Fredagsintervjun är här, i tid. Den här gången med LF Basket och svenska landslagets Jonathan Person. Det snackas kaxiga uttalanden, svackan, blygheten, pressen i familjen, kravet för en blivande fru och en hel del basket såklart.
Det ska även tilläggas att intervjun gjordes innan LF:s seger mot Norrköping i tisdags.

Anton (Gaddefors) säger att du är blyg. Är du det?
– Ja, lite grann i början. Men när man lär känna mig är jag pratglad och social.
Är det svårt att komma in i lag då?
– Nej, det är det absolut inte. Anton överdriver och gillar att hajpa upp saker. Jag brukar komma in ganska bra. Jag är inte så blyg och det går snabbt så det är ingen fara.
Du verkar ändå kunna vara lite kaxig. Anton ville att jag skulle fråga hur du tänkte när du sa att LF är bättre än Uppsala?
– Grejen är, just mot alla mina polare i Uppsala så är det klart man vill ha lite extra. Det är ju lite extra rivalitet där. Men visst, Anton har rätt. De har vunnit två mot oss och de har sju eller åtta raka. Jag har väl inte så mycket att säga till om längre. Men att vi fortfarande kan slå dem det vet jag, men bättre just nu är de bättre, det ger jag till dem.
Hur tycker du säsongen har varit så här långt?
– Helt okej. Vi har en ganska seg period just nu. Tre raka förluster och Nässjö senast var tung. Vi gjorde en grym andra halvlek, men första halvlek var för jävligt. Vi måste gräva os ner ur hålet. För mig själv tycker jag att jag kan göra mycket bättre. Jag är inte alls nöjd med min insats faktiskt. Man klandrar sig själv mycket när man förlora. Men ja, helt okej start.
Vad beror din tunga period på?
– Vet inte riktigt. Jag kom in efter landslagssommaren med ett jävla självförtroende, men det började på försäsongen med att skotten inte satt. Det är mycket mentalt och jag vet att jag kan göra mycket bättre. Det är frustrerande, men man får hitta en väg ut. Det löser sig, jag hoppas bara att det sker snart.
Hur är ditt psyke?
– Mitt psyke är riktigt bra egentligen. Jag brukar alltid gå in och är aldrig nervös, och inte så nervös i tajta situationer. Men att skotten inte går i, det sitter där i huvudet någonstans. Men jag kommer att fortsätta skjuta. Jag har Peters förtroende. Det är ett mysterium varför det inte kommer. Men annars är mitt psyke ganska bra, fast jag har lätt för att klandra mig själv ganska mycket.
På vilket sätt utrycker det sig?
– Just efter matcher är det så. Mina föräldrar vet i alla fall att man inte ska ringa direkt efter. Jag är en tjurskalle det är jag.
Hur mycket spelade Peter (Öqvist) in i valet att gå till LF?
– Väldigt mycket. Han hörde av sig snabbt efter säsongen och verkligen berättade att han ville ha mig i laget och det kändes bra. Jag vet hur träningen är och hur han är som coach och att han är en väldigt bra coach. Valet var ganska självklart och jag valde tidigt, redan i maj. I efterhand, när det gick så bra i kvalet, har kompisarna varit på och sagt: ”hur kan du signa så tidigt?” och man har väl tänkt lite. Men absolut inget jag ångrar.
Hur ser du på landslagssommaren?
– Jag började där och var 13:e man och gjorde bra inhopp i Luleå mot Lettland och sen matchen efter blev Tobias Borg skadad och jag fick förtroende igen. Sen hade jag en startplats. Det hade jag inte förväntat mig och ingen annan heller. Det var en överraskning och det gick stabilt, sen sög det hårt att vi inte tog den jävla platsen.
Samma fråga till dig som till Anton. Vem är egentligen bäst i familjen, du eller Andreas?
– Hehe. Jag får nog svara lite som han. Vi är väldigt jämna, men jag kommer aldrig erkänna att han är bättre. När man frågar folk också, alla säger att det är så tajt. Jag var i landslaget i sommar, inte han, men han skulle säkert kunna vara där. Det är tajt.
Hur har det varit att ha en storebror som är så pass bra?
– Det borde ha varit skitjobbigt för han hade sådan hype runt sig, men faktiskt inte. Mer att jag var väldigt tävlingsinriktad för att bli lika bra som han. Jag har alltid sett upp till honom så mycket. Jag har alltid jagat honom och han har försökt hålla mig ifrån sig. Visst har det hjälpt idag, men jobbigt har det inte varit. Jag har också varit duktig. Det har mer varit att Person-bröderna är så bra, inte så att Andreas är så grym och Jonte är inte det.
Ni kommer från en stor basketfamilj, hur mycket har det betytt?
– Vi har varit i hallarna i hela livet, alltid gått och skjutit på korgarna sedan vi var fyra. Pappa (Ike) har alltid varit där och gett oss tips och stort självförtroende. Sen hade vi honom i basketklass sjuan till nian och han vet exakt mina styrkor och svagheter. Både mamma (Ingegerd) och pappa och lillebrosan har spelat. Basketfamiljen ett stort plus. Både mamma och pappa har alltid sagt att det är ett eget val. Jag och Andreas spelat basket, fotboll och hockey länge men det har alltid sagt att vi ska göra det som är roligt.
Om man följer dig på Twitter märker man att du mest twittrar om Paradise Hotel och retweetar bilder på kakor. Vad har du för förklaring?
– Hahaha. Paradise Hotel, det är SÅ bra. Från måndag till onsdag är det det enda jag pratar om, på träningen med Crille (Ryan). Jag skypar med med brorsan om det och sitter klistrad för att det är så bra. Sen ÄLSKAR jag godsaker. Jag måste sprida ut det. Folk måste ju se de här godsakerna. Jag äter det inte så ofta, men jag älskar… det är så gott bara. Min fru när jag blir vuxen måste kunna baka och laga god mat till mig. Det är krav ett, sen kommer insidan och utseende. Haha.
Kan du baka själv?
– Nej, jag kan inte det. En gång gjorde jag världens bästa oreokaka. Den såg för jävlig ut, men den var så god. Annars blir det alltid misslyckat när jag försöker laga mat och så.
Du verkar inte gilla vädret i Luleå.
– Nej, alltså det är så sjukt. De gångerna jag tweetat om det har det varit svinkallt, slaskigt och snöigt. Men det kommer komma ner till minus 40 och då kommer det verkligen att komma tweets. Det är nackdelen med Luleå, mörkret och kylan. Det är jag inte bra på.
Vad är det bästa som hänt i karriären hittills?
– Jag vet inte. Kanske att jag slog mig in i startfemman när folk inte förväntade sig så mycket av mig. Att jag kunde slå mig in där när jag konkurrerade med (Thomas) Massamba som är så rutinerad och Ludde (Håkanson) som är i Barça, men annars jag vet inte. Det har inte hänt något jättehäfitigt.
Vad är det värst?
– Värsta var i Italien. Första året när jag bara tränade med A-laget och vi förlorade sjukt många matcher och vi fick straffträna. De hade ställt ut tunnor och sa att vi skulle förvänta oss att spy och det var hårda, hårda träningar. Det värsta jag gjort träningsmässigt. Första månaden i Italien var bra, men sen började den italienska skolan. Jag kände inte så många där, de kunde inte engelska och jag fick inte börja spela matcher förrän i januari det året. Då trivdes jag inte bra. Det var en tuff period och jag ville nästan flytta hem. Jag pratade mycket med mamma och pappa och polare som pushade mig till att vara kvar och det är jag glad över för sen vände det.
Vilken känd person skulle du vilja byta liv med för en dag?
– Hmm…. Brad Pitt har det ju bra med Angelina Jolie som fru i alla fall, men åh jag vet inte.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö?
– Jag hade typ tagit Anton för han har historier som varar livet ut. Man skulle aldrig ha en tråkigt stund, han är den sjukaste personen jag känner. Han har varit med om en hel del och man ska inte alltid lura av hans oskyldiga utseende.
Vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Just, just nu att vi ska ta oss ur den här hålen och ta SM-guldet till slut. Vi vet att vi har potentialen för det. Vi har ett jävla jobb framför oss och en lång väg, men om vi får ihop det kan det gå.
Och slå Uppsala i finalen kanske?
– Alltså oj, oj, oj. Om det skulle bli så, oj, oj, oj. Det skulle vara drömmen.
Vem tycker du att jag ska intervjua nästa vecka?
– Jesper Eliasson för om jag är en blyg och försiktig kille, då är Jesper gånger två. Men när man lär känna Jesper är han social och galen. Fråga honom varför han har bytt sponsor.