Jag ligger här i sängen på söndagsmorgonen och läser bloggar medan min dotter tittar på Pippi här bredvid. Jag läser alla dessa bloggar med mycket fina foton på allt som är vackert och färgglatt. Ni vet, de bloggar som är som sagor.

Och jag slås av att jag inte känner igen mig. 

Jag vill inte bara ha en ekologisk begagnad liten sak som betyder något i julklapp. Jag tycker inte att livet är vackert när jag får äta glass på en gammal parkbänk i mitt favoritkvarter. Jag hittar aldrig det perfekta lilla kakfatet som får mig att baka de vackraste godaste små kakorna i alla former. Jag förälskar mig inte i ett äppelträd så pass att jag vill sitta där med alla mina vänner och dricka saft och minnas det för evigt. Jag blir inte lycklig om jag bara får strosa runt  under ett paraply i regnet och ibland gå in och värma mina blöta fötter på stadens femtiotalscaféer. Jag och min man sitter inte och hånglar i timmar bara för att det är en fin fredagseftermiddag. Jag bjuder aldrig hem mina finaste och bästaste väninnor på äppelcider och biskvier och vi har alla prickigt på oss för att sedan gå på en fest där alla glas kommer från från ett dockskåp så att alla skrattar jättejättemycket och dansar tills solen gått upp. Jag tycker inte att måndagen är den finaste dagen om jag bara får äta den vackraste lilla smörgåsen som DU brett med mitt bästaste loppisfynd till kopp med choklad och vispgrädde i.  Jag tycker inte att livet är så härligt bara för att det var så himlans kallt ute så att DU fick röd näsa så att jag fick fnissa hela vägen till bussen där det satt en sådan fin tant i rödblommig kappa och såg finurlig ut. 

Och nu undrar jag . Är det här på riktigt eller bara för att inspirera? 

Om ni inte har något att göra denna regniga lördag kan ni titta på den fantastiska dokumentären Delfinpojken. Alex skrattar så åt mig när jag går i gång på sådana här saker för att han säger att det är ”så mycket jag”. Han hånar mig ska ni veta.

Hur som helst, titta på den här. Jag tror att det är ”väldigt mycket ni” också. Dvs väldigt kvinnligt.

Med risk för att låta som Blondinbella så måste jag ändå berätta vilket underbar känsla det var att ha den första julmiddagen med eget företag igår. Tänk att vi kunde bjuda våra anställda på flott julmiddag för pengar som VI har tjänat.

Jag har alltid jobbat på så stora bolag med en del diffusa tjänster och då vet man aldrig riktigt vem som drar in pengarna och hur delaktig man är. Nu blir allt så tydligt. Vi har lön och vi har anställda som har lön för att vi har tjänat dessa pengar. Förstår ni hur häftigt det känns?

Vet ni hur vi på Perfect Day firar att det är en bra dag idag! Jo, vi ger 5000 kronor till Musikhjälpen!

ALLA FLICKOR HAR RÄTT ATT GÅ I SKOLAN. Så är det bara. Så skänk en slant ni också.

Och till Kodjo och Jason:

Jag och Hannah älskar era skratt. Vi pratar om det flera gånger om dagen. Och Gina är superhärlig också såklart! Vi blir glada av er!

Idag är en bra dag. Jag känner det i hela kroppen.Men jag tror också att det handlar om att bestämma sig. Sätta en etikett på dagen. Då är det helt ok att bestämma att det är en arg eller ledsen dag så får man utagera allt det också, men idag är det alltså en bra dag.

Livet är härligt på något sätt.

Vi på Perfect Day letar ständigt efter nya talanger främst till tv-program. Och idag kom vi på att vi ska göra Sveriges största casting. Här på bloggen!

Så Känner du att du är lite speciell. Roligare än dom flesta och en hjärna som du vet att folk skulle vilja ta del av så maila till talang@perfectdaymedia.se

Du kan också nominera någon. Och var inte blyg. Det här mailet kan vara en början på något väldigt spännande. Skriv om dig själv och bifoga bild. Gör det nu! Det ska bli så kul att finkamma Sverige på nya talanger. Jag vill inte säga för mycket, men en av er kan bli programledare inom kort…

d

Från och med nu vill jag bara bli kallad Fyran. Jag har hybris så stör mig inte.

Jag är sjuk idag. Försökte att ignorera det så gott jag bara kunde tills att Hannah sa till mig på skarpen att jag är hemma idag. Mest för att jag smittar ju alla andra om jag går på alla möten. Det är faktiskt inte trevligt så här nära julen.

Men varför har man aldrig aldrig tid att vara sjuk? Jag brukar tänka att jag inte kan förstå hur det var ett problem att vara sjuk innan jag fick barn. Då kunde man ju bara ligga hemma och sova. Men så är det ju jobbet förstås. Men det är bara det att efter jobbet kan man ju i alla fall bara lägga sig i sängen. Nu börjar liksom nästa jobb när man hämtar på dagis.

Aja, jag blir alltid lite lätt deprimerad när jag är sjuk. Ledsen för att ni får dras med mitt klagande.

Nu ska jag sova.

Nu ska jag berätta en i alla fall för mig väldigt rolig sak. Perfect Day är inte längre bara ett bolag, vi är en koncern! Vi träffade nämligen Vanja och Malin, två duktiga tjejer som hade jobbat i gravidbutiker i många år, men tröttnat på att utbudet var så tråkigt. Så de scannade marknaden och startade Glammom.se där de säljer amningsbehåar som faktiskt är snygga. Och sköna. Jag har faktiskt själv på mig dom även om jag inte ammar för att kvalitén är så bra.

Det var i alla fall love at first sight mellan dem och mig och Hannah så vi har gått in i deras bolag.

Vi vill fira det genom att ge mina läsare 15 % på hela utbudet. Skriva in rabattkoden AMANDA och köp så mycket ni har råd med. Kan inte tänka mig några bättre julklappar. Det finns inte bara behåar utan allt möjligt där.

Gå in HÄR och köp. Om ni köper tillräckligt många så ska jag minsann ställa mig i underkläder för er. Jag försökte för en stund sedan, men det såg mer ut som en ”härtarminpojkvänenbildochskickarintillSlitz”. Fast helt misslyckad för jag såg inte ens sexig ut.

Nu är vi här igen. Julen. Så mycket känslor på samma gång. Ja, ingen kan klandra denna högtid för att inte vara känslosam i alla fall. Barnens glädje och föräldrarnas ångest hänger runtomkring oss som julgranskulor i granen.

Men i år känns det som att julen präglas mest av allt av dåligt samvete.

Alla jag talar med har dåligt samvete för någon. Mamma som är ensam, eller pappa, eller syskon som har fått barn och måste fira med respektives föräldrar. Och så finns det dom som gör allt för att slippa det dåliga samvetet och flänger omkring som dårar till fyra olika hem för att inte göra någon ledsen.

Och det värsta av allt är att det inte verkar finnas någon bra lösning på allt det här. Det är och förblir ett problem och det enda jag tänker är, hoppas bara inte barnen märker av det. Men det är klart att de gör.

Min jul blev sorglig när mamma och pappa skiljde sig och plötsligt var vi så ensamma, systarna, mamma och jag. Farmor skickade brev med alla recepten och vi försökte så gott vi kunde. Men vi var ensamma och vi alla kände hur sorgliga vi var. Vi rimmade på alla paket så att det skulle ta extra lång tid att öppna dem, vad skulle vi annars göra av all tid. Vi bet ihop och försökte i två och sedan åkte vi utomlands i några år för att slippa. Det var en bra lösning för oss.

Nu är vi vuxna och har egna familjer och planer. Som ska passa ihop med våra respektives familjer och planer. Känsligt ämne.

Hur har ni löst det?