Max Johansson skickade fredagsintervjun vidare till Nässjös framtidsspelare Jonathan Peleg. 21-åringen gick från Malbas till Nässjö inför säsongen och gör sin första säsong i ligan. Men han tidigare hunnit med att göra ett år i israeliska storklubben Maccabi Tel Aviv. Det blir mycket snack om det, men också om lite annat.

Om vi tar det från början, varför började du spela basket?
– Jag började spela i Polen när jag var tio och spelade där i fyra år. Det är en lite rolig historia. Det är ett stort sammanträffande. Min mamma och en svensk väninna satt och pratade sen kom en man förbi och hörde att de var från Sverige och frågade om de hade några barn som spelade basket. Då letade vi efter en ny sport till mig så jag testade. Det gjorde det lättare att han kunde svenska och engelska och han hade en son som pratade flytande svenska. Det var ett väldigt bra sätt att komma in i det.
– Sedan flyttade jag tillbaka till Sverige och spelade i Högsbo och sedan ett år utomlands i Israel i Maccabi och sedan i Malbas.
Hur var det att spela i Polen?
– Det var väldigt annorlunda. Det gick inte så jättebra i början, det var mycket hårdare. Mycket stängare tränare och det var bra för mig. Jag lärde mig grunderna bra.
Hur hamnade du i Maccabi Tel Aviv?
– Jag är från Israel och brukar åka dit varje sommar och behövde testa något nytt. Jag var på olika tryouts och hade ett par erbjudanden. Det här laget var min bästa möjlighet och jag fick träna med A-laget.
Hur var tiden i Israel?
– Jag var 19 och det var tufft. Jag hade släkt som bodde där nere men det var första gången jag flyttade hemifrån och bytte till nu klubb och jag kunde inte språket så bra heller. Spelstilen är mycket mer fysisk och det var jättesvårt för mig att spela de första månaderna. I Sverige får man foul hela tiden, men så var det inte där så jag fick lära mig det. Det tog ett par månader, men sedan började jag förstå. Det gäller att slå tillbaka med samma medicin. Då fick jag mer respekt och blev starkare. Men det var tufft för mig mentalt.
– Jag gick upp åtta kilo i början och mådde inte bra. Jag gjorde inget på sidan, tränade bara och åt inte jättebra. Det var väldigt ensamt, jag hade inte jättemånga vänner och de från laget gick antingen i skolan eller jobbade och jag saknade hemma. Jag lärde mig hantera det, men hela året var väldigt tufft. Basketen gick sämre och jag ville typ sluta. Men sen tänkte jag ”nu räcker det för fan” och så körde jag, åt bättre, rörde på mig mer och då gick det bättre.
Vad var det som fick det att vända?
– Ett par faktorer. Jag kände att jag hade mer att ge och tänkte bara att jag får skärpa mig. Jag gick upp en dag och kände ”Vad håller du på med? Du är här för att spel basket, visa att du är där för det”. All support från mina föräldrar hjälpte också. Min pappa kom fyra gånger under året och stöttade mig och trodde på mig. Man kände att man hade något att bevisa.
Var det nära att du åkte hem?
– Absolut. Det var jättenära att jag åkte hem vid jul. Jag tror att jag hade möjlighet att bryta kontraktet och jag var väldigt nära att göra det. Men jag tänkte nog såhär, det här är skillnaden mellan okej spelare och bra spelare. Om de skulle ge upp och komma hem eller fortsätta och försöka. Jag vill inte vara en okej spelare, jag vill vara en bra.
Jag kan tänka mig att du blev starkare mentalt efter det?
– Absolut, absolut. Mycket mentalt starkare. Det är mycket lättare nu, jag kan fokuser på annat, hur jag ska bli en bättre spelare än på hur tråkigt och jobbigt allt annat är.
Att vara en del av ett sådant storlag, hur var det?
– Det var overkligt. Jag vet inte om jag någonsin har varit så nervös med David Blatt. Men det är väl så det ska vara. Det var väldigt kul och jag lärde mig väldigt mycket. Det var en otrolig upplevelse. Varje träning var man hur nervös som helst innan. Två månader efter hade man fortfarande ont i magen, men alla var väldigt schysta och försökte göra så att man kände sig hemma.
Hur var David Blatt?
– Han var väldigt skräckinjagande. Han gillar att visa att han bestämmer. Det hände ibland att han kunde skälla ut assisterande tränaren bara för att visa att det är jag som bestämmer. Men han är en otroligt smart coach och jag lärde mig otroligt mycket på den lilla tiden. Det var otroligt faktiskt.
Fick du några utskällningar?
– Jag fick det några gånger på grund av att jag brukade ramla ner på marken när jag blev knuffad. Han hatar sånt och skrek ”ställ dig upp”. Sen dess vågade jag inte göra det. På ett sätt gjorde det att jag blev starkare i kroppen.
Var det stor skillnad att komma tillbaka till Sverige sen?
– Ja, jag märkte stor skillnad på olika situationer. Det är mycket snällare. Både efter Polen och Israel märke jag att det blev lite för fysiskt ibland så jag fick byta tillbaka till den spelstilen som passar bättre.
Borde svensk basket bli mer fysisk?
– Jag tycker ju det. Jag har vuxit upp med basket från mellanöstern så det är hur jag ser det. Där är det nästan för fysisk, men jag tycker att det kan vara bra för Sverige om det blir lite mer fysiskt.
Varför blev det bara ett år i Israel?
– Jag har israeliskt pass så om jag hade stannat längre hade jag behövt göra armén och då hade jag behövt stanna i tre år så jag bestämde mig för att åka tillbaka till Sverige. Det är fortfarande problem med armén så jag försöker fixa det nu så att jag kan åka tillbaka inom något år, kanske till och med nästa.
Vad säger du om din säsong i ligan så här långt?
– Tuff. Det är alltid tufft med första året i ligan när man inte får så jättemycket speltid. Det är en helt annan nivå från division 1 och även från B-laget i Maccabi. Det är män man spelar med och man måste vänja sig vid det och det försöker jag göra. Men jag tycker ändå att jag hanterar det bra och försöker göra det bästa av den speltid jag får.
Det har gått väldigt bra för er den här säsongen, hur långt kan ni gå?
– Det har gått väldigt bra. Sexa är det högsta Nässjö har kommit. Men det svårt att säga. Om vi fortsätter att vara fokuserade så kanske en nivå efter kvartsfinal.
Vad gör du när du inte spelar basket?
– Jag kollar väldigt mycket film, jag älskar all slags film. Mycket gamla och mycket Tarantino och sånt.
Vilken är favoritfilmen?
– Pulp Fiction måste jag nog säga.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig?
– Jag var faktiskt väldigt duktig i hockey när jag var liten så jag hade kanske kunnat bli hockeyspelare. Det fanns ingen hockey i Polen så jag var tvungen att börja med basket och fastnade för det.
Vem är tuffast att möta i ligan?
– Corin Henry var väldigt tuff, väldigt snabb och väldigt svår att stoppa.
Vem i ligan snackar mest trash?
– Mike Joseph. Jag har inte spelat mot honom så många gånger, men han försöker snacka skit om vårt lag medan han pratar med sitt lag. Det kan vara typ ”Kom igen, skärp er, de är sämst”.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö?
– Niklas Sellin. Han är så organiserad, lugn och smart. Han hade vetat vad man skulle göra. Samtidigt som han, till skillnad från vissa andra, hade offrat sitt liv för att försöka rädda oss båda.
Till skillnad från vissa andra? Vem hade inte gjort det?
– Fredrik Larsson hade inte gjort det kan jag säga. Han hade kastat mig och räddat sig själv.
Vad skulle du göra om du var statsminister för en dag?
– Jag har faktiskt tänkt mycket på den, men jag vet inte. Jag hade nog försökt att lyssna på alla stora problem och försöka lösa dem på bästa sätt. Det är ett tråkigt svar, men.
Vem ska jag intervju nästa vecka?
– Niklas Sellin. Han är väldigt bra och väldigt smart. Du kommer gilla att prata med honom. Fråga hur han får ihop det så bra med skolan och basketen, det kan vara bra för andra unga spelare att veta.