Lagom till sista gruppspelsmatchen i basketligan gör fredagsintervjun återigen comeback. Nu med Solna Vikings Erkan Inan, som egentligen inte är Solna Vikings-spelare längre. Vi pratar om det, om hur det är att driva en egen restaurang och hur han växt sedan pappa Mehmet gick bort för tre år sedan.

– Den har situationen har varit annorlunda i år. Jag har behövt driva restaurangen mycket mer i år. Jag hade en överenskommelse med Solna att ställa upp medan jag var hemma. Jag ville hjälpa till så mycket som det gick. Sedan blev jobbsituationen som den blev så då tog jag beslutet att inte spela mer.

– Ja, absolut. Om inte jag kunde hjälpa laget så mycket så det gör skillnad är det bättre att jag jobbar. Jag kände att jag inte hjälper laget och då är det bättre att göra något bra i stället.

– Det var den dummaste frågan du har ställt. Jag tränar fortfarande två gånger om dagen. Jag tackade nej först till kontrakt från Solna för att förhoppningsvis få jobb utomlands. När jag inte fick det jobbet valde jag att stanna kvar. Det här året blev ett konstigt år. Det var inte meningen att det skulle bli så här. Men det var det dummaste jag hört, det klart att jag kommer att spela. Basketen är fortfarande det viktigaste för mig.

– Absolut inte. Anledning till jag inte tog det var att jag var i förhandlingar med ett lag i förstaligan i Turkiet. När det inte löste sig blev jag kvar. Men jag sa redan tidigt att jag ville utomlands.

– Innan när man spelat har man inte förstått värdet av det. Men nu när man har väntat har man förstått hur kul det är. Men det har inte varit tungt, jag har tränat för fullt för att vara redo när man väl ska spela.

– Jag har haft ett jävla flyt i resten av mitt liv. Nej, jag skojar bara. Men förra året med knäskadan, det var inget att göra åt saken. Det är bara att ta sig upp och bli bättre. Sen är det tyvärr så att ekonomin i Stockholmsklubbarna är svag så det är svårt. Men det finns de som går igenom värre saker. Visst, jag har tänkt på det själv, men det är inte så farligt. Jag vet bara att nästa år när jag hamnar i en bra situation kommer det bli ett riktigt bra år.

– Det är jättekul. Det är det verkligen. Det är klart att det ibland tar mycket tid. Man har inte bara basket i huvudet vilket behövs ibland. Till exempel under matchdag kan det bli så att jag har morgonträning och när de andra går hem och vilar så jobbar jag under dagen och sen efter matchen går jag och jobbar till stängning. Det är mycket, men jag har blivit van.

– Personligt har man vuxit upp mycket snabbare. Från att bara spela basket till att komma hem och plötsligt kombinera det med ett jobb som tar mycket tid. Det är klart att det blev mycket, men det har varit jättelärorikt. Klart att det är jättetråkigt att vi behövde flytta hem när man kommit så långt, men jag tycker både att jag och Serkan har lyckats göra något positivt med det negativa. Att driva restaurangen som vår familj har haft i 38 år och samtidigt fortsätta med basketen, hela resan har varit jättegivande.

– Jag vet inte om jag kan koppla det till basketen för där vill jag alltid vinna. Men jag tänker överhuvudtaget att det alltid finns folk som har det värre. Jag jämför alltid med min pappa. Många säger ”shit, vad jobbigt att du har förlorat din pappa”, men då säger jag att jag är sjukt tacksam att jag hade en sådan pappa som jag hade, att jag fick ha honom i 22 år. De finns dem som bara får ha sin pappa i ett eller två år, eller de som inte har en bra pappa eller förlorar båda sina föräldrar. Jag är tacksam för den tid jag fått.

– Klart att han betyder jättemycket. Folk ser oss som likadana. Vi har gått samma väg basketmässigt och vi har samma namn, så vad ska jag säga? Föräldrarna bestämde från början där med namnen. Vi är likadana och vi är jättenära. Jag är van att ha honom bredvid mig hela tiden. När pappa gick bort var vi tillsammans och har stöttat varandra och fortsatt driva restaurangen och spelat basket.

– Det tog jättelång tid, men förra säsongen gjorde vi det. Det är klart det var kul, men min största vilja är inte att spela med honom. Jag vill spela mot honom så att han vet vem som är bättre. Och den frågan behöver du inte ens fråga, visst Anton och Viktor Gaddefors kan jämföra, men jag vill inte höra jämförelser med Serkan.

– Som spelare så kan du inte låta dig påverkas, det är ens jobb att prestera och vinna. Det är klart att man märker att saker händer runt om, men man kan inte låta det påverka ens prestation.

– Planen är i alla fall att spela, det kan jag lova. Jag vill ha den bästa möjliga basketsituationen för mig. Kommer det bra alternativ utomlands så är det klart att jag tar det, målsättningen alltid att spela så bra som möjligt. Men det måste vara utvecklande. Det har jag förstått i år, det san vara utvecklande även om man spelar hemma.

– Shit, det finns så många bra människor. Hur länge ska vi vara på ön? Vissa är roliga en dag, vissa orkar jag inte med en vecka.

– Det är så många jag skulle kunna tänka mig att hänga med. Men måste man ha någon som kan göra upp eld och så? Om man måste ha en smart jävel, då går många bort. Då är det Emil Salon, det är inget snack om saken. Han är så jävla go. Han har allt.

– Charles Barton och hans brorsa (Brandon). De är för softa och lugna, de skulle inte hjälpa till med något, de skulle bara glida. Det är som när man sms:ar med dem, det är inga smileys eller något. Bara ja, nej, punkt och inget annat. Men jag vill ha sådana där roliga och konstiga frågor.

– Typ den som någon fick om vem man inte skulle vilja möta i en mörk gränd och svarade Chris Mcknight, det stämmer ju som fan. Hade jag mött honom hade jag också tagit andra vägar. Det är bara att kolla på honom, han ser ju ut som ett monster.

– Det finns inga sådana längre. Det är för snällt. Men tråkigaste matchen att spela, det är Örebro borta. Det är ingen där. Men positivt är att Borås är roligast att spela för de har gjort ett bra jobb. Det är värt att åka dit, det är verkligen en match.

– Jag hade gjort om statsbudgeten så att det finns mer pengar till basketklubbarna.

– Jag äter alltid en halv banan i halvtid varje match. Det startade när jag var i Turkiet och spelade en match där. Det låg en banan framför mig i halvtid, jag käkade den och kände ”shit vilken bra halvlek jag hade”. Nästa match åt jag ingen och då gick det inte alls bra så nu gör jag alltid det. Om du märker att jag är dålig i andra har jag glömt att äta bananen.

– Överhuvudtaget i världen? Att alla är glada och lycklig. Man ska vara glad. Har du inga fler svåra, konstiga frågor?

– Kobe när han gjorde 81 poäng. Just den dagen.

– Nej, jag känner att jag fått sagt det mesta. Det har gått bra. Jag är nöjd. Det viktigaste nu, vad har du för bild till intervjun? Det måste vara en schyst bra bild. Ta den jag har som profilbild på Facebook, den är riktigt bra.

– Charles (Barton). Gör det så kommer du förstå vad jag menar. Det kommer bara bli fråga, svar och streck. Fråga honom om han inte kan ladda ner emojis på sin telefon, du vet den där smileyappen.