Jag är mästare på att tänka att allt ska hända sen. Det kommer alltid bättre tider. Då jag inte har så mycket på jobbet, mer tid, inte förkyld, mer energi, allt som behövs för att göra det lilla extra. Och hinna med att tänka att det är det här som är livet. Ta tillfället i akt och fånga denna dag. Det är verkligen något jag måste jobba med.

Men ibland, som ikväll så tänkte jag på att det är ganska skönt att tänka så. Bara strunta i att man inte är tacksam över allt i just denna stund och tänka mer på allt härligt som ska hända sen. Sen är underbart. Carpe Diem får vänta. I alla fall tills jag inte har så mycket på jobbet…