Dino Pita har gjort succé i belgiska Liège och är tillbaka från sex veckors skadefrånvaro.
Nu är han på väg mot klubbens första semifinal på flera år – men tar de sig dit har laget ingenstans att spela.
– Ingen har trott på oss så klubben har inte bokat någon hall. Det är lite sjukt, säger landslagsguarden.

Dino Pita lämnade Södertälje Kings efter SM-guldet i fjol och gick till belgiska Liège Basket. Laget slutade sjua i ligan förra året, men den här säsongen tog sig klubben till första slutspelet på flera år.
I den första kvartsfinalen mot Brad Deans Generali Okapi Aalstar blev det seger och nu är Liège bara en match från semifinal. Men tar de sig dit har de ingen hall att spela i.
– De trodde inte att vi skulle gå vidare så klubben har inte bokat hallen. Det är någon volleybollturnering samtidigt så vi har ingen chans att spela där. Det är ganska sjukt, en professionell klubb liksom. De trodde inte på oss, hela laget har överpresterat väldigt mycket, säger Pita.
Landslagsguarden har gjort succé den här säsongen, fått stort förtroende av coachen och snittat 10 poäng. Men en fotskada tvingade honom till sex veckors vila.
– Jag stukade insidan på foten och var dum och fortsatte spela så det blev väldigt illa dagen efter. Jag missade tio matcher och hade min första riktiga match i går. Jag spelar på smärta, men det går ganska bra, säger Pita som trivs bra med livet i Belgien.
– Vi bor jävligt bra. Vi har lägenhetshotell och Kenneth (Simms) bor i en egen byggnad så vi har varsin stor fyra med allting allt man behöver. Jag skypar lite med Elin och Frida (Eldebrink) och har kollat på deras lägenheter, det här är mycket lyxigare än deras så det känns bra.
Hur mycket har du utvecklats den här säsongen?
– Här får man möta individuellt skickliga spelare och möter lag som spelar i Eurocup hela tiden. Det finns väldigt många spelare med NBA-meriter också så det är absolut väldigt utvecklande. Jag har fått en friare roll än i Södertälje där det ju är väldigt styrt, vilket jag gillar. Det är lite svårt att spela för att alla förväntas göra allting, men man har utvecklas på det viset att man fått mer ansvar.
Hur långt kan ni gå i slutspelet?
– Det är det klassiska att vi tar en match i taget. Det är bara jag och Kenneth (Simms) som spelat slutspel tidigare. Trots att vi har spelare som är 30 år är det ett väldigt orutinerat lag när det kommer till det. Jag och Kenneth har fått intala dem att första matchen inte betyder något om vi inte vinner nästa. Man måste vara fokuserade hela vägen, det är något jag lärt mig från Södertäljetiden.
I Södertälje hade Pita nye förbundskaptenen Vedran Bosnic som coach. Pita spelade EM i somras, men trots succésäsongen tar han inte ut någon kvalplats i förskott.
– Det ska bli intressant. Det är väldigt kul för mig och framför allt för Sverige att Vedran är ny förbundskapten, men det betyder ingenting för mig. Det kommer att vara väldigt, väldigt tufft för mig att ta en plats där. Det är extra svårt för folk kommer att tro att jag är garanterad en plats nu när Vedran tagit över, men nu måste jag vara ännu bättre och träna mycket under sommaren som vanligt.
Vad tror du om Sveriges chanser att ta sig till EM?
– Det kommer att bli tufft utan Jonas (Jerebko) och Jeffery (Taylor), det är ett stort avbräck. Jag hoppas att Maråker kommer att vara med i landslaget och sedan får vi se. Vi har många spelare i Europa, Viktor (Gaddefors), Markus (Ericsson), Thomas (Massamba). Det kan bli ett väldigt, väldigt bra år, framför allt med Vedran som tränare, det finns ingen som inte vill det.
– Det kommer att bli jättetufft att ta sig till EM. Lettland är stora favoriter, men jag tror ändå att chanserna är goda. Men det gäller att få ihop ett lag, vilka som vill vara med, det är alltid samma problem. Kjellbom, kommer han att vara med? Vilka centrar har vi? Vi måste börja leta under ifrån nya stora spelare för det är alltid ett problem.
Under EM skakades landslaget om uppgifter om en schism mellan NBA-spelarna och resten av laget, men Pita förnekar att det fanns något missnöje.
– Det var lite komiskt, vi pratade som grupp och vi tyckte inte något sådant där. Vi hade ganska bra kemi hela tiden så det var ganska komiskt att allt kom upp så plötsligt. Det fanns absolut inga grupperingar, vi var ute och käkade och Jonas bjöd alla som vanligt sedan hängde vi och spelade tv-spel. Men det tände mest gruppen och vi vann mot Ryssland.