Nu är vi i full gång i tidningen och på webben också. Spännande med alla kommentarer!

Här kan ni läsa alla artiklar på aftonbladet.se. Och titta på Andreas bildspel från Frälsis läger.

Klockan 15 i eftermiddag är det chatt med Tapio Salonen, professor i socialt arbete på Malmö högskola, som skrivit Rädda barnens rapport om den ekonomiska familjepolitikens haveri.

Den ekonomiska familjepolitiken missar målet, enligt Rädda Barnen och Tapio Salonen.

Läs rapporten i sin helhet på Rädda Barnens sajt.

Vi passar på att rikta ett stort TACK till alla som varit aktiva på bloggen och bidragit till artiklarna!

Vi åkte till Skansen och nationaldagsfirandet för att fråga statsminister Fredrik Reinfeldt (M) vad han ska göra för att motverka barnfattigdomen. Så här svarade han på mina frågor.

Vad tycker du om att det finns över 200 000 fattiga barn i Sverige?

– Det finns många barn som lever i familjer med svag ekonomi, även om vi ska minnas att Sverige ändå är väldigt lyckligt lottat jämfört med hur barn har det i många andra delar av världen.

– Det är en väldig utmaning att möta det, så att fler kommer i arbete och att man utformar politiska ekonomiska reformer som når fram till dem som har en svag ekonomi.

Under den här veckan har vi hört om barn som inte får äta sig mätta, som inte kan vara med och spela fotboll för att det är för dyrt, som inte kan delta fullt ut i skolan för att de inte har någon dator hemma.

Vad tycker du om att det ser ut så i Sverige 2011? Skäms du?

– Återigen det finns många barn som lever i familjer med svag ekonomi. Det är väldigt kopplat till ensamstående föräldrar men det är också en stor integrationsutmaning, Sverige tar emot många människor från andra länder och det är en stor utmaning att de kommer in i det svenska samhället och kommer i arbete.

(Här fick jag problem med bandaren så Fredrik Reinfeldt började om från början.)

– Det är en utmaning för oss att förbättra situationen. Vi är inriktade på att sänka trösklar in i jobb för deltidsarbetare och de som stått länge utan arbete. Det är därför vi har riktat in skattelättnader för låginkomsttagare. Vi har till det kombinerat åtgärder som vi tror är träffsäkra, vi har höjt flerbarnstilläggen.

Vad ska du göra nu då?

– Vi höjer barndelen i bostadsbidraget som vi tror är träffsäkert för ekonomiskt utsatta familjer. Men man kommer inte runt det med mindre än att folk kommer i arbete. Det är huvudlinjen.

Är det värdigt ett land som Sverige att det finns barn som inte får äta sig mätta?

– Vi har ju en obligatorisk skola öppen för alla utan avgifter där det serveras mat, det tycker jag är ett bra sätt. Över 90 procent av barnen går i förskola som har samma situation. Sen finns det familjer som har små marginaler som vi försöker möta. 

I morgon skriver vi om resultatet av Rädda Barnens senaste larmrapport om barnfattigdomen i Sverige. Då kan ni också läsa mer om de ensamstående mammor och deras barn som vi träffade på Frälsningsarméns läger.

Vi köpte med oss glass och snackade sommarlov med de här syskonen. Till skillnad från många av kompisarna kommer de att vara hemma i sommar. Som tur är finns det en badstrand i närheten.

– Vi har tur som i alla fall har varsin cykel, säger Viking, 11.

Men det är inte så kul när gården är tom och alla andra har åkt till släktingar eller ut på landet.

Mamma och pappa säger mest : ”Det går inte” eller ”Nej”, tycker Viking.

– Ibland när jag frågar om saker säger de att de lovar att vi ska göra det någon gång, till exempel sa de förra sommaren att vi ska gå på Grönan någon gång. Men det gjorde vi inte den sommaren i alla fall.

På onsdag kan ni läsa en längre intervju med Viking i Aftonbladet. 

God morgon bloggvänner!

Vi jobbar för fullt med att göra tidning av allt det vi fått fram hittills i Barnfattigbloggen. I morgon kommer Rädda Barnens rapport om barnfattigdom, det ska vi så klart rapportera om.

I dag ska vi träffa en familj i Vällingby som lever på socialbidrag. Vi ska prata sommarlov och drömmar. Det är ju nu det börjar.

Sedan kanske det blir en sväng till nationaldagsfirandet på Skansen. Självklart lovar vi att rapportera.

Jag fick precis ett mejl från en mamma som skriver så här:

”I dag är det Sveriges nationaldag och vi har ett land att vara stolta över, vi har byggt upp något fint. Vi har ett land som för de allra flesta är lätt att leva i. Men inte för alla. 

Jag är lycklig över den vackra natur vi har runt knuten där vi kan vara och njuta utan att det kostar ett öre, det är unikt, det är jag glad för. Men jag är ledsen över den fina sommaren som ger en knut i magen, då fyller mina barn år, det är semester och jag förväntas hitta pengar till presenter och åtminstone någon liten utflykt.

Sverige är fantastiskt, men inte lika fantastiskt för alla… ”

Hoppas att ni får en fin och skön ledig dag!

En grupp som ofta glöms bort är barnen till de unga föräldrarna. Häromdagen pratade jag med Eva som var 16 år när hon fick sitt första barn. Nu lever hon själv med en elva- och en sexåring.

I sommar ska hon för första gången ha semester, hon har alltid jobbat extra på somrarna. Men nu är hon färdigutbildad undersköterska och arbetar på 75 procent i hemtjänsten, det blir många kvällar och helger.

Hon har inga pengar till att åka iväg med barnen eller ge dem saker. Men barnen har tur som har släktingar som tar med dem på resor eller köper kläder. Eva är så klart glad och tacksam för barnens skull, men hon säger att det skär i hjärtat att behöva vara den som säga nej.

– Jag är inget extra, jag är inget roligt, jag är vardag och alla andra representerar frihet och underhållning för mina barn, säger hon.

Det är inte alla barn som har ett sådant nätverk omkring sig. Unga ensamstående föräldrar har ofta betydligt sämre ekonomiska förutsättningar.

Förresten läste jag i DN i dag att genomsnittssvensken åker utomlands 1,2 gånger per år. Apropå en del diskussioner som förts här på bloggen. (Och nu menar jag det som något att jämföra med, inte som definitionen av rik eller fattig.)

Jag får så otroligt många mejl från personer som vill skänka pengar, kläder och saker till barn. Jag får också frågor om vart man kan vända sig för att få hjälp eller förslag på gratisaktiviteter i sommar.

Jag har dålig koll på hur det ser ut runtom i Sverige. Men om ni skriver och tipsar kan jag försöka sätta ihop en lista. Skicka gärna med länkar också. Många har frågat om stödfamiljer efter att Evelina berättat om sin fina relation till stödföräldrarna. Det är kommunen som ordnar det.

Det finns också många vardagshjältar som gör stor skillnad: jag har läst om en rektor som stuckit åt en tusenlapp inför sommarlovet, om en lärare som stannade kvar efter skolan och klippte håret på en flicka, om de som betalat skolutflykter och liknande ur egen ficka. Om andra barn som delar med sig. Om grannar som ger bort möbler och kläder. Och så vidare.

Men det är inte en helt enkel fråga. Är det till exempel rätt att de här barnen ska förlita sig på välgörenhet? Här råder det delade uppfattningar.

För det är inte lätt att be om hjälp. Och skammen är ofta den största bördan. Hur löser man det på bästa sätt? Det finns säkert erfarenheter som ni kan dela med er av.

Sverige var ett av de första länderna i världen som förband sig att följa FN:s barnkonvention, det var över 20 år sedan nu. En av barnkonventionen viktigaste principer är att alla barn har samma rättigheter och värde och att inget barn får diskrimineras.

Dessutom ska barnets bästa alltid komma först i alla beslut som rör barnet.

Alla barn har rätt att överleva, leva och utvecklas.

Artikel 4 i barnkonventionen säger att varje land ska göra allt för att säkerställa alla barns lika värde. 

Artikel 4
Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i denna konvention. I fråga om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter skall konventionstaterna vidta sådana åtgärder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser och, där så behövs, inom ramen för internationellt samarbete.

Läs hela FN:s barnkonvention på Barnombudsmannens sajt.

En del hävdar att Sverige bryter mot barnkonventionen eftersom fattiga barn halkar efter och inte kan delta i samhället som andra barn. Som vi varit inne på tidigare visar forskning att de här barnen som grupp har sämre skolresultat, oftare utsätts för våld eller drabbas av olyckor och oftare är mobbade.

FN:s barnrättskommitté skriver uttryckligen i sin senaste rapport att Sverige bör göra allt för att se till att barn inte lever under fattigdomsgränsen.

53. The Committee recommends that the State Party take all necessary measures to ensure that all children are not living below the poverty line. The Committee also recommends that the State party take adequate measures, including special support measures, to ensure that children, in particular those from socially disadvantaged families, including single-parent households and of non-Swedish ethnic origin, are not living in poverty, regardless of where they reside. The State party should consider drawing up a plan of action for combating child poverty in times of economic crisis.

Jag har inte hittat någon svensk översättning, men läs gärna hela rapporten på engelska här.

En sammanfattning på svenska av Sveriges senaste rapport till barnrättskommittén kan du läsa här.

Och så här skriver regeringen på sin hemsida om den senaste rapporten från barnrättskommittén:

”Med tanke på Sveriges resurser och övriga resultat i arbetet med barnets rättigheter förväntar sig barnrättskommittén att Sverige ska ännu bättre leva upp till sina åtaganden enligt barnkonventionen. Inte minst påpekar kommittén behovet av att insatserna som görs på lokal och regional nivå i Sverige ska leda till minskade skillnader i levnadsvillkoren för barn oavsett av var det bor i Sverige. Regeringen kommer att analysera kommitténs rekommendationer och vidta åtgärder för att komma till rätta med de återstående utmaningarna i genomförandet av barnkonventionen i Sverige.”

Ja, det var ett urval för alla er som vill läsa mer om barns rättigheter. 

Här i Stockholmsområdet är det sommarvärme. Solen skiner och många kanske tar första doppet den här helgen. Vi har ju besökt Frälsningsarméns läger i Nacka för fattiga mammor och deras barn.

De solar, badar och leker. Men framför allt får de äta sig mätta frukost, lunch och middag. Och mammorna får sätta sig till dukat bord, under några dagar slipper de bekymra sig över maten.

Många föräldrar mejlar och berättar att de inte har råd att göra någonting med barnen i sommar. Dessutom stiger kostnaderna när de inte äter lunch i skolan.

De allra, allra flesta som skriver till mig är ensamstående mammor eller deras barn. Det bekräftas också av statistiken; det är tre gånger så vanligt att barn till ensamstående hamnar under fattigdomsgränsen. Och majoriteten av de ensamstående föräldrarna är mammor.

Den andra stora gruppen är barn till föräldrar med utländsk bakgrund.

Slår man ihop de två faktorerna blir resultatet skrämmande: nästan vartannat barn till en ensamstående förälder med utländsk bakgrund är fattigt.

Men visst finns det ensamstående pappor som har det lika kämpigt med ekonomin som mammorna. Här kommer några exempel från meljkorgen.

Från en tjej som växte upp med en ensamstående pappa som råkade ut för en olycka:

”Vi hade ont om pengar, min pappa ville inte säga något till mig men jag märkte att han inte ens visste var hans nästa måltid skulle komma ifrån. Detta gjorde att jag inte kunde förstå varför jag skulle gå i skolan och jag började kolla efter jobb för att få in lite pengar till familjen så att pappa kunde sluta oroa sig så myclet, jag var mer än redo att hoppa av gymnasieutbildningen.

Jag fick däremot alltid mat, min pappa lyckades alltid vända ihop pengar till mat och kläder, jag känner mig lycklig inom denna kategorin, det var mest den sociala biten som jag tyckte var jobbig.”

Ulf, som lever med fyra barn varannan vecka och är arbetslös, skriver:

Jag fick ett långt brev från en dotter som är 24 år i dag. Hon skriver kärleksfullt om uppväxten med sin pappa som hankade sig fram med ströjobb:

”En dag följde jag med pappa till socialen, vi hade ett möte som jag knappt ens minns något utav, jag minns bara att jag var hungrig eftersom brödet var slut på morgonen och att jag därför inte fått i mig någon frukost. Jag minns hur de fina damerna satt där och förklarade att de inte kunde skriva ut någon check till pappa för matpengar (varför minns jag ej).

Jag reste mig upp och sprang ut med tårar, en av damerna följde efter mig (jag hade haft möten med henne ensam tidigare). Jag förklarade hur situtaionen var, då jag var i panik eftersom jag insåg att det var långt kvar till kyrkan skulle ha öppet igen.

Hon tog med mig till Ica och bad mig att fylla två korgar med mat, inte bara bröd, utan även smör och ost! Det jag minns bäst från den dagen var när vi stod i kön till kassan och hon slängde i ett paket med glass, ”Gammeldags Vanilj” i varukorgen, min och pappas favorit. Då bröt jag ihop, rakt upp och ner vid kassan på Ica, av ren lycka. Och pappas min när jag kom hem med två fulla kassar med mat, och hur vi sen satt och drack kaffe och åt vaniljglassen medan vi spelade skitgubbe (kortspel), sitter fast på min hornhinna än idag, det var utan tvekan en utav mina lyckligaste stunder i livet.”

En annan grupp som sällan nämns är de unga föräldrarna, även de halkar efter ekonomiskt. I går hade jag ett långt samtal med Eva, 27, hon var 16 år när hon fick sitt första barn. Jag ska berätta mer om henne senare.

Nu är det bara Fredrik och Jimmie som inte svarat på politikerenkäten. I går trillade det in svar från Göran Hägglund (KD), Håkan Juholt (S) och Gustav Fridolin (MP).

De svarar alla ja på frågan om det finns fattiga barn i Sverige. Håkan Juholt säger att det är en av hans viktigaste frågor och Göran Hägglund säger att han tänker fortsätta arbeta för ökad trygghet för barnen. Gustav Fridolin tycker inte att lilla Sverige har råd att ”slösa bort en enda talang”.

Precis som alliansregeringens partiledare tycker den nye S-ledaren att den allra viktigaste åtgärden för de här barnfamiljerna är minska arbetslösheten. Han trycker också på rätten till heltid.

Socialminister Göran Hägglund avslöjar också att regeringen planerar för höjt barntillägg i bostadsbidraget. 

Jag vet att de räknar för fullt på det här på finansdepartementet. Vad finns det utrymme för i höstbudgeten?

Gustav Fridolin ger flera förslag på förändringar i trygghetssystemet, bland annat höjt underhållsstöd. Han kräver också att regeringen tar fram en handlingsplan mot barnfattigdom.

En sak kan vi också konstatera: alla partier som svarat hittills ställer sig bakom Rädda Barnens definition av barnfattigdom som har diskuterats så flitigt, inte minst här på bloggen.

När få vi se en gemensam uppgörelse mot barnfattigdomen?