Blus: Anine Bing. Vill ha hela hennes kollektion!

Byxor: Svarta gravidbyxor från glammom.se.

Kofta: Day

Läppstift: Mitt favorit från Chanel

Såhär ser det ofta ut. Jag äter nu magnesium, men ”kliet i benen” tar knäcken på mig.

Det ni ser här är min ”quick fix”. Då fyller jag bara upp iskallt vatten till anklarna och så står jag där tills att jag inte längre känner mina fötter och då går jag och lägger mig.

Jag kan också fylla på lite till och sätta mig i badet. Då har jag en isvak som går upp till magen.

Det tredje alternativet är att jag fyller ett helt bad med kallt vatten, ej iskallt, och sitter där i en halvtimme eller så.

Ja, imorse brast det för mig. I mitt samtal med en kvinna som jobbar på Tre skrek jag så rösten brast. Jag kommer knappt ihåg när jag skrek så till någon annan sist. Det kanske var en del gravidhormoner inblandat, vad vet jag, men låt mig förklara.

Jag har alltså varit kund hos Tre i många många år. De två sista åren märkte jag att jag hade högre fakturor än alla jag kände, men det kanske var för att jag hade fel abonnemangstyp eller nåt.

Men det började med att det var någon i deras butik som lurade på mig ett bredband. Jag bestämde mig för att jag inte ville ha det efter ca tre dagar och avbeställde då tjänsten eftersom jag hade två veckors ångerrätt. Sedan dess har jag betalat för detta bredband varje månad. Jag har ringt och sagt upp det ett tiotal gånger och de säger alltid att det inte finns några anteckningar på att jag sagt upp det och att jag inte kan säga upp det. Förrän i våras, då kunde jag säga upp det för att tiden gått ut. Och då gjorde jag det. MEN JAG FÅR FORTFARANDE FAKTUROR PÅ BREDBANDET.

I januari ringde jag och frågade när jag kunde säga upp mitt telefonabonnemang. Jag fick svaret att det var i april och ringde då när april kom och sa upp abbonemanget. Jag flyttade över numret till Telia och var glad för att slippa detta helvete.

Men fakturorna fortsatte att komma. Idag när jag ringer till Tre för att fråga varför jag får fakturor för mitt abonnemang så säger de att jag aldrig sagt upp det.

Jag talade med denna tjej i säkert tio minuter och jag bad henne gång på gång koppla mig till en chef som kunde hjälpa mig med mitt ärende. Hon sa att jag fick dröja och kom sedan tillbaka och sa att chefen inte hade något att säga mig, jag fick tala med abonnemangsavdelningen om jag ville något. Jag bad henne om och om igen om hjälp att få prata med chefen – om och om igen bad hon mig vänta och återkom genom att säga att chefen inte ville prata med mig och bad mig ringa abonnemangsavdelningen SOM OM JAG INTE GJORT DET TUSEN GÅNGER.

Jag måste ändå säga det att av allt trubbel jag råkat ut för så var ändå dagens samtal värst. Jag vädjade till henne. Jag bad henne att få tala med någon som kunde ta hand om hela mitt ärende. Hon vägrade gång på gång. Alltså, jag nästan grät.

När jag sedan skrev på twitter fick jag ett tillbaka att jag var välkommen att kontakta dem. IGEN?

Jag vet att ni är många som varit med om liknande. Den totala maktlösheten som konsument. Detta inlägg var för oss.

Han har börjat blogga igen! He’s on fire! Gå in HÄHÄRR och läs.

Blus: COS

Byxor: Filippa K

Miljö: Hannahs matsal

Hår: Fönat!!!

Byxorna!

Eyeliner: Lila!

Innan jag fick barn fick jag höra om det där fruktansvärda som kunde hända – förlossningsdepression. Det hände väldigt få, men fy så hemskt det var.

När jag födde Charlie var det mycket som hände med mig. Först och främst var det omvälvande att bli mamma. Men det var också en massa andra saker som jag tyckte var jobbigt. Såhär i efterhand kan jag säga att det var som en känslomässig berg-och-dalbana och det tog tid för mig att finna mig i rollen och bli stark igen. Med detta menar jag inte att jag fick en förlossningsdepression, men alla känslorna, tröttheten och omställningen påverkade mig.

När jag ser mammor med nyfödda kan jag lätt känna igen blicken. Den tomma, trötta blicken som inte bara är lycka – men ack så förbjuden. Och med denna blick ska mammorna också sitta och säga att dom aldrig varit lyckligare. Det kanske de är, men blicken säger att det också finns en massa andra känslor där. Och jag förstår att de säger att de aldrig varit lyckligare, något annat är ju fult, skamfyllt och förbjudet. Stoltheten hos en nybliven förstagångsmamma är stark – och grym.

Men ibland när jag träffar mammor som har flera barn eller har fått barn för längesedan kan vi istället skratta åt denna mini-depression som drabbar en. Jag har en vän som på något sätt bestämt sig för att de ska äta tårta och dricka champagne när de kommer hem från bb. Men hon kan samtidigt erkänna att det aldrig varit trevligt. Hon sitter där och äter tårta och storgråter – varje gång.

Men det är inte förrän långt efter man kan erkänna dessa känslor. När man vet att kärleken till ens barn är starkare än allt.

Jag vet att ni som är gravida och läser denna text tycker att den är fruktansvärd och avfärdar den så fort ni förstått vad den handlar om. Men jag vill bara säga det, att det är ingen fara om ni känner tusen känslor när ni får barn. Det går över. Och det är inte så konstigt, amningshormonerna är dubbelt så starka som graviditetshormonerna så lite knäpp är man som ammande.

Och att få barn är det bästa som kan hända dig – oavsett alla andra känslor du känner den första tiden. Det om något lovar jag dig.

Igår fick vi se första utkastet på vårt magasin som kommer i slutet av september. Det är så fantastiskt roligt och jag hoppas att ni kommer att tycka om det.

Vi talade om vad ni skulle vilja ha som prenumerationsgåva. Vi diskuterade det länge och kom på att visst vill man ha något som har med skönhet att göra? Något man inte går och köper själv direkt, som en mask eller så?

Sedan kom vi fram till att det bästa är om ni berättar vad ni skulle vilja ha. (om ni vill prenumerera såklart, vilket jag hoppas så…) Säg vad för typ och märke här i kommentarsfältet så ska jag försöka ordna det!

Ni hittar det HÄR!

Igår när vi tjejer satt i bilen på väg till Häringe slott började vi tala om man skulle ha en servis eller bara alla dessa tallrikar och glas man samlat på sig genom åren. Vi talade om detta länge och väl. Hur man ska göra då, ska den vara vit? Är det lite tråkigt? Hur många tallrikar ska man ha? Ska man ha samma serie i kaffeporslin? osv osv.

Jag tror inte att det kommer att hända att någon av oss som satt där i bilen springer iväg och köper en servis och jag tror inte heller att det är viktigt för någon av oss.

Nej, det där vara bara ren och hälsosam vila för våra hjärnor. Det händer så mycket hela tiden. Så många beslut och så mycket känslor. Så många människor att ta hänsyn till och så mycket som ska göras. Jag menar på att det inte finns någon bättre avslappning än att hamna i ett riktigt superytligt nästan nördigt samtal då och då.

Jag älskar det. Jag tackar aldrig nej till ett samtal och läppglans, sköljmedel eller badskum. Vad som helst för en liten vila för hjärnan.

Frukost på sängen. Sån är han, min man.

Sedan kom Mikaela, Hannah och Emma hem till mig för möte om programmet.

Dagens kläder:

Klänning: Twist and Tango

Kofta: Sonja Rykiel

Skor: See by Chloé (Wakakuu)

Bil: Vår fina Volvo

Jag och Hannah åkte till Sturehof

Och mötte upp älskade Cem. Jag tror faktiskt att det här kan vara den fulaste bild som någonsin tagits på mig. Tur att Cem är så snygg.

Jag åt kroppkakor med kantareller och lingon.

Efter lunchen mötte vi upp Mikaela och Cecilia för att hälsa på på inspelningen av vårt första format som går upp i höst.

När jag kom hem stod Alex och gräddade våfflor. Han var mycket nöjd.

Det var ju AIK våfflor. Jag vet inte om det syns, men det var det i alla fall.

Och nu. Jag är ensam hemma, Charlie har precis somnat och jag ska lägga mig i ett bad och läsa magasin. Bästa stunden.