Det kommer inte alls ligga pärlor precis överallt i hela lägenheten. Nej då.

Det är tur att jag tycker om dig så.

Stor del av min tid här på jorden tänker jag på hur jag ska bli lyckligare. Jag har en strävan efter lycka och det tänker jag på i allt jag gör. Jag är nog ganska lycklig emellanåt, men livet och lyckan är skör och jag vet precis hur olycka känns. Jag tar aldrig lyckan för givet. Och jag tycker att livet kan vara ganska svårt ibland, så jag tänker, vad ska vi annars göra med all denna tid, om vi inte ska få vara lyckliga då och då.

Kan man bekämpa sina demoner? Finns det lycka runtomkring som jag inte upptäckt? Har jag själv makten över lyckan? Ja, det finns tusen frågor som jag och Hannah ska undersöka här på våra bloggar. Vi tänkte att vi skulle avhandla allt från det minsta till det stora. En kopp varm choklad till antidepressiva mediciner.

Så för er som går och visslar till jobbet och är allmänt ångestfria och undrar varför jag tramsar om det här, hoppa över alla inlägg i The Happiness Projekt. Det här ska bli roligt!

Jag vill alltid gråta på lördagar. Och har jag inget att gråta över letar jag med ljus och lykta för att hitta något. Oftast händer det vid frukosten. Till nyhetsmorgon, en dödsannons i DN eller något sorgligt jag tvingar Alex att prata med mig om. Har jag inte fällt en tår på morgonen, kan det mycket väl hända att jag gör det vid lunchen. Men då gråter jag tystare och inte så mycket eftersom vi är på lokal och allt.

Blir det inga tårar på lunchen heller så kan det vara så att tåget har gått. Och det är inte kul, för då kan gråtet komma på söndagen och det är inte alls lika lustfyllt då söndagar är deppiga dagar. Idag hade jag ändå lite hopp kvar. Visst kan Mellon få mig att klämma fram en tår eller två. Men så hände det:

Jag stod nyss i badrummet och Charlie kom in och tittade på mig och sa. – Jag älskar mamma. Vilka varma, ljuva tårar som rann ner för mina kinder. Bara en handfull, men det räckte gott och väl. Nu klarar jag mig en vecka till.

Det känns som om jag har sprungit hundra mil den här veckan. När jag tänker på i måndags så känns det som det var en månad sedan. Jag tror att det kan vara kylan som bidragit lite extra till denna trötthet. Jag spänner mig bara jag ska vara ute en minut i kylan och blir aldrig riktigt varm när jag är inomhus. Att frysa är stress, det är dagens tanke. I varma länder är de mer avslappnade, visst måste det höra ihop?

Hur som helst så är jobbveckan slut och jag är så lycklig för det. Jag vill inte göra nåt i helgen. Bara vara med min familj. När Charlie somnar ska vi dricka gott rött vin. Å, gud så härligt.

Och sajten arbetar vi med. Ni vet, det är som att flytta in till ett nytt hem, det tar tid att veta vart allt ska stå och vad man egentligen behöver. Man måste bo in sig. Så är det här också. Vår första åtgärd är att ta bort Dagens kläder från bloggarna. Jag älskar alla Dagens, men de hör inte hemma i min blogg. Vi ska göra allt sånt så att det blir härligare för er. Och sedan ska vi börja fylla sajten med härligt innehåll.

Ni som vet vad ni vill ha och har härliga idéer, skriv i kommentarsfältet. Vad vill ni ha på sajten?

Tröjklänning: Massimo Dutti

Skor: Catarina Martens

Känsla: Fredagstrött. Helt utslagen faktiskt.

Tygarmband: Ellos

Andra armband: Hermes och det mitt allra finaste Charlie-armband från Alex

Eftersom vi har ett samarbete med Mathem.se  på sajten så ska jag ge er en härlig fredagspresent! Ni ska få handla mat på mathem.se med 25% rabatt. Så storhandla nu och få maten hem till dörren!!!!! Skriv bara i rabattkoden AMANDA!

Kram på er!

Idag lyssnar vi på den här om och om igen på kontoret.

Hannah skriver om att hon hon håller på att sluta amma nu i dagarna. Det är lustigt det där hur olika det kan vara. Hannah har alltid haft väldigt lätt för att amma och gör det gärna väldigt länge. Gärna ett år eller två.

Jag däremot hade mjölk som knappt räckte i fyra månader. Nu känns det långt borta, men jag kommer ihåg att jag skämdes när jag berättade att jag inte ammade längre och hade en sådan liten bebis. Andra mammor kunde titta på mig som om jag vore en ond människa. Eller var det i mitt huvud?

Jag kände mig i alla fall som en dålig mamma och blev arg på alla dom som satt och sa att det var så svårt att sluta amma och skröt om hur deras bebisar klistrade sig fast vid bröstet och mjölken sprutade åt alla håll. Jag tog åt mig. Det kändes om de skröt. Min bebis var ju bara frustrerad vid mitt bröst.

Jag är inte rädd för att amma mitt nästa barn. Jag tror att det kommer att gå mycket bättre av en massa olika anledningar, men framförallt så kommer jag inte att känna mig som en dålig mamma om det inte gör det.

Varje dag kommer vi att lägga ut en dagens bästa här på sajten. Något som har berört oss eller något som vi bara gillar väldigt mycket. Ni får hemskt gärna tipsa oss om sånt.

Vi börjar med vår allra bästa Adele. Jag och Hannah tjafsade precis om vem som av oss som tycker mest om henne tills att vi kom på att det inte spelar någon roll….

Men, som chefen Nina sa, det känns i magen när hon sjunger och om ni tittar noga i slutet kan man se att hon inte kan hålla tårarna borta.

Enjoy!

polo:  Zara

kjol: Zara

Skor: Camilla Norrback

Ansikte: mosigt