Fredagsintervjun med Jämtland Baskets Jesper Eliasson är här. Det snackas Jämtlands ”kris”, smarthet och hur det är att flytta hemifrån. Bland annat.

– Jag själv vet inte om jag tycker att jag är så jätteblyg. Jag är lite tystlåten och det är inte tar så mycket plats. Som Jonte sa, i början kanske när man träffar nytt folk så kanske man är lite blyg.

– Det kan lugnt säga. Det har inte riktigt varit som jag hade hoppats. Vi har spelat bra flera matcher, men inte vunnit. Vi kan inte vinna, det är mest det. Vi har ändå spelat bra och någon gång måste vi börja vinna.

– Det kanske blir lite undermedvetet. Om det är jämnt i slutet så vet vi att vi inte vunnit så det kanske blir en liten låsning. Men det är inte som att vi pratar om det.

– Nej, det hade jag inte planerat efter förra säsongen. Men när Gehrke skrev på och ville ha mig blev det ett alternativ. Jag gillar honom som coach och det var kul att han ville ha mig. Sen är det något nytt eftersom jag varit i Solna hela tiden och nu fick jag flytta hemifrån.

– Bra hittills, bättre än jag trodde. Allt städa och diska och mat och sådant där, det har gått bättre än jag trodde. Där hade jag inte så jättehöga tankar när jag flyttade.

– Det har jag sett också. Men det vet jag inte själv, men flera coacher har sagt det så jag måste väl smart. Jag spelar ju bara utan att jag tänker att jag gör det smart. Men jag är bra på att läsa spelet, det är min styrka.

– Det måste väl kanske vara när jag skadade knät och var borta i sju månader. Det var inte det roligaste mitt första år i ligan. Jag hade fått komma in lite och fått spela med några minuter så det var sålig tajming. Men det var inte så jättejobbigt på det sättet, det tog bara längre tid än jag ställt in mig på.

– Det måste vara att jag blev inbjuden till ”Basketball without borders”, en camp med spelare från hela Europa. Det var en väldigt kul upplevelse. Jag fick träffa Vlade Divac och någon NBA-coach.

– Det vet jag inte riktigt, att bli så bra som jag kan bli och se vart det tar mig. Självklart att komma ut i Europa och spela utomlands, det hade varit jätteul. Vi får se om jag lyckats.

– När jag träffade Jonte och spelade med honom i somras hade jag alltid adidasmjukis och nu hade jag bytt till Nike. Så nu tror han väl att jag bytt, men jag har fortfarande kvar adidasbyxan så sponsorn är väl inte bytt egentligen.

– Hänger med kompisarna, speciellt nu uppe i Östersund. Annars är jag med familjen. Det vanliga. Förhoppningsvis kommer jag in på universitetet efter jul. Jag har sökt lite  olika, men förstavalet är datavetenkap.

– Kanske Gustav Hansson från laget. Han har varit med i Wild Kids så han borde ju vara bra på att överleva på en öde ö. Annars någon med mycket historier, typ Andreas Karlsson. Han har upplevt mycket, säger han själv i alla fall.

– Det måste kanske vara Toni Bizaca för han är riktigt bra. Hans step back speciellt, senast gjorde han den tre gånger i rad. Han säljer den så bra så det är svårt.

– Jag är bra på att baka. Kladdkaka är det som jag är bäst på.

– Något bra i alla fall. Hjälpa de fattiga kanske.

– Zlatan. Han är ju kung. Bäst på fotboll och han har ett bra liv.

– Erkan Inan. Speciellt nu när det sägs att han ska göra comeback igen. Han är en skön kille. Fråga honom hur det känns att vara anställd på Boulevard. Men om han inte räknas då kan du ta Nathan Dawit och fråga hur det känns att vara sheriffen i stan. Det är inte så positivt som det låter.