Fredagsintervjun är här. I dag på en lördag. Förra veckan valde Wictor Grenthe Umeå BSKTs Emil Salon. 29-åringen berättar varför han inte läser om sig själv, vem som är ligans sämsta försvarsspelare och i vilken klubb han har trivts bäst. Det blir motgångar, framtidsdrömmar och ganska mycket naket.

Ska vi börja med smeknamnen? Naken-Emil och Torso, var kommer de ifrån?
– De kommer väl från Göteborg, jag vet inte hur ärlig jag ska vara… Men det var under Gothiatiden, vi hade lite lagfester. Då var jag väl ung och vältränad och då ryckte jag av kläderna ibland. Lagkamraterna tyckte att det var jättekul. Det uppmuntrades och jag fick med mig andra också.
Vilka fick du med dig?
– Jag fick med mig Brandon Barton under en joggingtur i Göteborg. Men det var kväll och vi mötte ingen, så vi skadade ingen. Men jag måste säga att det här var länge sedan. Jag har förändrats och håller inte på med sådana dumheter nu…
Okej, till en lite mer seriös fråga. Du har haft mycket skadeproblem de senaste säsongerna, hur har det varit?
– Jävligt tråkigt. Väldigt tungt. Det har varit jättetufft och det har känts som att jag inte är tillbaka riktigt än, inte så som jag vill vara. Knät känns jättebra, men jag överkompenserar så nu har jag problem med baksida lår. Det är också jättetråkigt. Nu rehabar jag och kör massa rumpövningar så jag kommer att få en sjukt snygg rumpa. Men det är väldigt frustrerande. Jag vet inte om jag börjar bli gammal eller om det är kroppen.
Har du varit nära att ge upp någon gång?
– Njae, det skulle jag väl inte säga. Jag har hela tiden velat ta mig tillbaka. Det har varit väldigt tufft och tråkigt, men samtidigt så kände jag att det blivit bättre med tiden så jag har pushat genom det hela.
Hur mycket har du kvar tills du är 100 procent?
– Jag vet inte riktigt om det är självförtroendet nu när det går väldigt tufft för oss i Umeå. I och med att jag inte har spelat på ett tag så är det svårt. Det är svårt att läsa situationer. Jag känner att det kommer mer och mer, men just nu känner jag mig inte på topp.
I premiären gick det ju bra (Emil gjorde 15 poäng och var het från trepoängslinjen).
– Premiären var bra, men jag fick byta ut mig själv i slutet för att jag hade ont i baksidan. Jag kan inte gå för fullt så jag håller tillbaka och det blir inte bra. När jag väl ska gå för fullt har jag inte tajmingen. Det är en ond cirkel.
Hur har det varit att komma till Umeå? Du säger själv att ni har det tungt nu.
– Vi har haft några förluster i rad. Vi spelar bra emellan åt, ibland mindre bra. Det gäller att spela bra hela matchen. Men det har varit bra att komma hit, det är en trevlig stad och trevlig lagkamrater och allt flyter på bra. Bra hemmapublik och bra stöd från staden. Jag tror att det kan bli något bra här uppe, det finns något att bygga på.
Vad har saknats?
– Lite disciplin och rutin kanske. Sedan har vi inte haft Omar (Krayem), han är väldigt stor del av laget och vi har förlitat oss mycket på honom. Nu när han skadar sig har vi inte hittat spelet som vi haft under tiden han varit med. Men nu är han tillbaka och alla ska vara hela och redo.
Vad har ni för mål med säsongen?
– Vårt mål är slutspel, det har vi gått och sagt. Jag tycker att vi har ett väldigt bra lag. Jag tycker att vi skulle vara femma eller sexa, om vi spelar som vi kan. Det kanske är en lång bit kvar, men det är långt kvar av säsongen och det är inte nu vi ska vara bäst.
Du har varit i en hel del klubbar, LF, Sundsvall, Solna, Gothia, Jämtland och nu i Umeå. Var har du trivts bäst?
– Göteborg självklart. Det var jättekul att vara hemma och spela där och kunna ha familj och vänner och allting. Det var synd att de fick dra sig ur och nu har de det svårt där nere, men jag hoppas att det blir någon satsning så att man kanske kan spela ligabasket igen innan min karriär är slut och avsluta där nere.
– Men jag har trivts väldigt bra i alla andra klubbar också. Jag har lätt att trivas och komma överens med andra och hitta saker att göra. Det har inte varit några problem och det har varit kul att lära känna så mycket folk och bo i olika städer och ta del av olika väder, både snö och kalla vinter och regniga vintrar i Göteborg.
Det har varit mycket Norrland i alla fall.
– Ja, jag gillar det, folk uppskattar basketen. Det har varit bra. LF eller Plannja, har alltid varit ett mål, ett lag som jag velat spela i. Det var oerhört skönt att man kunde bocka av det när jag fick flytta upp dit.
På tal om Luleå, inför säsongen skrev Peter Lindvall på NSD att du är en ”lätt överskattad spelare”, hur reagerar man på sådana sågningar?
– Ja, jag tror jag läste det någon gång. Jag vet inte vad jag ska svara på det riktigt. Han får tycka vad han vill. Jag försöker bara göra min grej och komma tillbaka i gammal god form. Vissa uppskattar det jag gör och vissa kommer inte tycka om det, så har det varit hela tiden: ”Emil är bra på att skjuta, men kan inte spela försvar”, ”Han kan göra poäng, men kan inte göra det här och det här”. Man får ta de good with the bad. Men klart att tidningarna måste ha något att skriva om. Det förstår jag, men jag brukar inte läsa det som skrivs om mig. Det är mest min mamma som brukar klippa ut artiklar och spara. Ja vet inte hur hon kommer att ta det här med naken-Emil…
Märker man skillnad på medieklimaten i Luleå jämfört med andra städer, att det är hårdare?
– Ja. Men det går efter intresse. Det är så stort intresse i Luleå och då skriver tidningarna mer. Skriver de mer måste de tycka mer. Jag har inga problem med att de skriver att jag är övervärderad eller att jag är dålig, bara de skriver när jag är i bra också. I Göteborg var det inte så mycket media, en notis i GP kanske och då är det inte så uppskattat. Man lägger ner så mycket tid och slit och vill ändå att folk uppskatta det man gör. I Luleå får man tillbaka till någon.
Varför läser du inte det som skrivs, påverkar det?
– Ja, jag tänker ganska mycket och känner om jag haft en dålig eller bra match. Om jag läser att jag var dålig då går jag och tänker på det. Men det är klart att jag kan smygläsa om jag är bra, men jag brukar inte läsa så mycket. Jag är bara glad att min mamma sparat så mycket. Det finns en hel låda där hemma. Jag är själv förvånad hur mycket det är. Även om jag inte varit någon herrlandslagslagsspelare än har det ändå stått ganska mycket om mig.
Du säger att du inte varit någon herrlandslagsspelare än, det är ett mål att bli det alltså?
– Det har inte hänt än nej, jag har några år kvar. Vedran kanske behöver en skytt där på kanten.
Du får peta Pahlmblad eller någon.
– Ja, jag får hoppas att han har en dålig säsong i Ungern så att jag får hoppa in där. Nej, men det hade varit kul att få vara med, jag har haft mina chanser oh varit på några läger. Drömmen lever än, men… ja, det är en bit kvar. Speciellt så som jag spelar nu.
Vad gör du när du inte spelar basket?
– Jag skulle säga umgås med vänner och sådant, men här i Umeå har jag bara mina basketvänner än så länge så vi umgås hela tiden. Men jag försöker hitta på saker, vara ute på stan, fika, kanske läsa en bok. Jag känner att jag måste göra något mer än att bara vänta på träningen. Men nu jobbar jag lite faktiskt och kör ut frukt till företag så jag kör runt med min fruktbil, det är rätt kul faktiskt. Det är bara på måndagar, men det är väldigt skönt att ha en dag i veckan när man gör något annat än att tänka på basket.
Kan det bli lite långtråkigt att vara basketproffs ibland?
– Ja, det tycker jag. När man var yngre en annan sak, då kom man hem från träningar och spelade tv-spel hela dagarna och sen kom man hem från träningen på kvällen och spelade tv-spel igen. Då skulle man till NBA och sånt.  Nu när man är lite äldre, om man inte gör något så slänger man bort sin tid lite. Så alla unga som kommer läsa det här: plugga! Skaffa er en utbildning tidigt så har ni gjort det.
Har du utlandsambitioner som så många andra?
– Klart att jag har det. Men för tillfället vill jag bara få i gång mitt egna spel och ha en bra säsong i Umeå. Det är prio. Jag kan inte gå och spela utomlands om jag inte spelar bra i basketligan.
Hur lång ser du din karriär?
– Oj, det beror lite på situationen. Några år till har jag i alla fall i mig. Jag har funderat mycket på studier, att kombinera, men det är något jag alltid lyckats skjuta upp. Nu när jag är i Umeå som är en universitetsstad är det väldigt lockande att kunna kombinera basketen med studier.
Vad vill du plugga?
– Det har också varit en fråga, allt från brandman till pilot till ekonom. Men något inom ekonomi tror jag att jag kommer att börja med. Sedan får vi se om det är kul.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö och varför?
– Min vän Johan Jeansson. Han är bra på att berätta historier och underhålla. Han är så himla skön att hänga med, avslappnad. En väldigt skön kille.
Vem skulle du inte ta med dig?
– Jag skulle inte vilja ha med mig hon i Paradise Hotel, vad heter hon? hon som pratar svengelska.
Ylva.
– Ja. Jag blir galen av hennes svengelska. Det är ingen basketkoppling men… Det finns ingen i ligan jag ogillar så mycket.
Det här med att du skulle vara en dålig försvarsspelare, är det något som stör dig?
– Så dålig är jag inte, det tycker jag inte. Jag tror att folk bara har hakat upp sig på det. Det har liksom blivit en sak folk säger. Visst, jag är ingen Martin Pahlmblad eller vad det finns för fler försvarsdemoner, men jag tycker i alla fall att jag är ganska bra. Jag är inte sämst i basketligan på försvar.
Vem är sämst?
– Då säger jag Johan Jeansson, han är sämre än mig. Han har också fått höra det, att han inte kan spela försvar. Det är kanske därför vi kommer så bra överens, vi har fått utstå samma press.
Är det för att det är så mycket roligare att göra poäng än att spela försvar som det blivit så?
– Det kan väl vara det. Det är en annan känsla. Det är en viss stolthet att stoppa i försvar, men när man blir het och skjuter treor från höger och vänster, det är en väldigt härlig känsla. Om jag får välja försvarsspelare och poängmaskin väljer jag poängmaskin. Även om jag skulle vilja testa att ha Rudy Mbembas fysik när han var bäst och kunna vara överallt hela tiden, då kanske det hade varit roligare.
Vilken spelare är värst att möta i ligan?
– JJ Miller är väldigt svår. Jag tyckte jag höll honom bra en match förra säsongen med Solna och då kände jag det här ”Emil kan inte spela försvar”. Jag tyckte att jag gjorde ett bra jobb, men han gjorde ändå 27 poäng. Han sätter sina skott vad man än gör. Det är en hal rackare.
Vem tycker du att jag ska intervjua nästa vecka?
– Anton Gaddefors har massa historier. Fråga honom om indianen i Sundsvall.
Sista frågan, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att min familj är frisk och mår bra och är lyckliga. Och att jag också får vara hel också.