Startsida / Inlägg

”Bara sjukt när man tänker på det”

av maliwah
171006 BorŒs Andreas Person under basketmatchen i Basketligan mellan Uppsala och BorŒs den 6 oktober 2017 i Uppsala. Foto: Tobias Sterner / BILDBYRN
Foto: Tobias Sterner / BILDBYRN
Fredagsintervjun är tillbaka och det var inte svårt att välja offer den här gången. Andreas Person har blivit vald tre gånger, men aldrig gjort någon intervju. Helt enkelt för att jag fått för mig att den äldste Personbrodern redan var gjord. 
Så var inte fallet.
Men här kommer den nu – fredagsintervjuns mest efterfrågade Person. Vi snackar säsongsstarten i Borås, trashtalket med Axel Nordström och varför han är så hemlighetsfull.

Vi kör igång. Varför blev det Borås den här säsongen?
– Jag kände väl att Borås är en bra proffsig klubb och jag har spelat med dem förut. Jag visste vad jag fick från klubben och det kändes intressant med ny coach och Europaspel som vi tyvärr inte gick vidare i. Jag trivdes skitbra i staden senaste och jag har flickvän som är härifrån så det var ganska naturligt. Det kändes rätt och bra och jag har fått en bra roll i laget också. Det var många faktorer som spelade in, men det känns som rätt val och jag trivs jättebra i laget.
Det går rätt bra också. 
– Precis, vi har fått en bra start. Vi har slagit tre lag som vi borde ha slagit. Sedan gjorde vi en plattmatch hemma mot Södertälje och mot Luleå tog vi ett steg framåt och slog ett bra lag. Det är aldrig lätt att ta en match där uppe så det var självklart ett positivt styrkebesked.
Hur har det känts för egen del? 
– Det har känts bra. Jag tycker jag har gjort det jag ska göra. Sedan har jag fått skott som man hoppas ska gå i, men det är inget man får hänga huvudet över. Jag är ändå rätt nöjd och försöker spela bra försvar. Offensivt kommer det.
Det var aldrig aktuellt att stanna i Uppsala? 
– Nä, jag kände att jag ville testa något nytt. Det har ju varit skriverier med ekonomin och sådär och det är klart en sån bit spelar in.
Hur kaosigt var det? 
– Det som hände vid sidan är inget som vi spelare brydde oss om egentligen. Vi la fokus på rätt saker och tog oss till semifinal och blev bättre och bättre. Allt som hände gjorde att vi kom närmare varandra och det gjorde oss starkare.
Hur ser du på chanserna att gå hela vägen i år? 
– Det ser ljust ut, vi har ett bra lag med rutin blandat med ungdom. Vi har haft en ojämn nivå i tidigare matcher med riktigt bra i perioder men också riktigt dåliga så vi måste lyfta längstanivån. Möter man bättre lag blir man straffade direkt och det är sådana saker som kommer spela in om man vill gå långt.
Kollar man på resultaten känns det som är ligan är ännu jämnare i år, eller hur ser du på det? 
– Så är det absolut. Nu är det färre lag och man slåss om färre platser. Många lag har blivit bättre. Kolla på Umeå som har tagit stora steg framåt, hittat rätt och spelat jämt med många lag. Det går inte att slappna av utan man måste komma ut redo och spela i 40 minuter. Alla kan slå alla och det går inte att bara ställa in skorna. Jag tror att alla känner så. Men det är kul också, kul när det är jämt.
Du är bara 26 år, men gör din elfte säsong i ligan, det är ju sjukt. 
– Jag vet. Jag brukar inte tänka på att det är elva säsonger, man när man tänker på det känns det bara sjukt. Det är klart att det är kul att ha så många år bakom sig. Det är många motgångar och många medgångar och bra och dåliga stunder. Att få vara med om så mycket och fortfarande vara ung är häftigt.
Hur lång ser du din karriär? 
– Jag vet faktiskt inte. Det kommer en tid efter basketen, men just nu tar man en säsong i taget och vill spela så bra som möjligt. Jag blickar inte framåt utan försöker leva i nuet och se vart det tar mig. Jag har haft turen att spela på många olika ställen. När man lägger av återstår att se, time will tell. Förhoppningsvis håller kroppen i många år till.
Vill du utomlands igen? 
– Ja, självklart. Det är det man vill. Jag har varit ute i två år och förhoppningsvis blir det ingen. Men det är en tuff marknad och många duktiga spelare är utan kontrakt. Men har man tur och spelar bra så kanske.
Du debuterade när du var 15 år gammal och beskrevs som en av Sveriges största talanger, hur påverkade det dig? 
– Det var inget som tog mig åt huvudet. Jag har alltid varit jordnära och inte kaxig, laidback och lugnt. På så sätt har det inte kommit åt mig.
Du kände aldrig av någon press? 
– Nej, inte för min egen del. Jag lever efter mina egna förväntningar. Folk kanske förväntar sig mer, men det är inget jag lägger energi på.
Vad hände när du var i Slovakien? 
– Det kom en ny coach och det var tufft. Det gick tungt för mig där borta min andra säsong, det går inte att sticka under stolen med det. Vi var väl Inte helt överens och då hamnade jag i Luleå efter det. Det var en motgång och jag försökte bara visa att folk hade fel.
Vad var det ni inte var överens om? 
– Det var mest hans sätt att spela, jag var inte van att spela på det sättet. Det gick bara dåligt och han trodde inte på mig längre. Då dök Luleå upp och det kändes som en bra situation att komma hem.
Vad är din största motgång under karriären? 
– Det kan väl nästan ha varit då. Då var ju 19-20 år och det gick dåligt och självförtroendet var nere på noll. Man visste inte vad som skulle hända så det var antagligen då. Jag har haft få stora motgångar, men det är väl en.
Fick du tillbaka självförtroendet direkt när du kom till Luleå eller tog det tid? 
– Gick ganska snabbt. Jag behövde få lira mycket och känna glädje, det var det jag saknade där borta. Jag försöker alltid blicka framåt och det gjorde jag då också.
Din största framgång? 
– Jag har haft turen att vara med i ungdomslandslagen och tagit upp landslaget två gånger i A-gruppen. Det är två bedrifter som sticker ut och var stort för svensk basket. Första gången vi gick upp var inga lag i A-gruppen på herrsidan och det var första gången vi gjorde det på ett tag så det var häftigt.
Hur har det varit att växa upp i en basketfamilj? 
– Kul. Man är nästan född i hallen. Både morsan och farsan har spelat så man var med som liten bebis i hallen. Det är klart det föll naturligt för mig när man är uppväxt med det. Jag spelade många sporter och var duktig i hockey också, men när det väl kom till kritan och jag skulle välja sport var det inget svårt beslut att välja basket. Det var både naturligt och det jag ville och hade kärlek till.
Jag måste ju ställa samma fråga som till Jonathan, vem är bäst i familjen? 
– Det är jag. Inte den lilla skiten i alla fall.
Hur mycket pushar ni varandra? 
– De här två åren när vi har spelat tillsammans i Uppsala var ganska nyttiga. Han vill vara bättre och jag ville vara bättre, på så sätt pushade vi varandra och tävlade. Man vill aldrig vara sämre än lillebrorsan och det är mycket stolhet på spel. Men Jonte är en riktigt duktig spelare och jag är alltid stolt över honom. Vad han än gör kommer det att gå bra. Det är aldrig bitterhet. Självklart är det tråkigt att förlora, men man unnar alltid sina bröder och vänner det bästa.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig? 
– Oj, oj, oj, oj. Det är bland de svåraste frågorna man kan få.
Du har ingen dold talang? 
– Nej, jag har faktiskt inte det. Det är inget jag kan komma på. Jag är lite mystisk, det är många som brukar säga det och undra vem den här Andreas Person är. Det är folk som inte vet, men mina nära vet.
Är det medvetet så du vill ha det? 
– Jag vet inte. Det kanske är omedvetet, sådan jag alltid har varit. Jag har fått höra att jag är lite hemlighetsfull.
Man undrar ju vad det är för hemligheter du sitter på? 
– Det är hemligheter av en anledning. Nej, skämt åsido. Jag har ingen dold talang, men jag är bra på att sjunga i duschen. Min flickvän brukar säga det, vi är lite oense om hur det låter. Jag tycker att jag sjunger bra i alla fall.
Är det idol nästa? 
– Ja, en vacker dag kanske.
På riktigt? 
– Nädå, så bra sjunger jag inte.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö? 
– Simon Gunnarsson i mitt lag. Han gillar att hålla ordning på saker och ting så det är en snubbe man vill ha med sig. Är vi ute och reser vet han gate och sådant. Han skulle vara riktigt bra på en ö och det är en riktigt skön och schyst snubbe så det är klart att man vill ha honom med sig.
Vem i ligan snackar mest trashtalk? 
– Axel Nordström, men det är nog mest bara med mig. Vi brukar snacka lite skit och hetsa lite fram och tillbaka. Just i år är det nog ingen stor trashtalker som tidigare år. Inte vad jag har känt av än i alla fall. Frågar du mig i slutet av säsongen lovar jag att ha ett namn.
Axel sa på upptaktsträffen att han helst ville slå dig när han fick fråga om vilket lag han ville slå…
– Vi är ju polare. Klart att han vill slå mig. Jag har spelat med honom i två år och det är klart att jag vill slå honom också och ha det mot honom sen så att han inte kan hålla på, då kan man bara fråga hur det gick i matchen.
Du vill helst slå Uppsala den här säsongen alltså? 
– Jag vill bara slå Axel, så är det bara. Man vill alltid slå sina vänner så att man kan snacka lite om det sedan.
Hur ser du på landslaget? Du har ju inte varit med de senaste gångerna? 
– Det är bara att jobba på. Man får inte hänga med huvudet och fundera så mycket på det. Det är bara att fortsätta jobba hårt och spela bra. Dyker chansen upp är det självklart att man tar den. Men jag går inte och ältar utan tänker ”fine, bara att fortsätta jobba på och utvecklas”.
Är du så positiv? Det låter så enkelt. 
– Jag är väldigt positiv av mig. Jag försöker att alltid vara positiv och glad. Det är bara sådan jag är.
Vem är den bästa spelaren du har mött? 
– Jag skulle säga Lance Stephenson som spelar i Indiana Pacers nu. Jag var 16 år och han var topp tre i college när vi var på ett Adidas Camp i New Orleans och mötte Team USA. Serge Ibaka var också där så det var några NBA-spelare som var framtidslöften. Bogdan Bogdanovic har jag mött på Eurocamp. Jan Vesely i Tjeckien som spelar i Fenerbahce och Enis Kanter. Man har mött många duktiga spelare, det är kul.
Vem är den bästa spelaren du har spelat med? 
– JJ Miller. Han är bara så all round och offensivt hur bra som helst. Han sätter tuffa skott och han var ett ständigt hot. Det var häftigt att se hur professionell han var och sån schyst och jordnära snubbe trots att han var så dominant.
Vem tycker du är den bästa spelaren i ligan just nu? 
– Rozzell är i toppen där. Han var väldigt dominant förra säsongen och har väl fortsatt i samma spår. Offensivt är han en riktigt duktiga spelare. Jocke Kjellbom är dominant på centerpositionen och Nick Spires har startat bra också. Det finns många duktiga spelare, så det är svårt att säga vem som är bäst. Det blir intressant att se hur ligan är i år.
Vad skulle du göra om du var statsminister för en dag? 
– Oj, vad skulle jag göra? Det är en väldigt bra fråga. Jag skulle åka runt med mina bodyguards och åka runt. Gå runt i stan och känna mig allmänt tuff för att jag har bodyguards med mig. Haha.
Vem i ligan är tuffast att möta? 
– Nu spelar inte jag på hans positiv, men alla säger Axel Nordström. Nu skjuter han bra också. Han är inte så jäkla lång, men han är jäkligt stark och dominant under krogarna trots sin längd. Alla som möter honom får jobba hårt för han kommer att slita, jobba hårt och göra allt för att komma dit hans vill. Han kommer nästan alltid dit också.
Vem ska jag intervjua nästa vecka? 
– Anes Zekovic. Han har haft en väldigt bra start och förtjänar att få synas lite. Han är en riktigt fin kille som jag känner bra och det är hans tur att få svettas och synas lite.
Vad ska jag fråga honom? 
– Fråga om hans skosamling. Alla vill veta hur många par han egentligen har.
  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt Hellsing, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB