Jag spelade en turnering på nätet igår. Jag kom på plats 25 av närmare 4000 gubbar. Min väninna och hennes man slumrade i soffan samtidigt som jag spelade och vi såg på filmen ”Mad Money”. Filmen handlar om 3 kvinnor som jobbar på ett ställe där man förstör ogiltliga sedlar. De 3 damerna kommer på ett system där de överlistar övervakningen och börjar plocka med stålar hem i underkläderna.

Snabba pengar drömmer många om precis som kvinnorna i filmen och det är väl också det som drar många till pokern. Men lika snabbt som det kan gå upp när man vinner så kan allt lika snabbt vara borta. Disciplin är a och o. När jag traskar ner till pokerrummet på Bellagio så har jag med mig en liten summa pengar att lira för. Går det bra kan jag stanna och spela länge men går det dåligt och pokerpengarna går förlorade så är det time for bed.

Jag mår nästan lite dåligt vid pokerbordet när jag ser vissa springa och hämta nya pengar hela tiden. Och ju mer pengar de hämtar, desto sämre spelar dom. All in hela tiden oavsett korten på handen. Det är som att vissa glömmer bort att det är pengar det handlar om.

Därför spelar jag billiga turneringar på nätet. När det är 4000 gubbar med så blir det fina vinstpengar. Många bäckar små och så små är dom faktiskt inte. Och jag ser det som en bra träningsskola. Går det bra så är det jackpot och går det inte bra så är det inget att gråta över.

Det viktigaste är att jag spelar bra, jag tar mig till toppen igen och igen. Igår åkte jag ut med en kåk på handen mot en högre kåk. Det går ju inte att lipa då över att man spelade dåligt. Jag spelade hur bra som helst, turen svek mig. Det är som Ken brukar säga, ”Det är bäst att hålla sig vän med Fru Fortuna ”.

Man ska tänka positivt och framåt och inte på det som kunde ha varit. Precis som killen på tavlan ovan som jag har målat.