Jag tänkte mycket på det nu när jag hade migrän i ett par dagar och var helt oförmögen till allt, hur fruktansvärt hemskt det måste vara att vara långtidssjuk.

På bara två dagar kände jag ett stort förakt för mig själv eftersom jag inte kunde vara mamma, sköta mitt jobb, mitt hem och inte heller vara en trevlig partner. Att vara i en familj och plötsligt drabbas av någon sjukdom måste vara det värsta tänkbara. Det kanske bara är jag men tills slut känner jag mig dum som inte kan hjälpa till eller finnas till hands. Helt hopplös som människa. Mitt självförtroende gick ner i botten på bara några dagar, jag undrar hur jag skulle hantera några månader, eller år för den delen.

Vad otroligt stark man måste vara för att klara av att bli sjuk. Eller så här, vad starka ni är som är det. Mina tankar gick som sagt till er.