Det är så dumt för varje dag vid ca 18 på kvällen drabbas jag av något slags trötthetsslag. Jag blir så trött att jag är beredd att strunta i det mesta. Jag vill bara sova. Det enda jag kan tänka på är hur jag ska få Charlie i säng så jag kan somna samtidigt. Jag kämpar mot sömnen som om jag stod i motvind i någon storm med namn som Emil. I ungefär en kvart håller det på och det är en fruktansvärd kvart ska ni veta. Sedan piggnar jag till och blir liksom piggare och piggare ju senare det blir. Lagom till klockan 22 är jag superpigg. Det är inte alls så kul även om jag ser glad ut på bilden. Jag ler för att jag älskar min värmefilt så mycket.

Jag tänker ofta på att jag hör män prata om män de är imponerade av eller rent av ser upp till. Det kan sitta i timmar och hylla män som gjort bra, stora eller coola saker. Det kan vara samtalsämnen som håller i en hel kväll om sportsmän, regissörer, skådespelare, företagsledare, författare och makthavare över lag.

Det är inget fel på det. Tvärtom så är det något jag tycker mycket om. Men det har slagit mig att vi kvinnor sällan göra samma sak. Det finns såklart en naturlig förklaring till det. Vi kvinnor har inte blivit framsläppta för att uträtta stordåd i samma utsträckning. Men det är också så att vi har en tendens att trycka ner och tala skit om varandra som kanske har med saken att göra. Vad vet jag?

Hur som helst så skulle jag så gärna se en förändring här. Kan vi inte börja med att ni alla skriver en eller flera kvinnor som ni ser upp till i kommentarsfältet? Som en hyllning till våra kvinnliga förebilder.

Jag börjar. Mia Skäringer. Jag tycker att hon är modig, intressant och superhärlig på alla sätt och vis. Hon har förmågan att vara transparent utan att bli tragisk och hon kan vara rolig utan att förlora djup. Hon är en förebild och en stor idol och dessutom tycker jag att hon är väldigt vacker.

Jag vet att ni har stört er väldigt mycket på vår tv-sladd som hänger löst. Vi ska fixa det, jag lovar.

Men jag tänkte ge er störare (kan man säga så, störare? Låter bra tycker jag) att bita i. Folk som kommer hit till vårt kontor tror att det är konstinstallation eller nåt vi håller på med. Men det är det inte. Det är Anitha och Calles förra bokhylla som vi fick ärva. Vi blev jätteglada, men nu ångrar vi oss på grund av sladdarna.

Humör: Pendlar mellan vresig och glad

Saknar: Min man som åkt på skrivarresa

Känsla: Lite pirrig då jag tror att jag kommer kunna berätta något roligt för er i veckan.

Ett lack i pastell från Essie. Vill ha vår nu.

Läppbalsam från Chanel som jag använder morgon och kväll.

Min fina julklapp från Anitha. En ringhållare.

Också en julklapp från mamma. Armband från Sophie by Sophie.

Det första jag vill säga att jag har flera gånger försökt att göra ”året i bilder” eller något liknande, men det verkar vara för svårt för mig. Kan inte välja bland de tusen bilderna i telefonen och de flesta bilder är faktiskt inget att han och visar inget speciellt. Men, håll ut. Man vet aldrig med mig. I mars eller så kommer det plötsligt ett ”förra året i bilder och några till framtill nu”.

Jo, det andra jag vill skriva till er är att jag har aldrig egentligen några nyårslöften, jag har ”halvårslistan”. Den har vi haft i min familj sedan jag var tonåring. Det går ut på att alla får säga tre saker de vill uträtta under sex månader helt enkelt. Högt och lågt, lätt och svårt.

Vi gjorde det alltid på en söndagsmiddag och alla som var där var med. Kompisar, pojkvänner och vi. Mamma skrev. Under ett år eller så hade vi ett tillägg då de andra skulle komma fram till två saker som man själv skulle bli bättre på. Men det blev alltid för dramatiskt. Vi klarade inte av kritiken och det slutade alltid med gråt. Såna är vi.

Men det som var hela grejen med den här listan var att den inte var på ett år, för det är alldeles för långt. Och det andra var att samma sekund man lämnade middagen glömde man bort det där, men man hade ändå sagt det högt och sparat det i det undermedvetna, så efter ett halvår när vi läste upp listan så hade man ofta gjort i alla fall två av dessa saker.

Och i dag är det söndag. Ni vet vad det innebär. Halvårslista!

Med alla dessa tusen olika dieter som florerar kring oss dagarna i ända så är vi ju ändå rätt säkra på en sak vad det gäller att gå ned i vikt. Att vitt socker och vitt mjöl är boven, eller hur?

Imorse tänkte jag på när min mamma gick på diet på åttiotalet. Jag minns så väl att hon skulle äta grapefrukt på morgonen. Tillsammans med smörgåsar, men ändå, hon skulle äta grapefrukt – med jättemycket socker på. Alla som åt grapefrukt hade en tjock hinna av socker på, det var inga konstigheter.

I dieten skulle man också byta ut baconet i Carbonaran till sparris. Då skulle man gå ner i vikt. Ett berg med pasta och grädde också sparris istället för bacon.

Roligt.

Här kommer en hälsning från Linda i Malmö som precis provat salami för första gången.

Och här är Lollo och Fredriks underbara kväll

Petra dukade upp denna härliga blandning när hennes Lilleman somnat.

Här är Anna i Kungsbackas middag. Om jag inte ser helt fel så är det en Amarone på bordet. Gud så gott!

För Lollo och hennes man blev det grekiskt till middag.

De två systrarna Linnea och Matilda myser med detta i soffan.

Och en charkisafton ända från Norge. Jens och Stina.

Jag blir så glad av att läsa om era charkisplaner. Vi bastade och sedan dukade vi fram vår middag som ni ser här nedan.

Alex skriver här innelistan till Aftonbladet. Just det är som måndag hela veckan för oss. Varje torsdag när vi ska sätta oss ner för att äta tittar han på mig med stora ögon som om han blivit skrämd och säger, Älskling, jag har glömt innelistan! Samma sak varje torsdag.

Här ser ni Lardo, tryffelsalami, rädisor och de andra två kommer jag inte ihåg vad de heter. Lardo är alltså enbart fett och jag tror att man får cancer bara man tittar på det. Men det smälter i munnen ska ni veta.

Det var tomt med kittostar i butiken idag, men det blev en opastiröserad gårdstallegio, brie de maux och en annan som jag också glömt namnet på nu. Kanske var det Tomme de Cavaux, eller något liknande.

Imorgon lägger jag ut era underbara bilder.

Det var en person som skrev på twitter att varje gång hon går in på min blogg så står det någonting om charkisar eller att jag är rädd. Roligt tycker jag, för det är ju nästan så.

Hur som helst så ska jag nu berätta för er vad ni ska göra ikväll. Ni ska gå till en affär och köpa allt det ni tycker är gott i charkisväg. Salami, parma, bresaola, ostar och självklart rädisor och kex. Sedan ska köpa vackra snittblommor och gå hem och städa så att det blir fint. Om ni har barn, ge dem köttbullar och makaroner och försök få dem i säng tidigt. Tänd doftljus och spruta på dig rikligt av din favoritparfym.

Sedan dukar du fint och öppnar en god flaska med vin och välkomnar din partner/date/bästa vän/ arbetskollega till din underbara charkiskväll.

Och ja, vi gör en favorit i repris! Maila mig en bild på er charkiskväll så lägger jag upp alla bilder inklusive min och Alex kväll på bloggen imorgon. Det var så roligt sist! amanda@perfectdaymedia.se

Är ni trötta på mig och mina charkisar nu? Var inte det, det här kommer att bli kul!