Förra veckans fredagsintervju är här. Förhoppningsvis var den värd att vänta på. Tim Schüberg valde Borås Baskets James Washington III och det blev både ett tungt och lättsamt samtal.
Guarden berättar om olyckan som kostade hans bästa vän livet, om den tuffa uppväxten i St. Louis, kärleken till Sverige och en hel del annat.

Varför började du spela basket?
– Det varför för att min syster, som är ett år äldre än mig, spelade basket. Jag spelade baseball och var bra där, men jag visste hur bra hon var på basket och jag var tävlingsinriktad och ville vara som henne så jag började när jag var 5-6 år.
När bestämde du dig för att satsa på basketen?
– Det var i högstadiet. Jag spelade amerikansk fotboll, baseball och basket. Min mamma ville att jag skulle söka college och spela baseball men mitt basketlag var nummer ett i delstaten så jag fick mycket publicitet. Efter att min kusin dog när vi var 15 började jag gilla sporten ännu mer för han älskade basket.
Hur dog han?
– I en bilolycka. Han satt i baksätet, det var en dum kappkörningsgrej när det regnade. Han flög från baksätet till framsätet och hans huvud fastnade där pedalen sitter och det var för sent att rädda honom när han kom till sjukhuset.
Hur påverkade det dig?
– Det var tufft, väldigt tufft. Vi var samma ålder och han var som en bror för mig. Jag har en tatuering på min arm som jag gjorde så att jag kan tänka på honom varje dag. Vi spelade i samma basketlag, samma baseball-lag och samma fotbollslag. Han var hos mig varje helg eller jag hos honom så det slog mig hårt. Det är en av anledningarna till att jag spelar så aggressivt och med ett ”chip on my shoulder”. Jag spelar inte bara för mig, jag spelar för honom också.
Du växte upp i Tennessee, visst?
– Nej, i St. Louis Jag gick college i Tennessee.
Ah, så hur var det att växa upp i St. Louis?
– Det var inte så bra tider. Jag vet inte om du vet det men St. Louis har de tio senaste åren varit nummer ett när det gäller mord i USA så det är en farlig stad. Som tur är har jag en mamma som har hållit mig borta från gatan och i sporten. Jag hade tur. Mina föräldrar jobbade inom armén när jag växte upp så vi bodde i Tyskland i fem år, sedan i Kalifornien, Georgia och Texas innan vi flyttade tillbaka till St. Louis.
Har du många vänner som valt fel väg i stället för sporten?
– Ja, och många i min familj som försökte välja sporten men det blev gatan. Många sitter i fängelse, många är döda. Några pratar jag med än i dag och de säger att de skulle ha gjort saker annorlunda. Det är också en anledning till att jag spelar så hårt och med mycket passion för så många vänner och familj som inte haft lika tur. Jag är välsignad och jag försöker att ta tillvara på det.
Hur hamnade du i Sverige?
– Första gången var för tre år sedan. Jag spelade i Tyskland i några år och sedan ringde Nässjö. Det passade mig bra. Jag signade tidigt och Nässjös GM och alla var fantastiska. Jag lärde mig mycket där och det hjälpte mig att bli den spelare jag är i dag.
Varför blev det Borås?
– Jag skulle besöka min ex-flickvän och trodde att jag skulle tillbaka till Frankrike efter en eller två veckor. Jag kände Jonas (Larsson) och kontaktade honom och frågade om jag kunde träna i hallen och skjuta själv. När jag var där träffade jag Jonte (Karlsson) och han sa att han hade sett mig och tyckte att det var bra om jag kunde träna med dem. Det var en perfekt match och jag var den guard de behövde. Det var lite galet.
Hur trivs du i Sverige?
– Jag älskar Sverige. Jag har spelat i Tyskland, Belgien, Kroatien, Frankrike men jag älskar Sverige. Det enda jag inte gillar är kylan. Jag önskar att ligan blir bättre för om den var det skulle alla amerikaner vilja spela här. Jag har spelat i andra ligor som är bättre, med bättre spelare och mer publicitet men när det gäller livskvalitet gillar jag Sverige bäst.
Vad är det du gillar så mycket med Sverige?
– Det känns som att det är amerikaniserat. Alla pratar engelska, till och med äldre. Lagkamraterna har alltid varit bra. Maten är fantastiskt. Jag blev förälskad i Stockholm när jag spelade där och det är ett bra ställe för ekonomin är så bra. Jag är så van vid våld, skottlossning och mord varje dag och här har jag ingenting att oroa mig för.
Ni (Borås) har haft det lite kämpigt så här långt, eller hur ser du på starten på säsongen?
– Vi har förlorat några matcher men det positiva är att tre av dem har varit med tre poäng och en med fem poäng. Det är ingen ursäkt för de andra var bättre den kvällen, men det är tidigt på säsongen och det fick ingen anledning att trycka på panikknappen. Vi har ny coach, nya spelare och vi kommer att komma in i det. Målet är att vara så bra som möjligt i mars och gå så långt som möjligt.
Vad gör du när du inte spelar basket?
– Jag spelar Fifa. Det är kul för innan jag kom till Europa hade jag aldrig spelat fotboll, bara amerikansk fotboll eller NBA. Nu spelar jag bara Fifa och pratar med min familj hemma eller går någonstans med vänner eller mina lagkamrater. Och så tar jag en del naps. Mina kompisar säger alltid att jag är en gammal man för efter varje träning sover jag 2-3 timmar. Och så äter jag mycket. Spelar Fifa, tar naps och äter, det är vad jag gör.
Kan du berätta något som jag inte vet om dig?
– Många vet inte att jag kallas Be-Jay som i Baby James eftersom jag är den tredje. Pappa är junior och kallas Little James och hans pappa är senior så. Det passar mig perfekt eftersom jag inte är den längsta killen. Men ingen hemma kallar mig James, det är antingen Be-Jay eller Baby James.
Jag har hört att du alltid har din vänstra socka ut och in, vad handlar det om?
– Haha. Hur vet du det!? Det är min lilla hemlighet. Jonas såg det på träningen och frågade varför jag alltid har så och då sa jag ”shhh”, det är hemligt och jag vill behålla det för mig själv.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö?
– Oh, den är svår. Om jag ska välja någon i laget så skulle jag antingen välja Fredrik (Andersson) eller Mike (Palm). Om jag ska ta någon i ett annat lag skulle jag nog ta min Alexander Lindqvist. Det är min kille. Jag har känt honom i 3-4 år och han är en fantastisk kille, jordnära och lugn. Vi skulle nog bara chilla i solen och ha kul.
Och varför skulle du ta med Fredrik och Mike?
– Alla som känner Mike vet att han typ är den bästa personen. Han är så ärlig. Han säger alltid sanningen och får mig att skratta hela tiden. Han är seriös, men rolig. Freddie för att han är en sådan kille som gillar att ha kul och han är väldigt rolig att gå ut med. Om det finns några klubbar på ön kommer vi att gå på dem.
Vem i ligan är tuffast att möta?
– Jag skulle säga JJ Miller om jag får välja någon som har spelat tidigare. Men om vi tar någon som spelar nu… Jag gillar Rönnqvist från Luleå. Jag skulle inte säga att han är tuffast, men jag har blivit ett fan av hans spel. Jag såg honom för tre år sedan och han är en helt annorlunda spelare nu. Aggressiv, skjuter bollen bra. Det är kul att se honom utvecklas och jag ser fram emot att spela mot honom igen.
Vem i ligan snackar mest trash?
– Folk är rätt tysta i år. Det är vanligtvis amerikanerna som gör det, men jag kan inte komma på någon.
Vem ska jag intervjua nästa vecka?
Brandon Rozzell eller Rönnqvist. De har haft en bra start och jag gillar hur de spelar. De har ett riktigt bra lag och en bra coach. Jag pratade lite med Rozzell när vi var i Luleå, vi hade fått MVP och jag ville inte ha det när vi hade förlorat, men han verkade vara en bra kille.
Det får bli Rozzell för Rönnqvist har jag redan intervjuat. Har du någon fråga till honom?
– Jag vill ha en fråga så att jag kan trashtalka honom lite sedan. Fråga om han tror att de vinner nästa gång vi möts.
Hur går det förresten med matlagningen?
– Jag är i köket as we speak och lagar lax. Jag försöker säga till mina vänner att jag är den bästa kock de känner men Tim och alla andra bara hatar. Jag tycker att jag är bättre än vad de tycker.