Jag minns så väl en juldag för tre jular sedan. Jag var gravid i femtonde veckan och full av alla de där lite otäcka hormonerna som spökar tidigt i graviditeten. Jag och Alex bodde i en liten tvåa på Brahegatan med bara en madrass och ett för stort matbord. Det var något fel på elen också så det var så kallt att vi duschade varmt flera gånger om dagen för att hålla värmen.

Vi vaknade upp på juldagen och hade inte så mycket att göra i vårt lilla hem. Ja, vi hade ju inte ens porslin. Så vi gav oss ut på en promenad. Jag minns att det var så kallt att det brände av kyla på framsidan av låren. Vi gick på Skeppsholmen och pratade om vår lilla bebis som låg i min mage. Egentligen så fanatiserade vi bara hej vilt och mer låtsades att vi pratade om framtiden. Det var helt enkelt fortfarande för svårt att förstå att vi skulle ha barn.

Vi fortsatte vår promenad för att hitta någonstans att äta lunch. Det enda som var öppet var Berns och vi åt något asiatiskt och opassande på just juldagen. Jag minns att jag tittade mig omkring och tänkte att här har jag varit en gång i tiden. I höga klackar och vild blick. Jag tänkte att den tiden är över nu. Det kändes ju lite sorgset eftersom jag inte visste vad som väntade mig.

Vi gick hemåt och tog en till varm dusch och även om jag var så kär som jag aldrig varit tidigare kommer jag ihåg att jag verkligen önskade mig ett hem. Det var det enda som fattades. Jag ville bygga bo.

När jag tänker tillbaka på den dagen så känns det som att jag stod förvirrad mitt emellan två världar och för första gången i mitt liv hade jag ingen som helst aning om vad som komma skulle.

Idag sitter jag här i mitt trygga vackra hem med min älskade man, men framför allt min ljuvliga stora dotter. Just nu ligger hon naken i soffan och försöker väcka Alex som somnat till. Hon är det största och mest otroliga som hänt mig. Och den finaste lilla flicka jag någonsin mött.

Tänk om jag hade vetat allt detta den där ganska dystra juldagen för tre år sedan.

Jag vet inte vad det är, men det blir alltid fel när jag ska klä mig på julafton. Jag hittar liksom inte min egna stil. Resultatet blir alltid en mix mellan tant och barn med en touch av rött.

Jag tar alltid fram något som jag absolut aldrig använder och matchar det sedan för att klä upp eller ner och till det har jag några smycken som jag verkligen aldrig använder. Det är nog rättvist att säga att jag ser väldigt lillgammal ut. Som en nioåring som klätt sig i mormors kläder för att de var röda.

Syns kanske inte på bilden, men jag trivdes inte i mina kläder även detta år.

Ni kanske tycker att den här pastan ser god ut. Det var den inte. Den var så stark att den inte gick att äta. Jag pepprade ner hela julstressen och pmsen i stekapannan. Det kändes som det, för jag ville TA I LITE.

Alltid när jag har pms så är det som jag vill inventera mitt liv och analysera allt som är där. Problemet är bara att att mitt förnuft inte är verklighetsförankrat under dessa dagar så då kan det bli lite fel med analyserna…

Men imorgon kommer pmsen vara borta för då är det julafton. Då ska jag vara härligare än jultomten själv.

Nu ska jag ligga i soffan och äta knäck som om jag aldrig ätit gräddpastan jag nyss stoppade i mig.

Vad gör ni såhär dagen innan julafton? Ni vet att jag älskar era historier. Jag får en sån härlig bild av vilka ni är då.

Varför känns som som att allt, precis allt måste bli färdigt till jul. Det känns som om jag har sprungit ett väldigt lång lopp och nu ska jag spurta sista biten, men har ingen kraft kvar. Såhär känns det ju inte när det blir sommar. Det är ett sorts avslut med julen som inte jag tycker om. Som att allt som inte händer nu innan jul, händer aldrig. Det är nu eller aldrig med allt.

Får jag inte upp tavlorna nu så är det kört. Om jag någon gång ska hinna med att baka så är det väl ändå nu innan jul. Och hör jag inte av mig till den där människan angående jobb så blir det inget av med det projektet. Eller byter vi inte däcken nu kan vi lika bra sälja bilen. Och just det, det är ju nu man ska ha sådär satans trevligt också bara för att det är så festligt vid jul.

Nu eller aldrig.

Förlåt för lite torsdagsmorgondramatik, men så har jag pms också.

Det känns som att vi har en inredningsdag tillsammans, eller hur? Angående köket så håller jag helt med er om mattan. Den ska bort! Har ni tips på en matta som skulle passa så skriv i kommentarsfältet!

Och sladdarna ska också bort såklart. Men det ligger på den där todo-listan som är svår att pricka av.

Här är i alla fall badrummet. Jag är en usel fotograf, jag vet. Badrummet är finare än mina bilder. Men annars så är det det finaste badrum jag sett. Nu ska jag fylla det med vackra saker också så det får lite liv.

Jag kommer bara satsa på en julskiva i år. Så shoot! Vilken ska jag ha?

Har inte så mycket att blogga om så jag visar er vårt nya matbord istället. Vi köpte det igår och är hemskt nöjda. Vi prövar nu olika platser att sitta på vid bordet. Vi fortsätter med det ikväll.

Från en annan vinkel med en annan pose. Lite sexigt lutar jag mig mot bordet.

Och på tal om inredning. Ikväll tänkte jag ge er vårt nya badrum! Byggarna sätter det sista as we speak. Det är så fiiiiint!

f

Läs den spännande artikeln HÄR

Jag vet inte, men jag tycker inte att det känns som en smarrig kombo.

Jag känner mig orolig. Det blev inge bra det här.

De här kommer att ha bruna toppar på julafton och se så där torra ut

Och de här kommer inte vara utsalgna

Det var den julen det.