Mike Palm, Hlynur Baeringsson, Mats Levin, Edgars Jeromanovs, Mattias Göransson, Henke Carlsson och Mike Joseph. Det kom in många bra förslag till veckans fredagsintervju. Göransson och Joseph fick flest röster och eftersom Toni Bizaca ville att en Borås-spelare skulle komma till tals föll valet på serieledarnas Mattias Göransson.
30-åringen har spelat i klubbar som Södertälje Kings, 08 Stockholm, Helsingborg, Gothia och nu i Borås. Han gör sin elfte säsong i basketligan och berättar här om smeknamnet, flykten från 08 och varför han la skorna på hyllan, bland annat.

Vi börjar med ditt smeknamn, varför kallas du för ”Skuggan”?
– Det kom väl från mitt rookieår med Södertälje. Jag tror att det var Per Stümer som myntade det i Rosenborgshallen eftersom jag väldigt tystlåten, sa inget alls och märktes inte. Så en dag sa han: ”Skuggan är du här i dag på träningen?”.
Har du tagit klivet ur skuggan nu? 
– Lite grann, med åldern. Men ”Skuggan” passar mig ganska bra så det får vara kvar ett tag till.
Du har haft en lång karriär men aldrig varit någon stjärna, är det något du har saknat?
– Det handlar nog mer om min personlighet, jag har alltid varit en lagspelare. Sedan har jag väl funnit min roll i att vara lagspelaren och att göra jobbet i det tysta och kanske haft en lång karriär tack vare det. Men att sitta i rampljuset är inget jag har saknat. Jag tycker att de ryggdunkningar jag får av andra människor istället för media räcker gott för mitt ego.
Torbjörn Gehrke har kallat dig för tråkig för att du är så skötsam hela tiden, är du perfekt?
– Nej det är jag verkligen inte. Men det är nog aldrig några skandaler runt mig. Men det här med att vara punktlig är något som är viktigt för mig. Jag hatar att vara sen till samlingar och så. Sedan har jag väl varit bra på att gömma skandaler. Jag kan alltid hålla mig undan. ”Skuggan” är ett passande smeknamn.
När blir du arg?
– Det skulle väl vara på basketplanen, då kan det tända till ibland. Ibland kan man bli arg på domaren, eller någon som spelar fult och ger en lite armbågar. Men jag kanske inte jag är den snällaste heller. Men det ska ganska mycket till för att jag ska bli riktigt arg.
När Gothia gick i konkurs 2010 varvade du ner i division II, varför?
– Jag var så less. Dels så var jag först i Helsingborg, då visste jag om hur laget hade det ekonomiskt och de gick i konkurs. Sedan flyttade jag och min fru till Göteborg och då sa de att det fanns sponsorer två år framåt och alla var med på banan. Jag skrev på ett tvåårskontrakt, men efter en säsong la de ner. Då var jag bara så less på basketligan och ville verkligen inte flytta igen så då bestämde jag mig för att sluta helt. Men sedan gick jag och kollade på slutspelsmatch mellan Borås och LF och kände att jag verkligen ville spela. Som tur var ringde Jonas (Larsson, klubbdirektör i Borås) och det var klart efter ett samtal egentligen.
Hur lång ser du din karriär?
– Jag tar det år för år. Man börjar ändå bli till åldern, plus att jag har två barn och en fru. Båda barnen börjar växa upp nu så vi får se.
Borås har ni nio raka segrar, ni kan ta er tionde i kväll mot Örebro, vad är det som gör er så bra?
– Det är bara Roope och Wictor som är nya. Wictor kom tidigt och har varit med hela försäsongen. Roope blir bara bättre och bättre har kommit in bra i laget. Andra lag har behövt tid att spela ihop sig mer, vi visste var vi hade varandra från dag ett. Kontinuitet är en del, men så har vi ett jävligt bra lag också.
Du har vunnit ett SM-guld 2005 med Södertälje. Hur ställer du det laget ni hade då mot det Borås har nu? 
– Här spelar vi med mer fart och fläkt än det laget då. Vi hade ett mer tungt och mer rutinerade lag, ännu mer än det vi har i dag. Men jag känner ändå att samma lagkänsla som jag hade då har vi har nu också.
Har ni det som krävs för att vinna SM-guld i år?
Ja, anfallsmässigt är vi bäst i ligan. Kan vi hela tiden bli lite, lite bättre i försvarsspelet som varit vår akilleshäl är det klart att vi kan gå långt. Det tycker jag har vi har visat genom att slå alla lag. Vi behöver inte vara rädda för någon.
Du har spelat i ligan i elva säsonger, vem är den bästa spelaren du spelat med?
– Det finns så många. Jättemånga. Men jag skulle vilja säga att det var nog Andrew Drevo eller Kevin Brooks. Sedan har vi en liten point guard i JJ Miller som är rätt outstandig i det han gör.
Vilken är den största motgången du haft?
– Det var nog flytten till 08 som var rätt tuff. Jag spelade inte riktigt bra. Det var svårare att byta lag än jag trodde. Jag kom från trygga lilla Södertälje och så skulle man kliva in i ett annat omklädningsrum och ta plats. Det var tufft.
Hur hanterade du det?
– Flyttade till Helsingborg efter två år.
Du flydde alltså?
– Ja, eller jag bytte lag för att hitta tillbaka och spela bättre.
Vilken spelare i basketligan skulle du ta med dig till en öde ö och varför?
– Det står egentligen mellan två personer, Johan Åkesson eller Johan Jeansson. Det känns så jobbigt att välja mellan dem. Åkesson för att vi har varit igenom rätt mycket, i U20-landslaget och första året i Södertälje. Det var han som presentera mig för min nuvarande fru så jag har mycket att tacka honom för. Allmänt en av de roligaste människorna att vara runt. Samma med Johan Jeansson, vi delade hotellrum under åren i Södertälje och det är också en fantastisk kille att vara med.
Okej, du får ta med båda.
– Då är jävligt nöjd. Då har jag det bra på ön.
Den klassiska Sportbladetfrågan – vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Då ska jag inte vara så tråkig som Adnan och säga vinst i kväll. Mest av allt just nu önskar att Sveriges fotbollslandslag gör en bra insats i kväll.
Vem tycker du att jag ska intervjua nästa vecka, varför och om du skulle ställa en fråga, vad skulle du fråga?
– Karim Wazzi i Nässjö för att han är sjukt roligt. Han har snabbaste munnen i basketligan och största hjärtat och kan härma Lilla Al-Fadji hur bra som helst. Jag skulle fråga om han fortfarande räknar det som vinst efter att han och Daniel utmanade mig och Johan Jeansson och han foulade Johan, snodde bollen, sprang och gjorde poäng.