. (Ottsjö och Högberg fick inte tillbaka sina game. Kul för mig, tråkigt för deras tillit till densamme.)

• Tillbringar just nu sista natten – en till stor del sömnlös sådan – i min syrras lägenhet, vid Islandstorget. (Vet du på rak arm var det är? Det är du isåfall ensam om, det måste vara den hemligaste stationen på gröna linjen.) Fina digs, men samtidigt är det lite kusligt att planlösningen är helt identisk med min tredje lägenhet i Stockholm, som jag bodde i 2005–2006. Alltså när jag ganska nyligen hade flyttat ner från Sundsvall, och Stockholm kändes så mystiskt och majestätiskt att det lika gärna kunde ha varit månen. Får flashbacks från ”Guitar hero”-fester, fylleslag tonsatta av Chemical Brothers, ”Twin peaks”-maraton och inte minst första timmarna av ”Ōkami”, som jag körde med Susanna precis innan hon flyttade till Japan hösten 2006. De där skälvande timmarna, med kanske bästa PS2-spelet någonsin precis innan vi skulle skiljas åt för nästan GOTT, minnet av dem ristades in med brännpenna i hippocampus. (Det var även under den här perioden som jag själv åkte till Tokyo första gångerna. Och DET. Det var något, det.)

• Att jag återupptäckte min första blogg! Bäst av alla saker som hänt hittills, i mitt liv eller någon annans. En himla strapats var det också, fick finkamma några hektar av Wayback Machine-djungeln innan jag hittade rätt. För mig som är så extremt nostalgisk är det något omilt hisnande med att se hur jag bloggade från Tokyo för sex–sju år sedan. (Inte så jävla bra, visade det sig visserligen, men det är ju å andra sidan skönt att vissa saker aldrig förändras.)

• Det här inlägget var då segt att skriva. Jag som är så full av intryck. Nästa gång får jag nog nöja mig med att vara full.

*avbokar hemresan*