I söndags åt jag en kalvstek med potatisgratäng och gräddsås. Till efterrätt åt jag äppelkaka med vaniljsås. Och när jag hade ätit allt det där så kände jag mig så lycklig. Helt tillfredsställd och lugn. Jag vara proppmätt på kolhydrater, fett och socker.

Nu säger inte jag att man ska äta sådär varje dag, men jag är så jäkla trött på den här diethetsen och snacket om att mat plötsligt är farligt. Är det bara jag eller kan ni också känna att ni får blickar av vissa ”nyfrälsta dietare” när ni köper en kanelbulle till ert barn? Kanlebullar HÖR till barndomen, allt annat vore tragiskt.

Men förutom att det faktiskt är så att man blir lite lyckligare då och då av kolhydrater och socker så ska jag ge er den största sanningen av dem alla:

MAN BLIR INTE LYCKLIGARE AV ATT VARA SMAL!

Däremot blir man lyckligare av att inte vara så hård mot sig själv och unna sig god mat och godsaker då och då. Däremellan kan man äta lite mer hälsosamt och framförallt träna.

Denna hets gör mig galen och det gör mig ännu argare att jag faktiskt blir påverkad. Tänker på att jag ska gå ner några kilo och hur det ska gå till. Vad livet vore lättare om jag kunde släppa det. Vara nöjd och äta potatisgratäng och äppelkaka då och då. Och det är mitt mål. Jag ska släppa det. Jag börjar nu. Och det är på tiden.