Jesper Eliasson valde förra veckan BC Luleås Adam Rönnqvist. 25-åringen har många strängar på sin lyra och vi pratar om stridspilotplanerna, Ninja Warrior-uttagningen och smeknamnet han försökt begrava. Vi pratar också om att tappa gnistan och om att komma tillbaka när man tror att det är över.

Ska vi börja med Jespers fråga, varför kallad du ”the white chocolate”?
– Det var Jakob Törnell (basketprofil) när han hade sin blogg på svensk baskettelevision. Han slängde ut lite nicknames till höger och vänster och såg någon match när vi spelade med BG mot Uppsala. Jag tror att det var semifinal i U18-SM och där kom det väl då. Jason Williams var ju väldigt spektakulär att se på och en väldigt duktig passningsspelare, en showman så att säga, men jag vet inte riktigt om jag kunde leva upp till det där smeknamnet när man gick tvåan på gymnasiet.
Så det är inget du vill ska leva vidare?
– Nja, jag skulle inte säga att det lever kvar. Jag försökte ta död på det, det är inget jag ställer mig bakom. Jag skulle inte säga att jag spelar som han för fem öre.
I samma intervju fick du frågan om Håkan Larsson och sa att du ville bli som honom, hur har det gått?
– Det har väl inte gått så jättebra precis. Håkan har varit en av de största spelarna i svensk basket så det är svårt att ta den rollen, men ah, jag vet inte, det är heller inget riktigt som jag själv tänkt.
Vad vill du med din basket?
– Man vill väl fortsätta lira och utvecklas och bli så bra man kan. Sen har jag inte riktigt sätt upp några mål med basketen så där vart man hamnar och framtiden visar.
För några matcher sedan sa Peter (Öqvist, tränare i BC Luleå): ”Jag är riktigt glad att vi har Adam i dag. Han är stridspilot, Ninja Warrior och sätter 41 treor i rad”. För dem som inte vet bakgrunden, kan du förklara?
– Det var journalisten här uppe i Luleå som frågade om kommande säsong. Det var väl som inte riktigt klart vad som hände och jag hade suttit och kollat på stridspilotutbildning. Jag har en kompis som går det och det hade varit kul.
Var du seriös med det?
– Nja, inte riktigt. Det hade varit kul, men inte så.
Ninja Warrior då?
– Jag var och gjorde tester och så och blev uttagen att tävla. Men inspelningsdagarna föll samtidigt som vi hade träningsturnering upp i Luleå så då kom vi väl fram till att Ninja Warrior kanske kan vänta.
Hur hade det gått?
– Det hade gått bra. Jag hade stått som segrare och fått åka till Japan och kättra i berg.
Det känns som att man måste vara rätt bra fysiskt för att komma med, har du alltid haft den biten?
– Jag är rätt stark i gymmet och så där. Det kom väl mycket förra året. Jag och Tim Kearney körde på rätt hårt och jag har blivit mycket starkare. Men det är mycket smidighet också. Jag har alltid varit ganska duktig på att klättra och på hinderbanor och så där.
Är du med nästa år?
– Ja, jag vill ju ha min tv-debut.
Du har blivit norsk mästare också.
– Ja, med Bærum Basket. Jag och en till som gick på basketgymnasiet åkte dit med en kompis för att spela basket och de fixade lägenhet och jobb. Jag fick inte spela så jättemycket och det är inte den bästa basketupplevelsen jag varit med om. Basketen är inte så stor i Norge, det var typ 50 pers på läktarna varje match.
När visste du att du ville satsa på basketen?
– Gymnasiet kanske. Jag kom in på basketgymnasiet och kände att man var ganska duktig och så fick man spela med Plannja sista året på gymnasiet och då kändes det som att man vill göra det här och spela basket. Sen dog det lite. Jag tappade gnistan och började spela i division 3 i Luleå efter Norge. Sen hittade jag glädje igen och ville satsa på det igen.
Varför tappade du gnistan?
– Det var inte så jättebra situation i Norge och tränaren var inte den bästa och då kände jag att bara ville spela för att jag tyckte att det var kul och jobba och tjäna pengar.
När fick du tillbaka glädjen?
– Jag tror att det var när jag spelade i Höken. Jag gick ner några nivåer, kände mig duktig igen och gjorde mycket poäng. Säsongen efter i (LF) Future gick det ganska bra och efter halva säsongen fick jag kliva upp i LF och då kände jag väl att jag skulle satsa.
Trodde du att du skulle komma tillbaka till ligan?
– Det trodde jag nog inte. Jag trodde att jag skulle stanna i division 3. Jag blev övertalad att spela med Future och det var kul att jag valde att satsa på det igen.
Och nu får du spela rätt mycket.
– Ja, det är första gången jag verkligen får spela. Förra året var det inte så mycket kontinuitet, men jag har blivit mycket bättre själv så.
– Det är ingen stor förändring, men jag har blivit en bättre basketsspelare på allt. Lite smartare, lite bättre på att ta det lugnt och att ta bollen till korgen och bara skjuta.
Det låter som att du känner dig bättre än någonsin? 
– Ja, det kan man säga att jag gör.
Ni var ju favorittippade inför säsongen, men har inte fått någon superstart, vad säger du om inledningen?
– Vi var väl favorittippade, nu tror jag inte att vi är det. Vi har fått en tung start., men samtidigt mötte Södertälje två gånger som alltid är laget att slå. Samtidigt förlorar vi mot Umeå vilket vi inte ska göra. Vi tänker väl inte längre än nästa match nu. Vi mötte Örebro i tisdags och då fick vi väl till spelet lite grann. Inte fullt ut, men anfallsspelet liknade hur vi vill spela. Det var ett steg framåt.
Vad är det som inte riktigt fungerat?
– Det är svårt att sätta fingret på det. Vi blir stillastående rätt mycket i anfall och det händer inte så mycket. Vi gör inte det vi ska och det är svårt att säga varför det blir så. Det är det vi tränar på nu för att försöka lösa.
Vad är det värsta du har varit med om under karriären?
– Jag har inte varit med om så mycket, men förra året, tre raka förluster mot Sundsvall var inte det roligaste. Det var rätt tufft ändå. Vi hade ett bra lag och vi hade 4-0 på dem under säsongen och så blev det slutspel och så vinner vi inte en match. Det var tufft. Jag och många andra trodde nog att vi skulle gå vidare.
Blir det revansch i år?
– Det tror jag. Vi har ett bättre lag i år. Vi svenskar är bättre och vi har fått in Toni (Postran) som är väldigt duktig på att spela point guard och Nikita från Vitryssland som kämpar och spelar stenhårt och aldrig ger upp. Det är kanske sådant vi behöver.
Vad gör du när du inte spelar basket?
– Jag umgås mycket med min sambo och på somrarna gillar jag att vara ute med båten och åka wakeboard och vattenskidor. Sen nu på vintern är Luleå ganska kallt. Jag är ingen vintermänniska och det blir ganska tråkiga, långa, mörka och kalla vintrar.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig?
– Det värsta jag vet är att se när djur, hundar och sådant, dör i film. Det är det sorgligaste jag vet. Det är nästan så att det faller en tår varje gång. Det rör upp lite känslor.
Vem är ligans värsta trashtalker?
– Det finns inte så mycket i ligan. ”Kino” (Jaraun Burrows) i vårt lag kanske. Han är ganska duktig på att prata. Han brukar skrika på rätt mycket, men jag försöker att inte lyssna så mycket.
Peter (Öqvist) sa inför säsongen att ni hade många sköna karaktärer i laget, vem är skönast?
– Jag skulle säga att det är ”Kino” där också. Han är aldrig tyst. Han kommer från Bahamas och har många roliga historier därifrån.
Vem i ligan hade du tagit med dig till en öde ö?
– Jag hade nog tagit med Erik Edin i BC, han har en riktig överlevnadsaura. Han går omkring i snickarbrallor och snickarshorts på sommaren och hade byggt en hydda och sett till att vi överlever.
Vem är tuffast att möta i ligan?
– Vi mötte Örebro i tisdags och Ahmad Starks, han sätter sjuka skott. Så jag skulle nog säga honom.
Vem ska jag intervjua nästa vecka?
– Brandon Barton, fråga varför han tackade nej till ett liv som dokusåpakändis.