Mitt nya simkort har fortfarande inte kommit och jag måste säga att jag njuter. Idag var jag i parken med Charlie och vanligtvis är det en bra stund för att kolla mail, twitter och annat på telefonen. Nu hade jag ingen så det var bara att gilla läget. Och så mysigt det var. Jag satt där i sandlådan och öste in sand i olika hinkar och var nöjd med det – för jag hade inget annat att göra. Och så tittade jag mig omkring och såg alla de andra föräldrarna med neråtböjda huvuden över den lilla svarta manicken i handen. Helt tomma i blicken. Såklart, det är ju bara nonsensinformation som finns där i. Snabbt in och lika snabbt ut.

Och imorgon eller när jag får mitt simkort kommer jag att vara där igen. Och jag tänker på att den här lilla generationen som växer upp nu med föräldrarna som är helt maktlösa inför deras telefoner. Och mår dåligt över det. Aja, det är väl inte mer än att man få försöka ta bort telefonen så mycket som möjligt när man är med sina barn. Det får bli min ambition.