Andreas Person valde Uppsalas Anes Zekovic (förr)förra veckan. 22-åringen är på väg att få sitt riktiga genombrott i ligan den här säsongen. Vi pratar om det, om att vara en late bloomer och varför han kan vara förlorad för det svenska landslaget.
(Intervjun gjordes innan Uppsala slog serieledarna Borås i går där Anes stod för 12 poäng.)

– Jag började på grund av pappa. Mamma och pappa är från Bosnien och han har spelat. Efter kriget när de kom hit fortsatte han att spela lite. Men sedan fick de mig och då blev det inte lika mycket seriöst. Men det var han som fick mig att börja.

– Jag är väl lite en late bloomer. Jag var rätt liten och smal när jag var yngre, jag är smal fortfarande, men jag var väldigt liten. På gymnasiet växte jag ganska mycket under en period så det var väl då jag kände att det skulle vara kul att satsa och det var då det blev på riktigt.

– Jag vet inte riktigt vart jag har fått längden ifrån. Ingen i min familj är lång, men både jag och brorsan (Alan Zekovic, också spelare i Uppsala) är det.

– Det är jättekul. Det är andra säsongen tillsammans i ligan nu. Det är kul att utmana varandra, även fast det blir lite grinigt ibland.

– Ja, jag tänkte på det nyss. Det hade varit rätt kul om Viktor (Gaddefors) hade spela förra säsongen också, då hade vi varit tre syskonpar. Det är ganska coolt.

– Brorsan har varit bra när han var mindre. Jag har mer blommat ut på slutet så jag får väl säga brorsan. Han har spelat i landslaget också, vilket jag inte har.

– Jag hoppas det. Det har börjat relativt bra. Jag har fått mycket förtroende av coachen och det känns som att jag har utvecklats varje år sedan jag kom till ligan. Jag visste att det skulle finnas chans till att spela med tanke på situationen så det kändes ganska bra och självklart att stanna här. Det känns som att det kan bli ett bra år om jag fortsätter att träna.

– Träning, och att jag har fått vara med bra spelare under mina första år i ligan och lärt mig mycket av dem. Både av Anton Gaddefors på min position och Axel (Nordström), Alex (Lindqvist), börderna Person, Mannos (Nakos), Rickard (Eriksson) och Viktor (Gaddefors) Det är många bra lirare jag har spelat med och som man har kunnat lära sig av. Det är ett stort steg att gå från division ett till ligan.

Sedan kollar jag mycket basket och så har jag ju pappa, han är på mig hela tiden.

– Tips och sådant liksom. Det blir mycket att man pratar och diskuterar mycket efter matcherna. Ibland blir det för mycket, men jag vet att han vill mitt bästa.

Men ibland vill man prata om annat än basket? 
– Ja, mamma brukar bli galen ibland. Hon tycker om basketen, men hon vill bara att vi ska släppa det någon gång.

– Försöka se hur bra man kan bli. Kanske komma ut i Europa och känna på det. Självklart att spela i någon större liga, det hade ju varit en dröm. Men nu fokuserar jag på mitt spel här och att utvecklas och sedan ta steget.

– Ja, vi skulle lika gärna kunna ha 3-4 vinster. Senaste matcherna har vi förlorat med 4-5 poäng. Det är tufft. Men jag känner att vi har tagit steg stora kliv i rätt riktning sedan första matchen. Det är nog inte många som tycker att det är lätt att möta oss, men det är många bra lag i ligan och alla kan slå alla.

Kan du berätta något som folk inte vet om dig? 
– Den där frågan brukar vara svår. Väldigt svår. Kan vi komma tillbaka till den?

– Andreas fråga, jag gillar sneakers och basketskor. Det har blivit lite så senaste åren. Det är nice att ha lite skor att variera mellan och jag fick höra mycket om att man hade nya skor. Men det är nice tycker jag. Det finns mycket snygga skor.

– Jag är inte en sådan skosamlare som har alla möjliga. Men jag har väl ett par Jordans, några Adidas, Nike, ja, inte jättemycket. Jag har kvar några hos mamma och pappa och de har alltid frågat vad jag ska med alla skor till. Men det är inte så farligt, det är bara de i laget som håller på.

– Det går bra. Det är lite långa dagar, men det har funkat hyfsat för mig. Man tränar på morgonen oftast, sedan jobb fram till 17, vila lite och sedan iväg på kvällsträningen. Det behövs nu när det inte går så bra ekonomiskt sett, man måste för att överleva.

– Ja, i alla fall till en början var det väl det. Tills vi hamnade i den där krisen. Men jag jobbade förra året också i och för sig. Men det är inget problem att kombinera det för min del och nästan alla i laget gör något på sidan om, antingen pluggar eller jobbar. Det är tufft, men det funkar.

– Om jag går välja något från laget tar jag Mannos eller Axel tror jag. Det går inte att ha tråkigt med dem, eller det går, men det händer inte ofta.

– Det är tuffa matchups mot Södertälje. Jag får hålla (Adam) Ramstedt som är länge än mig. Och det är tufft att hålla Micke Lindqvist (Norrköping) också, han får mycket screens och sådant. Luleå har alltid bra amerikaner, men många har väl sagt Axel (Nordström). Det går inte riktigt att förklara hur han är.

– Det gör ont, du kan få smällar lite här och var. Det är bra att ha honom i laget så man får lära sig lite också.

– Åka runt och känna mig känd. Och kanske styra och ställa lite.

– Kanske det med skorna då, men jag är inget superfreak. Eller att jag är väldigt snäll, kanske lite översnäll. Det kanske folk inte tror.

– Jag är nog lite neutral tror jag. Det skulle vara kul att höra vad andra säger. Jag kan nog få fram den där bosniska mentaliteten ibland.

– Den är svår eftersom man känner så många här i svenska landslaget när det gäller basketen. Den är tuff, men man har ändå ett hjärta till Bosnien också. Jag vet inte riktigt. Jag får passa på den.

– Jag tror nog att jag hade valt Bosnien faktiskt. Sverige har ju etablerat sig på senaste tiden, men kanske att folk kollar lite mer på Bosnien än Sverige så då kanske man kan få lite enklare väg att komma ut i Europa så jag hade nog inte tackat nej. Mamma och pappa är ju därifrån och man har mycket släktingar och så där nere. Det blir på ett lite annat sätt när de spelar. Kanske att hjärtat klappar lite mer för Bosnien.

– Det känns inte som att det är så många som snackar så mycket. Viktor Gaddefors har väl kommit in med lite nu. Han har ganska bra på att få motståndarna ur balans. Du såg ju mot Bosnien också, han är bra på det, hajpar lite extra och gör sådana smågrejer.

– Ta någon ung kanske. Du kan ju intervjua Edvin Stark i Norrköping. Det är en talangfull spelare på uppgång som kan bli något i ligan.

– Frågan vem som skjuter bäst av honom och hans pappa.