Jag och Charlie är ensamma hemma och försökte ta en Dagens kläder på oss innan vi ska ut. Det var inte så lätt. Här är alla våra försök.

Jag: 

Byxor: Whyred

Skor: Converse

Tröja: Paul and Joe sister ( wakakuu.com/)

Charlie:

Kjol: Charlie Lee (Världens finaste barnkläder med världens finaste namn)

Skor: Converse

Tröja: Blingo av Anine Bing. 

Som ni kanske vet så har vi ett samarbete med Danica pension och det innebär mest att vi tipsar våra bloggläsare om deras erbjudanden. De är ju ett pensionsbolag som som vill få folk att röra på sig så att de även mår bra när det att dags på pension. Bra tycker jag. Därför kan man köpa saker billigare genom Danicas vänner på Facebook.

Nu är det den här U-shapeplattan som gäller. Den verkar hur bra som helst! Speciaellt för lår och rumpa, vilket passar mig. Gå in HÄR och läs mer.

Nej,nu tar vi påsk tycker jag. Vi hade tänkt att åka nånstans, men var som vanligt försent ute så vi var sådär mogna och bestämde oss för att vara hemma istället. Nu tycker jag att det ska bli ganska skönt. Jag ska ta hand om min familj, mig själv och mitt hem. Jag ska var en sån där underbar mamma som sitter och pysslar och målar ägg i timmar. Jag ska laga fantastisk mat och jag ska städa ur hela hemmet. Ut med vinter och in med våren. Allt ska rensas.

Och så ska vi tänka ut hur vi vill ha det på vår balkong som byggs i dagarna. Jag hittade en inspirationsbild.

Och en annan på en lite större modell, men jag tror det är Ikeamöbler på bilden. Kanske något för oss.

s

Jag blir inte klok på alla dessa pekpinnar angående kosten när man är gravid. Jag har laddat hem någon gravid app som dessutom ger partnern råd varje vecka. Jag vill bara att ni ska läsa vad det står. Han ska inte trycka i sig en hamburgare för det är inte så schysst mot mig som tydligen inte får äta det. Nej, jag ska äta havregrynsgröt till middag, eller vaddå? Vad är det här för galenskap egentligen?

Det var några som påpekade att jag inte tackat för alla gratulationer angående graviditeten och de har helt rätt. Jag har inte tackat er på något sätt.

Jag blev så glad av alla era fina ord. Ni är fantastiska helt enkelt. Både här och på Twitter. Helst av allt skulle jag vilja träffa er alla. På något sätt får vi ordna det en dag. Det är ju för er och bara er som jag skriver här varje dag.

Stor kram och all kärlek

Amanda

Det är konstigt, men det är som att man blir ett barn när man blir gravid. I alla fall när det gäller smaklökarna. Jag kan inte tänka på kaffe och andra vuxensmaker. Nej, jag vill ha oboy! Och idag kom jag att tänka på en rätt vi åt när jag var liten. Varma mackor! Det var precis lika gott som jag minns det.

Skjorta: Ralph Lauren

Kofta: Bik bok

Byxor: Whyred

Skor: Zara

Nagellack: Chanel

Mina glasögon från Seebyus.se passar utmärkt till dagens look!

Gick in på Livsmedelsverket för ett par veckor sedan för att se vad man får äta och ej. Såg då detta och blev helt bestört.

Det här kanske inte gäller alla, men jag har mått väldigt illa under mina första tre månader och det enda man kan göra då är att äta, PRECIS HELA TIDEN. Helst godis och bullar. Socker och kolhydrater är det enda jag vill ha. En frukt som mellanmål?! Om det stått tio kanelbullar hade jag varit nöjd.

Sedan gick jag in på Gravid.se och såg det här:

Det är ju lögn! Alla kvinnor går upp ett par kilo under de första tre månaderna. Kroppen samlar på sig lite hull för att skydda bebisen om man skulle bli väldigt sjuk eller så. Kroppen är smart och tänker bara på bebisen. Dessutom har man ett behov efter mat på ett helt nytt sätt. Man SKA gå upp ett par kilo.

Jag blir så arg när jag ser det här. För att i början av graviditeten spökar hormonerna. Tänk PMS gånger 100. Livet är upp och ner och helst vill du bara sitta i ett rum och gråta och vara sur. Och äta bullar. Och så ser du det här. Och känner dessutom att du har gått upp i vikt. Det är så fel det kan bli.

Kan inte vi får vara skyddade från vikthetsen när vi är gravida? Låt oss va! Det enda vi ska bry oss om är att vi och våran bebis i magen mår bra. Inget annat.

Gulliga Leila Lindholm skickade var sitt förkläde till mig och Charlie. En mycket lyckad present då Charlie ite har på sig något annat nu och kommer antagligen gå till dagis imorgon med ingenting under.

Jag gick då in på hennes nya shop och herregud, jag ville köpa precis allt. Jag måste hejda mig. Hon har ju den där känslan av vad som är fint.

Gå in där och titta så förstår ni vad jag menar!

Jag började följa Lina Ljungdahls blogg för ett par år sedan. Jag kände så mycket för henne och jag visste att hon var speciell. Jag tog kontakt med henne, oklart varför. Jag ville nog ge henne en större röst än bloggen för att jag visste att hennes röst kunde vara värd mycket för andra unga tjejer, så jag tänkte tv.

Så en dag tystnade hon. Bloggen stod still och hon svarade inte längre på mail eller telefon. Det jag inte visste då var att hon hade hoppat från balkongen. Hon orkade inte längre. Men hon klarade sig och låg på sjukhus i många många månader. Beskedet om att hon aldrig skulle kunna gå igen fick hon ganska omgående.

Min känsla för Lina var fortfarande lika stark och en dag tog jag tåget till Borås och hälsade på henne. Det vi pratade om var att göra en dokumentärfilm ihop, men resurserna fanns inte tyvärr. Jag har inte gett upp det. Det finns en tid för allt.

Men vi hade ett långt och fint samtal där vi förstod varandra mycket väl. Och när jag åkte därifrån var min känsla ännu starkare. Hon var speciell. Vi har haft kontakt sedan dess. Jag vill att hon ska skriva en bok. Om jag vore ett förlag så skulle jag kasta mig över henne. Jag har läst det hon skrivit och det är, ja, jag har inte ord. Det är fruktansvärt bra. Hon kan inte bara skriva, hon har något att skriva om också.

Jag känner så mycket för henne och jag tror att hon tycker om mig också. Igår råkade hon för något fruktansvärt och Let’s Dance blev plötsligt ganska oviktigt.

Gå in här och läs hennes blogg och stöta henne  för det vet jag att hon vill. Och håll ut, för vi kommer en dag att göra vår film.