Det är så dumt för varje dag vid ca 18 på kvällen drabbas jag av något slags trötthetsslag. Jag blir så trött att jag är beredd att strunta i det mesta. Jag vill bara sova. Det enda jag kan tänka på är hur jag ska få Charlie i säng så jag kan somna samtidigt. Jag kämpar mot sömnen som om jag stod i motvind i någon storm med namn som Emil. I ungefär en kvart håller det på och det är en fruktansvärd kvart ska ni veta. Sedan piggnar jag till och blir liksom piggare och piggare ju senare det blir. Lagom till klockan 22 är jag superpigg. Det är inte alls så kul även om jag ser glad ut på bilden. Jag ler för att jag älskar min värmefilt så mycket.