Det var länge sedan men nu är fredagsintervjun här på en fredag. Senast valde Malbas Niklas Sellin BC Luleås Christopher Ryan.
Han är bara 25 år, men har varit en levande legend i Luleå i över ett decennium. Vi pratar om hur det är att ha den stämpeln, BC:s chanser att utmana om guldet och en del annat.
Men först börjar Ryan med att be om ursäkt för att det har varit svårt att styra upp intervjun.
– Jag är skadad så det har varit lite mycket med det. Jag har fått ryggskott så jag missar matchen i morgon, men det ska inte vara någon fara. Förhoppningsvis är jag tillbaka till matchen på tisdag.
Det är ju en rätt viktig match i morgon.
– Den är fan jätteviktig. Vi har det egna händer. Vinner vi båda så kommer vi tvåa. Först var målet att komma topp 3 och det lyckades vi säkra förra veckan, nu är det tvåan som gäller.
Om vi kör i gång på riktigt, ska vi börja med varför du är så bra på snabba höger-layups?
– Alltså, jag vet inte. Det började väl lite smått där 2011 något sånt och Jakob Törnell (återkommande basketprofil i bloggen) frågade mig om det efter All Star-matchen och sen har det blivit lite av en grej. Jag vet inte, jag gillar att springa och det är väl det som är min styrka och då gäller det att göra så schnabba layups som möjligt. Det där är ju så sjukt, men det är roligt att det har blivit lite av en grej.
Varför började du spela basket?
– Jag kommer från en basketfamilj och har en farsa från USA (Pat Ryan, coach i Borås Basket) som har spelat lite överallt och två äldre brorsor som spelat basket. När jag växte upp och bara var något år gammal spelade alla utom morsan. Jag har alltid gillat att hålla med på med olika sporter sen jag var jätteliten.
Har du känt någon press att du måste spela basket när du kommer från en sån familj?
– Egentligen inte, jag har inte känt det. Jag har en ganska chill familj, det har inte varit något speciellt tryck från farsan. Det var inget att jag var tvungen att välja basket före fotboll, det är mer mig själv som har drivit mig genom åren.
Hur är det att ha sin pappa som coach för ett annat lag i ligan?
– Det är lite speciellt att möta dem. Det kan vara lite konstigt när man hör honom skrika ”Don’t let him drive, let him shoot”. Men det är bara roligt, man blir lite extra taggad och så är det kul efteråt när man kan trasha varandra lite.
Blir det mycket sånt?
– Inte innan matcherna, då pratar vi faktiskt inte så mycket dagarna innan. Men efter matchen om man äter middag med familjen kan det vara lite sånt, beroende på vem som vinner.
För några veckor sedan skrev Max Wiik på NSD ett blogginlägg om dig, typ ”legenden om Christopher Ryan”, att du var Norrbottens kanske störste talang någonsin och så. Hur är det att ha den stämpeln och hur har det påverkat dig?
– Jadu, jag har väl alltid varit lite så här i Luleå. Men, det är klart att man har väl känt lite att, jag vet inte… svår fråga fan. Det har varit kul eftersom jag har fått spela här i Luleå så länge. Gå på basketgymnasium och komma upp och sen fortsätta spela. Det har varit kul, sen har man kanske fått känt lite extra press. Det har det nog varit. Men det är ingenting som har påverkat mig så mycket. Det ska väl vara lite press, det är väl då det är roligt. Det är ingenting jag egentligen har tänkt så jävla mycket på.
– Jag kommer ihåg, det var väl någon gång där i tvåan på gymnasiet så var det en reporter i Luleå som skrev, lite likt den artikel som Max skrev, att han hört mycket om mig, men aldrig sett mig. Som att jag var fantomen och lite sådär. Självklart kände man lite press på att komma upp till Plannja och lyckas i Plannja, men ja…
Känner du att du har levt upp till hajpen?
– Jadu, det får du frågan någon annan. Jag har många år kvar att spela, vi får se.
Det stod även att du är ”mannen som måste se till att BC Luleå återigen blir en maktfaktor i svensk basket”, det är mycket att leva upp till. 
– Mmm… Det är kul att han skriver så. Självklart om man är professionell idrottare ska det var press på en. Och speciellt om man spelar i en klubb som Luleå. Det är en väldigt professionell klubb med höga krav. Jag tror att det kan vara lite mer press här än i andra klubbar i Sverige.
Har du själv känt att du varit så där bra som alla har sagt?
– På den tiden visste man väl inte riktigt hur det var, hur bra man var jämfört med dem som spelade i ligan. Man hade väl som första mål att försöka komma med i Plannjas trupp till nästa år och man visste väl att man kunde lira liksom. Jag kom med i Plannjas trupp, då ville man spela mycket mer och starta och så satsade man på det. Sen fick jag göra det redan första året. Det har väl alltid varit att målen har höjts ju längre man har kommit. Vad frågade du egentligen?
Jag kommer inte ihåg…
– Typ om jag alltid vetat att jag har varit bra? Man har alltid varit med i ungdomslandslag och vetat att man kunnat lira och haft som mål att komma så långt som möjligt.
Du har inte fått storhetsvansinne av den här hajpen?
– Nej, ändå inte. Jag är ändå en ganska ödmjuk person och lugn.
Det känns som att man måste ha ett ganska bra psyke för att kunna leva upp till allt det där?
– Jamen jag skulle säga att jag har ett bra pyske. Inom basketen i alla fall.
Inte utanför basketen?
– Det behöver vi inte prata om. Jag skulle säga att jag har ett ok psyke.
Hur tänker du kring resten av din karriär, vill du fortfarande utomlands?
– Man vill alltid komma så långt som möjligt. Jag testade på det för några år sedan. Sen har det väl varit lite de senaste åren att jag har varit och nafsat på någon klubb när säsongen här har tagit slut. Men det har inte blivit något av det sedan Frankrike. För att komma utomlands krävs det för att man har en bra säsong, att man känner sig fräsch. Man har ju sett på senaste tiden att det går att komma utomlands när man är 28-29, som (Martin) Pahlmblad och Tom Lidén och de har gjort det jävligt bra. Så det går ju.
Du vill fortfarande testa på livet utomlands?
– Det skulle jag kunna göra, men jag har inget speciellt ”jag måste utomlands och spela”, så känner jag inte, men om man skulle få möjlighet till det så.
Vad har du haft för motgångar i karriären?
– När jag var yngre och gick på gymnasiet så kommer jag ihåg att jag skulle spela med U18-landslaget och blev inbjuden att åka till Bologna. De ville att jag skulle komma dit och böjd in mig på någon weekend, men då fick jag mykoplasma så jag kunde inte åka dit och var borta i flera månader. Jag var mycket sjuk under gymnasiet och missade en hel del. Jag spelade inte så mycket i division 1. Jag tror bara att jag spelade tio matcher under BG-tiden och i den härvan fick jag också problem med ryggen som jag har haft hela min karriär.
Varför fick du det? Det känns ganska tidigt att få sånna problem under gymnasiet.
– Jag fick körtelfeber och mykoplasma och var borta mycket och när jag kom tillbaka fick jag problem med ryggen. Det kan ha varit för att jag kom tillbaka och började träna hårt.
– Annars försöker jag tänka, motgångar, det var lite när jag åkte till Frankrike och skulle spela där när jag var 20. Planen var ju som att komma ut i Europa, men jag var ju inte där så länge och kom tillbaka till Sverige rätt snabbt. Det är klart att det var tråkigt, men det är inget jag ångrade att jag åkte dit. Det var kul och lärorikt.
Vad var det som inte riktigt fungerade där?
– Det var ett åttaveckorskontrakt och jag fick inte spela något till slut. De hade mycket guards, bra spelare och vann franska ligan det året och gick upp till Euroleague året efter. Det var tufft att konkurrera.
Den här säsongen då, ni har elva raka och det känns som att ni hittat rätt, hur ser du på resten?
– Det känns bra. Det känns som att vi började hitta rätt kring jul och har vunnit det mesta sedan dess. Vi har börjat hitta våra roller bättre och fått bättre kemi. Det mesta har blivit bättre. Vi vill komma in med bra form och att det känns bra i laget. Den känslan har vi just nu. Nu är der bara en vecka kvar så förhoppningsvis går vi in med den känsla, om inte något jävligt sjuk skulle hända på vecka. Vi går in väldigt förväntansfulla. Det ska bli kul!
Vad tror du om era chanser att hota Södertälje, för de får väl ändå ses som favoriter?
– De är riktigt bra. De är välcoachade, de är lite som maskiner. De blir aldrig trötta, spelar hårt, väldigt bra försvar. Maskiner. De är självklart favoriter. De har vunnit tre år i rad och har två försluter på hela året så det är dem som man måste slå. Samtidigt som det finns andra bra lag också faktiskt, så man vet ju aldrig. Det var som förra året, då åkte väl trean ut direkt och Uppsala gick till final som sexa. Det är jämt i herrligan.
Men det är dags för ett nytt lag att vinna va?
– Ja, eller hur. Det är fan dags. Det är fan dags för Luleå att vinna.
Vad talar för att ni gör det?
– Att vi har roligt tillsammans, en bra kemi i laget och vi har många bra spelare. Jag tror att vi få väldigt bra tryck på läktarna under slutspelet och ha en bra publik med oss, det kan hjälpa oss.
Du var inne på det här med roller, din har diskuterats en del, hur ser du själv på den?
– Jag är nöjd med den. Man kanske inte är riktigt van i början, men ju mer man spelar och ju mer lär man känna lagkamraterna så brukar det bli bättre. Det tycker jag att det har blivit i år. Jag tycker att det har gått bättre och bättre ju längre säsongen i gått för min del. Så har det nog varit för några stycken, att man hittat sin roll nu.
Vad gör du när du inte spelar basket?
– Vad fan, bra fråga. Jag tycker om att hitta på grejer, umgås. Jag gör inget speciellt. Jag spelar bara basket, jag läser inget eller jobbar. Men det är något jag vill göra, börja läsa. Men jag umgås med kompisar och sånt, gör roliga saker. Ser mycket serier också.
Vilken är din favoritserie?
– Jadu, jag tycker om många, men i dag kommer House of Cards, det är jag taggad för. Det tycker jag är intressant, politiken i USA, hur de gör i Washington. Sen är Kevin Spacey också the man. Men sen kommer Game of Thrones ut med en ny säsong snart, det gillar jag. Det är många, Narkos som kom ut nu är riktigt bra. Jag skulle säga att jag ser bra serier, jag har en bra smak.
Vad vill du plugga?
– Jag vill börja läsa, men jag är inte riktigt säker på exakt vad. Vi får se. Jag började läsa tekniskt basår, men det hoppade jag av för ett tag sen. Det är svårt att veta riktigt vad man vill göra i 40 år efter att man spelat basket.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig?
– Hmm, något som ingen vet om mig. Jadu, jag har typ ingen dold talang. Jag har typ ingen talang förutom att spela basket. Jag vet inte, har det hänt någon gång att någon inte har svarat?
Den är lite klurig, den brukar sätta långt inne för många.
– Niklas (Sellin) är ju bra på måla. Jag har inget sånt, jag är sämst på att måla. Jag kan inte sjunga. Jadu…
Enligt Niklas var du ju bra på att dra roliga historier.
– Jadu, alltså, det vet jag faktiskt inte. Nog kanske man har några historier här och där, men det är väl ingenting jag är känd för. Men fan, jag tänker nu… hmm, ge mig bara några sekunder. Något som folk inte vet om mig? Jadu.. Jag spelade fotboll länge, in på gymnasiet, och skulle åka på Halmstadslägret men då valde jag basket i stället. Det kanske inte är något speciellt, men… Säg bara att jag inte har någon talang utom basket.
(När samtalet är slut messar Ryan ett tillägg: ”Du kan ju skriva att jag är bra på att pounda serier som talang).
Vem är den bästa spelaren du har mött?
– Rudy (Mbemba) var ju jävligt bra första året med LF Basket, jävligt bra faktiskt. Och sen en amerikansk point guard som jag spelade med i Frankrke, Marquise Haynes, var ruskigt bra. Han spelade i Maccabi och så där efter det. Men Rudy, det gick inte att hålla honom framför sig. När han var skadefri var han så jävla snabb och kunde göra det mesta där ute, skjuta, passa, ta den till korgen.
Vem är den bästa du spelat mot?
– Jag spelade Albert Schweizer-turneringen och mötte Matthew Dellavedova och lite sånna spelare. Vilka mer har man spelat mot? Max Wiik, han var riktigt bra sexan till nian. Ett jävla monster.
Ska du verkligen ge honom den?
– Han kommer att sprängas av storhetsvansinne.
Vem är tuffast att möta i ligan?
– Sett utifrån mig på min position, tycker jag att Johnell Smith är riktigt bra i defense. Han är svår att spela mot. Det känns som att man kan bli ”steelad” när som helst när man möter honom.
Vem snackar mest trash i ligan?
– Fan, det är inte många som snackar trash faktiskt. ”Kino” (Jaraun Burrows) i vårt lag, han gillar att snacka, han är rolig. Omar Krayem i Borås också, han gillar att snacka.
Vad säger han?
”You can’t guard me”, ”You’re gonna have a tough night tonight”.
Hur reagerar man på det?
– Man bara garvar.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö?
– Vem i ligan? Shit. Jag hade tagit med, fan, det är många, men jag kan ge den till Anton Saks. Han är lite flummigt. Han är en skön kille som jag skulle ha roligt med där ute på ön. Sen skulle han nog kunna skrämma lite djur med sin brutala mask som han kör med nu.
Enligt Niklas är du också flummig och förvirrad.
– Ja, ja, jag är ju mer flummig än Anton.
På vilket sätt?
– Lite flummig bara, jag vet inte. Man kan jämföra mig med (något ohörligt eftersom Ryan sitter i Luleå Energi Arenan där någon liveband kör någonslags after work)
Vad sa du?
– Nej, det var inget. Det här har varit en någorlunda normal intervju. Det var inget.
Vem ska jag intervjua nästa vecka?
– Fredrik Andersson i Borås. Det är en bra kompis och han har just varit skadad och borta länge. Fråga lite hur det har varit för honom att var skadad och hur det känns. Han har säkert lite bra saker att bjuda på.