”Jag är väl lite en late bloomer”

av maliwah
161220 Uppsalas Anes Zekovic med bollen under basketmatchen i Basketligan mellan Uppsala och BorŒs den 20 december 2016 i Uppsala. Foto: Johanna Lundberg / BILDBYRN / 135755

Andreas Person valde Uppsalas Anes Zekovic (förr)förra veckan. 22-åringen är på väg att få sitt riktiga genombrott i ligan den här säsongen. Vi pratar om det, om att vara en late bloomer och varför han kan vara förlorad för det svenska landslaget.
(Intervjun gjordes innan Uppsala slog serieledarna Borås i går där Anes stod för 12 poäng.)

Varför började du spela basket? 
– Jag började på grund av pappa. Mamma och pappa är från Bosnien och han har spelat. Efter kriget när de kom hit fortsatte han att spela lite. Men sedan fick de mig och då blev det inte lika mycket seriöst. Men det var han som fick mig att börja.
När visste du att du skulle bli bra? 
– Jag är väl lite en late bloomer. Jag var rätt liten och smal när jag var yngre, jag är smal fortfarande, men jag var väldigt liten. På gymnasiet växte jag ganska mycket under en period så det var väl då jag kände att det skulle vara kul att satsa och det var då det blev på riktigt.
– Jag vet inte riktigt vart jag har fått längden ifrån. Ingen i min familj är lång, men både jag och brorsan (Alan Zekovic, också spelare i Uppsala) är det.
Hur är det att spela med honom? 
– Det är jättekul. Det är andra säsongen tillsammans i ligan nu. Det är kul att utmana varandra, även fast det blir lite grinigt ibland.
Uppsala är verkligen ett syskonlag. 
– Ja, jag tänkte på det nyss. Det hade varit rätt kul om Viktor (Gaddefors) hade spela förra säsongen också, då hade vi varit tre syskonpar. Det är ganska coolt.
Vem är störst talang, du eller Alan? 
– Brorsan har varit bra när han var mindre. Jag har mer blommat ut på slutet så jag får väl säga brorsan. Han har spelat i landslaget också, vilket jag inte har.
Det känns som att du är på väg att få ditt genombrott den här säsongen, eller vad säger du själv? 
– Jag hoppas det. Det har börjat relativt bra. Jag har fått mycket förtroende av coachen och det känns som att jag har utvecklats varje år sedan jag kom till ligan. Jag visste att det skulle finnas chans till att spela med tanke på situationen så det kändes ganska bra och självklart att stanna här. Det känns som att det kan bli ett bra år om jag fortsätter att träna.
Vad är det som har gjort att det gått så bra? 
– Träning, och att jag har fått vara med bra spelare under mina första år i ligan och lärt mig mycket av dem. Både av Anton Gaddefors på min position och Axel (Nordström), Alex (Lindqvist), börderna Person, Mannos (Nakos), Rickard (Eriksson) och Viktor (Gaddefors) Det är många bra lirare jag har spelat med och som man har kunnat lära sig av. Det är ett stort steg att gå från division ett till ligan.
Sedan kollar jag mycket basket och så har jag ju pappa, han är på mig hela tiden.
Hur då? 
– Tips och sådant liksom. Det blir mycket att man pratar och diskuterar mycket efter matcherna. Ibland blir det för mycket, men jag vet att han vill mitt bästa.
Men ibland vill man prata om annat än basket? 
– Ja, mamma brukar bli galen ibland. Hon tycker om basketen, men hon vill bara att vi ska släppa det någon gång.
Du öste in poäng i division ett, hur stor omställning har det varit att gå upp i ligan? 
– Jag tror att det är större än vad folk tror. Det gick bra i division ett och jag fick spela mycket. Vi hade ett bra lag överlag och var väldigt samspelta så det flöt bara på. Den största skillnaden i ligan är att spelarna är så starka och smarta. Det är svårt att göra ett misstag utan att bli straffad. Det är väl den största skillnaden, hur snabbt det går. Man måste ta beslut mycket snabbare.
Vad har du för mål med karriären? 
– Försöka se hur bra man kan bli. Kanske komma ut i Europa och känna på det. Självklart att spela i någon större liga, det hade ju varit en dröm. Men nu fokuserar jag på mitt spel här och att utvecklas och sedan ta steget.
Ni har haft en rätt tung säsongsinledning med bara en seger på sju matcher, vad säger du om starten? 
– Ja, vi skulle lika gärna kunna ha 3-4 vinster. Senaste matcherna har vi förlorat med 4-5 poäng. Det är tufft. Men jag känner att vi har tagit steg stora kliv i rätt riktning sedan första matchen. Det är nog inte många som tycker att det är lätt att möta oss, men det är många bra lag i ligan och alla kan slå alla.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig? 
– Den där frågan brukar vara svår. Väldigt svår. Kan vi komma tillbaka till den?
Vi tar det där med skorna, du gillar skor? 
– Andreas fråga, jag gillar sneakers och basketskor. Det har blivit lite så senaste åren. Det är nice att ha lite skor att variera mellan och jag fick höra mycket om att man hade nya skor. Men det är nice tycker jag. Det finns mycket snygga skor.
Så hur många har du? 
– Jag är inte en sådan skosamlare som har alla möjliga. Men jag har väl ett par Jordans, några Adidas, Nike, ja, inte jättemycket. Jag har kvar några hos mamma och pappa och de har alltid frågat vad jag ska med alla skor till. Men det är inte så farligt, det är bara de i laget som håller på.
Hur funkar det att kombinera jobb och basket? (Anes jobbar vid sidan om basketen halvtid som reseagent och jobbar 25 procent för klubben på ungdomssidan.) 
– Det går bra. Det är lite långa dagar, men det har funkat hyfsat för mig. Man tränar på morgonen oftast, sedan jobb fram till 17, vila lite och sedan iväg på kvällsträningen. Det behövs nu när det inte går så bra ekonomiskt sett, man måste för att överleva.
Var det lättare förra säsongen? 
– Ja, i alla fall till en början var det väl det. Tills vi hamnade i den där krisen. Men jag jobbade förra året också i och för sig. Men det är inget problem att kombinera det för min del och nästan alla i laget gör något på sidan om, antingen pluggar eller jobbar. Det är tufft, men det funkar.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö? 
– Om jag går välja något från laget tar jag Mannos eller Axel tror jag. Det går inte att ha tråkigt med dem, eller det går, men det händer inte ofta.
Vem i ligan är tuffast att möta? 
– Det är tuffa matchups mot Södertälje. Jag får hålla (Adam) Ramstedt som är länge än mig. Och det är tufft att hålla Micke Lindqvist (Norrköping) också, han får mycket screens och sådant. Luleå har alltid bra amerikaner, men många har väl sagt Axel (Nordström). Det går inte riktigt att förklara hur han är.
Det gör ont? 
– Det gör ont, du kan få smällar lite här och var. Det är bra att ha honom i laget så man får lära sig lite också.
Vad skulle du göra om du var statsminister för en dag? 
– Åka runt och känna mig känd. Och kanske styra och ställa lite.
Har du kommit på något som folk inte vet om dig? 
– Kanske det med skorna då, men jag är inget superfreak. Eller att jag är väldigt snäll, kanske lite översnäll. Det kanske folk inte tror.
Hur är du på planen? 
– Jag är nog lite neutral tror jag. Det skulle vara kul att höra vad andra säger. Jag kan nog få fram den där bosniska mentaliteten ibland.
Vilka håller du på när Sverige och Bosnien möts? 
– Den är svår eftersom man känner så många här i svenska landslaget när det gäller basketen. Den är tuff, men man har ändå ett hjärta till Bosnien också. Jag vet inte riktigt. Jag får passa på den.
Om både det bosniska och det svenska landslaget ringer imorgon och vill ha dig, vad skulle du välja? 
– Jag tror nog att jag hade valt Bosnien faktiskt. Sverige har ju etablerat sig på senaste tiden, men kanske att folk kollar lite mer på Bosnien än Sverige så då kanske man kan få lite enklare väg att komma ut i Europa så jag hade nog inte tackat nej. Mamma och pappa är ju därifrån och man har mycket släktingar och så där nere. Det blir på ett lite annat sätt när de spelar. Kanske att hjärtat klappar lite mer för Bosnien.
Vem i ligan snackar mest trashtalk? 
– Det känns inte som att det är så många som snackar så mycket. Viktor Gaddefors har väl kommit in med lite nu. Han har ganska bra på att få motståndarna ur balans. Du såg ju mot Bosnien också, han är bra på det, hajpar lite extra och gör sådana smågrejer.
Vem ska jag intervjua nästa vecka? 
– Ta någon ung kanske. Du kan ju intervjua Edvin Stark i Norrköping. Det är en talangfull spelare på uppgång som kan bli något i ligan.
– Frågan vem som skjuter bäst av honom och hans pappa.

”Bara sjukt när man tänker på det”

av maliwah
171006 BorŒs Andreas Person under basketmatchen i Basketligan mellan Uppsala och BorŒs den 6 oktober 2017 i Uppsala. Foto: Tobias Sterner / BILDBYRN
Foto: Tobias Sterner / BILDBYRN
Fredagsintervjun är tillbaka och det var inte svårt att välja offer den här gången. Andreas Person har blivit vald tre gånger, men aldrig gjort någon intervju. Helt enkelt för att jag fått för mig att den äldste Personbrodern redan var gjord. 
Så var inte fallet.
Men här kommer den nu – fredagsintervjuns mest efterfrågade Person. Vi snackar säsongsstarten i Borås, trashtalket med Axel Nordström och varför han är så hemlighetsfull.

Vi kör igång. Varför blev det Borås den här säsongen?
– Jag kände väl att Borås är en bra proffsig klubb och jag har spelat med dem förut. Jag visste vad jag fick från klubben och det kändes intressant med ny coach och Europaspel som vi tyvärr inte gick vidare i. Jag trivdes skitbra i staden senaste och jag har flickvän som är härifrån så det var ganska naturligt. Det kändes rätt och bra och jag har fått en bra roll i laget också. Det var många faktorer som spelade in, men det känns som rätt val och jag trivs jättebra i laget.
Det går rätt bra också. 
– Precis, vi har fått en bra start. Vi har slagit tre lag som vi borde ha slagit. Sedan gjorde vi en plattmatch hemma mot Södertälje och mot Luleå tog vi ett steg framåt och slog ett bra lag. Det är aldrig lätt att ta en match där uppe så det var självklart ett positivt styrkebesked.
Hur har det känts för egen del? 
– Det har känts bra. Jag tycker jag har gjort det jag ska göra. Sedan har jag fått skott som man hoppas ska gå i, men det är inget man får hänga huvudet över. Jag är ändå rätt nöjd och försöker spela bra försvar. Offensivt kommer det.
Det var aldrig aktuellt att stanna i Uppsala? 
– Nä, jag kände att jag ville testa något nytt. Det har ju varit skriverier med ekonomin och sådär och det är klart en sån bit spelar in.
Hur kaosigt var det? 
– Det som hände vid sidan är inget som vi spelare brydde oss om egentligen. Vi la fokus på rätt saker och tog oss till semifinal och blev bättre och bättre. Allt som hände gjorde att vi kom närmare varandra och det gjorde oss starkare.
Hur ser du på chanserna att gå hela vägen i år? 
– Det ser ljust ut, vi har ett bra lag med rutin blandat med ungdom. Vi har haft en ojämn nivå i tidigare matcher med riktigt bra i perioder men också riktigt dåliga så vi måste lyfta längstanivån. Möter man bättre lag blir man straffade direkt och det är sådana saker som kommer spela in om man vill gå långt.
Kollar man på resultaten känns det som är ligan är ännu jämnare i år, eller hur ser du på det? 
– Så är det absolut. Nu är det färre lag och man slåss om färre platser. Många lag har blivit bättre. Kolla på Umeå som har tagit stora steg framåt, hittat rätt och spelat jämt med många lag. Det går inte att slappna av utan man måste komma ut redo och spela i 40 minuter. Alla kan slå alla och det går inte att bara ställa in skorna. Jag tror att alla känner så. Men det är kul också, kul när det är jämt.
Du är bara 26 år, men gör din elfte säsong i ligan, det är ju sjukt. 
– Jag vet. Jag brukar inte tänka på att det är elva säsonger, man när man tänker på det känns det bara sjukt. Det är klart att det är kul att ha så många år bakom sig. Det är många motgångar och många medgångar och bra och dåliga stunder. Att få vara med om så mycket och fortfarande vara ung är häftigt.
Hur lång ser du din karriär? 
– Jag vet faktiskt inte. Det kommer en tid efter basketen, men just nu tar man en säsong i taget och vill spela så bra som möjligt. Jag blickar inte framåt utan försöker leva i nuet och se vart det tar mig. Jag har haft turen att spela på många olika ställen. När man lägger av återstår att se, time will tell. Förhoppningsvis håller kroppen i många år till.
Vill du utomlands igen? 
– Ja, självklart. Det är det man vill. Jag har varit ute i två år och förhoppningsvis blir det ingen. Men det är en tuff marknad och många duktiga spelare är utan kontrakt. Men har man tur och spelar bra så kanske.
Du debuterade när du var 15 år gammal och beskrevs som en av Sveriges största talanger, hur påverkade det dig? 
– Det var inget som tog mig åt huvudet. Jag har alltid varit jordnära och inte kaxig, laidback och lugnt. På så sätt har det inte kommit åt mig.
Du kände aldrig av någon press? 
– Nej, inte för min egen del. Jag lever efter mina egna förväntningar. Folk kanske förväntar sig mer, men det är inget jag lägger energi på.
Vad hände när du var i Slovakien? 
– Det kom en ny coach och det var tufft. Det gick tungt för mig där borta min andra säsong, det går inte att sticka under stolen med det. Vi var väl Inte helt överens och då hamnade jag i Luleå efter det. Det var en motgång och jag försökte bara visa att folk hade fel.
Vad var det ni inte var överens om? 
– Det var mest hans sätt att spela, jag var inte van att spela på det sättet. Det gick bara dåligt och han trodde inte på mig längre. Då dök Luleå upp och det kändes som en bra situation att komma hem.
Vad är din största motgång under karriären? 
– Det kan väl nästan ha varit då. Då var ju 19-20 år och det gick dåligt och självförtroendet var nere på noll. Man visste inte vad som skulle hända så det var antagligen då. Jag har haft få stora motgångar, men det är väl en.
Fick du tillbaka självförtroendet direkt när du kom till Luleå eller tog det tid? 
– Gick ganska snabbt. Jag behövde få lira mycket och känna glädje, det var det jag saknade där borta. Jag försöker alltid blicka framåt och det gjorde jag då också.
Din största framgång? 
– Jag har haft turen att vara med i ungdomslandslagen och tagit upp landslaget två gånger i A-gruppen. Det är två bedrifter som sticker ut och var stort för svensk basket. Första gången vi gick upp var inga lag i A-gruppen på herrsidan och det var första gången vi gjorde det på ett tag så det var häftigt.
Hur har det varit att växa upp i en basketfamilj? 
– Kul. Man är nästan född i hallen. Både morsan och farsan har spelat så man var med som liten bebis i hallen. Det är klart det föll naturligt för mig när man är uppväxt med det. Jag spelade många sporter och var duktig i hockey också, men när det väl kom till kritan och jag skulle välja sport var det inget svårt beslut att välja basket. Det var både naturligt och det jag ville och hade kärlek till.
Jag måste ju ställa samma fråga som till Jonathan, vem är bäst i familjen? 
– Det är jag. Inte den lilla skiten i alla fall.
Hur mycket pushar ni varandra? 
– De här två åren när vi har spelat tillsammans i Uppsala var ganska nyttiga. Han vill vara bättre och jag ville vara bättre, på så sätt pushade vi varandra och tävlade. Man vill aldrig vara sämre än lillebrorsan och det är mycket stolhet på spel. Men Jonte är en riktigt duktig spelare och jag är alltid stolt över honom. Vad han än gör kommer det att gå bra. Det är aldrig bitterhet. Självklart är det tråkigt att förlora, men man unnar alltid sina bröder och vänner det bästa.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig? 
– Oj, oj, oj, oj. Det är bland de svåraste frågorna man kan få.
Du har ingen dold talang? 
– Nej, jag har faktiskt inte det. Det är inget jag kan komma på. Jag är lite mystisk, det är många som brukar säga det och undra vem den här Andreas Person är. Det är folk som inte vet, men mina nära vet.
Är det medvetet så du vill ha det? 
– Jag vet inte. Det kanske är omedvetet, sådan jag alltid har varit. Jag har fått höra att jag är lite hemlighetsfull.
Man undrar ju vad det är för hemligheter du sitter på? 
– Det är hemligheter av en anledning. Nej, skämt åsido. Jag har ingen dold talang, men jag är bra på att sjunga i duschen. Min flickvän brukar säga det, vi är lite oense om hur det låter. Jag tycker att jag sjunger bra i alla fall.
Är det idol nästa? 
– Ja, en vacker dag kanske.
På riktigt? 
– Nädå, så bra sjunger jag inte.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö? 
– Simon Gunnarsson i mitt lag. Han gillar att hålla ordning på saker och ting så det är en snubbe man vill ha med sig. Är vi ute och reser vet han gate och sådant. Han skulle vara riktigt bra på en ö och det är en riktigt skön och schyst snubbe så det är klart att man vill ha honom med sig.
Vem i ligan snackar mest trashtalk? 
– Axel Nordström, men det är nog mest bara med mig. Vi brukar snacka lite skit och hetsa lite fram och tillbaka. Just i år är det nog ingen stor trashtalker som tidigare år. Inte vad jag har känt av än i alla fall. Frågar du mig i slutet av säsongen lovar jag att ha ett namn.
Axel sa på upptaktsträffen att han helst ville slå dig när han fick fråga om vilket lag han ville slå…
– Vi är ju polare. Klart att han vill slå mig. Jag har spelat med honom i två år och det är klart att jag vill slå honom också och ha det mot honom sen så att han inte kan hålla på, då kan man bara fråga hur det gick i matchen.
Du vill helst slå Uppsala den här säsongen alltså? 
– Jag vill bara slå Axel, så är det bara. Man vill alltid slå sina vänner så att man kan snacka lite om det sedan.
Hur ser du på landslaget? Du har ju inte varit med de senaste gångerna? 
– Det är bara att jobba på. Man får inte hänga med huvudet och fundera så mycket på det. Det är bara att fortsätta jobba hårt och spela bra. Dyker chansen upp är det självklart att man tar den. Men jag går inte och ältar utan tänker ”fine, bara att fortsätta jobba på och utvecklas”.
Är du så positiv? Det låter så enkelt. 
– Jag är väldigt positiv av mig. Jag försöker att alltid vara positiv och glad. Det är bara sådan jag är.
Vem är den bästa spelaren du har mött? 
– Jag skulle säga Lance Stephenson som spelar i Indiana Pacers nu. Jag var 16 år och han var topp tre i college när vi var på ett Adidas Camp i New Orleans och mötte Team USA. Serge Ibaka var också där så det var några NBA-spelare som var framtidslöften. Bogdan Bogdanovic har jag mött på Eurocamp. Jan Vesely i Tjeckien som spelar i Fenerbahce och Enis Kanter. Man har mött många duktiga spelare, det är kul.
Vem är den bästa spelaren du har spelat med? 
– JJ Miller. Han är bara så all round och offensivt hur bra som helst. Han sätter tuffa skott och han var ett ständigt hot. Det var häftigt att se hur professionell han var och sån schyst och jordnära snubbe trots att han var så dominant.
Vem tycker du är den bästa spelaren i ligan just nu? 
– Rozzell är i toppen där. Han var väldigt dominant förra säsongen och har väl fortsatt i samma spår. Offensivt är han en riktigt duktiga spelare. Jocke Kjellbom är dominant på centerpositionen och Nick Spires har startat bra också. Det finns många duktiga spelare, så det är svårt att säga vem som är bäst. Det blir intressant att se hur ligan är i år.
Vad skulle du göra om du var statsminister för en dag? 
– Oj, vad skulle jag göra? Det är en väldigt bra fråga. Jag skulle åka runt med mina bodyguards och åka runt. Gå runt i stan och känna mig allmänt tuff för att jag har bodyguards med mig. Haha.
Vem i ligan är tuffast att möta? 
– Nu spelar inte jag på hans positiv, men alla säger Axel Nordström. Nu skjuter han bra också. Han är inte så jäkla lång, men han är jäkligt stark och dominant under krogarna trots sin längd. Alla som möter honom får jobba hårt för han kommer att slita, jobba hårt och göra allt för att komma dit hans vill. Han kommer nästan alltid dit också.
Vem ska jag intervjua nästa vecka? 
– Anes Zekovic. Han har haft en väldigt bra start och förtjänar att få synas lite. Han är en riktigt fin kille som jag känner bra och det är hans tur att få svettas och synas lite.
Vad ska jag fråga honom? 
– Fråga om hans skosamling. Alla vill veta hur många par han egentligen har.

”Som att tänka att Zlatan kommer tillbaka”

av maliwah
Bomben på dagens upptaktsträff var att Tobias Borg återvänder till Södertälje Kings. Han öppnade för det redan under VM-kvalet i somras. Då kändes det dock orimligt att han inte skulle få ett mer attraktivt utlandskontrakt. Men Borgs agent verkar inte riktigt ha gjort jobbet och då blev det Kings. En vinst för ligan som behöver alla stjärnor och profiler som finns, och såklart en jätteseger för Södertälje som nu på allvar seglar upp som den stora guldfavoriten tillsammans med BC Luleå.
Men det är fortfarande flera landslagsspelare som står utan kontrakt. Viktor Gaddefors kommer att spela utomlands och även Thomas Massamba, Alexander Lindqvist och Dino Pita vill ute i Europa.
Lindqvist har dock ryktats till flera ligaklubbar och Norrköping har nämnts som ett alternativ.
– Alex Lindqvist och några andra landslagsspelare är alltid aktuella. Men smakar det så kostar det, det är inget konstigt. Jag hoppas för hans skull att han får ett utlandskontrakt som han förtjänar, säger Adnan Chuk.
Hur stor procentchans är det att han spelar i Norrköping den här säsongen? 
– Jag har liksom inte ens tänkt tanken för jag tycker verkligen att han är värd på riktigt. Det är som att vara coach för Malmö FF och tänka att Zlatan kommer tillbaka. Alex förra säsong, Alex kval och hans  kvaliteter borde kunna leda till ett bra kontrakt. Sedan vet jag inte vart det strulat, om det är agenter, eller var problemet ligger. Men för oss och vår ekonomi är det orealistiskt att hoppas. Men skulle det verkligen sättas på sin spets att vi har chansen vore det tjänstefel av alla att inte ens försöka göra en insats.

Lindqvist själv är fåordig om sin framtid.
– Det går sådär. Det är inget som är klart.
Hur långt bort är det? 
– Det är nog en bit bort.
Vill du fortfarande utomlands?
– Den situation som passar mig bäst kommer jag att ta.

                                                              …

Jämtland och Torbjörn Gehrke levererade upptaktsträffens andra bomb när de presenterades fjolårets MVP i den finska ligan Antto Nikkarinen. Gehrke hoppas att guarden ska fortsätta Jämtlands importsuccé och ta dem ytterligare ett steg i år.
– Med Tobbe Borgs ingång blev det en enorm maktbalans (för Kings och BC). Sedan tycker jag att du har två lag på papperet som ska vara i semifinal i Borås och Norrköping. Men jag ser oss, och möjligtvis Nässjö, som utmanarna. Jag tycker inte att jag ska behöva be om ursäkt för att jag säger att jag tycker att vi har en chans att slå oss in topp fyra. Slå oss in topp två, klart det går, men det är ett banbrytande mål. Vår målsättning är topp fyra.

Får Gehrke rätt är det Uppsala och Umeå som missar slutspel. Axel Nordström saknar Lindqvist och bröderna Person, men är ändå hoppfull trots att laget har en
– Det kommer bli en tuff säsong, men vi får göra det bästa av situationen.
Hur är situationen egentligen?
– Det ser ändå förvånansvärt bra ut många gånger. Vi tränar hårt, vi har samma filosofi. Det är klart att vi inte har samma spets längre, men vi har unga grabbar som jag tror kan ta steget. Det gäller att hitta den här balansen, med rutinerade spelare vet man vilken nivå de kommer vara på. Spelarna man ungt som vi gör och med spelare som bara har någon säsong i sig är ena matchen jättebra och andra matchen är det skit. Så jag tror typ att det är så vår säsong kommer se ut.

                                                              …

Damernas upptaktsträff bjöd inte på några värvningsbomber och med dagar kvar till premiären står Uppsala fortfarande utan coach efter att TJ Jackson lämnat för tränarjobb i USA.
– Tjejerna var lite orolig i början, men nu är de starka. Vi har varit nära med några som tackat nej, men vi försöker hitta någon varje dag, säger Ashleigh Brown.
Finns det någon plan B? 
– Det finns alltid en plan B, men vi kör med plan A. Vi måste hitta någon och lösa problemet. Jag tror att det är nära, förhoppningsvis är det klart snart.
Annars trodde de flesta på femte raka guldet till Luleå med Udominate och Alvik som utmanare.  

Öqvists hugg på PK:n

av maliwah
Finalserien lever vidare efter att Södertälje vann den fjärde finalen med 96-90 på hemmaplan. På presskonferensen efter matchen hände något.
Peter Öqvist höll inte riktigt med om att hans spelare skulle vara fräschare än Södertäljes och högg, om än hela tiden med ett garv, mot såväl LT:s reporter som mot Vedran Bosnic.

– De har haft en lite enklare väg i kvartsfinal och semifinal och är mer fräscha i vissa delar. Det kommer att bli väldigt tufft på onsdag, men vi ska göra allt, började Bosnic.
LT:s reporter: Håller du med Peter, är ni fräscha?

Öqvist: Ja, vi är fräscha. Och det är Södertälje också.
LT:s reporter: Tycker du?
Öqvist: Ja. Såg du dem spela? Du lyssnar på tränaren, men såg du dem spela? Såg det ut som ett trött lag? Haha! Kom igen nu. Att ni bara.. kom igen. Såg de trötta ut?
Bosnic: Du såg Kurbas med gipset?
Öqvist: Men du har fem importer och två landslagsspelare, kom igen. Haha. Du har det bästa laget.
Bosnic: Du har ett fantastiskt lag.
Öqvist: Hahaha.
Bosnic: Det är fantastiskt.
Öqvist: Ja, det är bra, det är bra. Haha. Det är bra.

Sedan avrundades meningsutbytet med att konversationen borde ha spelats in, och det har den såklart.

”Vill ta guldet tillbaka till Luleå”

av maliwah

Jag har ringt, sms:at, skickat röksignaler och flaskpost och till slut fick jag tag på Brandon Rozzell – via Facebook. BC Luleå-guarden gjorde 35 poäng i den näst sista gruppspelsmatchen, flest i ligan den här säsongen, och har följt upp det med två bra slutspelsmatcher mot Umeå.
Vi pratar om det, om kylan i Luleå, trashtalket i kvartsfinalserien och en hel del annat.

Ni vann andra kvartsfinalen mot Umeå i går och har 2-0 i matcher, hur ser du på serien så här långt? 
– Det var bra för laget att vi fick vinna borta. Umeå är bra, de har bra spelare som har saknats tidigare så det varit två tuffa matcher. Vi är glada att vi fått med oss två segrar.
Och du har haft några bra matcher på slutet.. 
– Det är det som är bra med vårt lag, alla kan spela bra. Ibland är det jag, ibland Yannick. Allt beror inte mig eller en spelare, men jag är glad och nöjd. Det gör matcherna enklare.
Varför började du spela basket? 
– Jag vet inte varför. Det var något jag var bra på som barn. Jag har alltid älskat basket och fortsatte med det. Jag växte upp i Richmond, Virginia och basketen hjälpte mig att hålla mig borta från problem. Det fanns alltid problem runt hörnet och om man inte har en hobby kommer man att falla i dem. Men mina vänner visste att jag var bra och de lät mig spela i stället för att göra fel saker och basketen hjälpte mig att komma in på college, det är jag stolt över.
Hur trivs du i Luleå? 
– Luleå har varit väldigt kallt. Det är väldigt mycket snö och långa nätter. Men man vänjer sig. Det var tufft att anpassa sig i början, jag fick ha tre jackor, det var rätt galet. Men det är coolt här. Jag älskar staden, fansen och atmosfären. Nu när jag börjar vänja mig känner jag mig som en norrlänning, jag måste bara jobba på skägget så är jag en riktig viking.
Vad tror du om era chanser att vinna guldet? 
– Det kommer att bli svårt. Alla lag känner varandra så bra och vi tar bara en match i taget. Men om vi är fokuserade och förberedda kommer det att gå bra. Vi vill vinna och ta tillbaka guldet till Luleå för det var länge sedan nu. Vi sa i början av säsongen att det var vårt mål så vi ska försöka göra det.
Luleå har ju varit en stormakt i basket, men som du säger var det ett tag sedan det blev ett guld, hur mycket märker du som kommer in utifrån av det? 
– Jag har hört många historier. Håkan (Larsson) spelade ju och han berättar mycket om det och vi har hört om hur många gånger damerna har vunnit. Det är motiverande. Vi vill också ge stan energi och glädje som damerna. Vi vill göra samma sak som de har gjort och ge staden ett guld igen.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig? 
– Jag är beroende av Oreos, dubble stuf cream, de finns bara på Willys och Coop här i Luleå så jag brukar åka dit och köpa fem paket. Jag äter dem hela tiden.
Och du moonwalkar? 
– Oh man. Inför varje match försöker jag göra något annorlunda under presentationen och jag dansar alltid så en dag sa jag till fansen att jag hade en överraskning. Jag körde Michael Jacksons moonwalk, men det var riktigt dåligt. Fansen älskade det men det var hundra procent pinsamt, fruktansvärt.
Du har en son, visst? 
– Ja, han är fem och är hemma och går i skolan.
Hur är det att vara borta från honom? 
– Det är definitivt tufft. Som pappa vill man vara där och se allting som händer. Man han är smart och har en iPad så han ringer ofta och vi har en bra relation. Distansen är tuff, men jag använder det som motivation och försöker se till att han får en bra framtid.
Vem i ligan är tuffast att möta? 
– Det finns många, men jag säger Mikkel Plannthin. Jag spelade mot honom i Danmark också och han vet hur jag spelar och vad jag gillar att göra så han gör alltid ett bra jobb mot mig. Jag respekterar honom mycket.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö? 
– Upshur, han är från Virginia och bor nära mig hemma och vi känner varandra bra. Han är som en lillebror för mig här, jag lär honom mycket och vi umgås mycket.
Skulle ni överleva på ön då? 
– Nope, inte en chans. Om vi inte har wifi överlever vi inte.
Vem i ligan snackar mest trash? 
– Haha! Måste jag svara på den?
Ja. 
– Det är så många så jag försöker skala ner det. Gerald Williams från Umeå eller Mike Brusewitz, fast jag vet inte om Brusewitz snackar så mycket trash, han pratar mest. Williams är definitivt nummer ett.
Yannick sa efter matchen i går att det var mycket trashtalk från Umeå, upplevde du det också? 
– Haha. Umeå var i slutspels-mode och taggade. Vi förväntar oss det, så det är inget konstigt. De snackade en hel del, men Yannick hanterade det bra så det är okej.
Vem ska jag intervjua nästa vecka? 
– Jabril Durham eller Brusewitz. De har spelat bra basket och har en tuff kvartsfinalserie.

Ingen respekt

av maliwah

Det var inga dåliga matcher i basketligan i kväll. Jag såg ingen men har förstått att jag missade en hel del. BC Luleås vändning mot Norrköping får ursäkta men kvällens grej är ändå Borås Baskets seger mot Södertälje Kings.
Speciellt men tanke på efterspelet. Det var inga dåliga domarsågningar som delades ut på presskonferensen efter matchen.

Så här lät det från Thomas Massamba:

– Södertälje Kings har vunnit ligan fyra år i rad. Vi spelar ute i Europa. Vi får ingen respekt i dag. Vi får ingen respekt. Jag är landslagsspelare. I Sverige händer det så, det är lugnt. Jag klagar inte, jag spelar basket, jag är inte här för att skada någon. Jag vill också bli respekterad på det sättet. Okej? Det är allt jag har att säga.

Vedran Bosnic utvecklade resonemanget.
– Vi ska göra många saker mycket mycket bättre, men det är väldigt svårt för oss att göra det. Det finns ingen respekt för oss under 40 minuter. Det är något som var väldigt dåligt. Väldigt dålig domarnivå. Speciellt från han Jonathan Rosenqvist, jag vet inte vad han heter. Det är hans första eller andra år i ligan. Han tar över matchen hela tiden. Vi tränar och jobbar varje dag och spelar i Europa och jag kommer inte ihåg att vi har haft en så här låg domarnivå i någon match. Det såg inte bra ut, det tar inte Borås seger från dem. Det är ett bra lag. Men det är väldigt svårt för spelarna att spela med den här nivån, de är väldigt frustrerade. Speciellt med det som hände i slutet av tredje perioden (Bosnic fick en teknisk efter att ha varit inne på planen). Det är inte bra.

Det är utan tvekan årets domarsågning i basketligan. Och som om det inte vore nog strödde Jakob Sigurdarson lite extra salt i Södertäljesåren genom att twittra ”Om du vill ha respekt måste du lära dig att ge respekt också”.

Jag såg som sagt inte matchen så jag har ingen aning om kritiken var befogad, men jag älskar känslorna.

Stocklassa in i kvaltruppen

av maliwah

Förutom Klara Lundquist och Allis Nyström tar Udominates Emilia Stocklassa plats i EM-kvaltruppen mot Finland efter att Kalis Loyd också tvingats tacka nej på grund av skada. Tråkigt med Loyd, som var bra i landslagströja under kvalet för två år sedan, men som sedan dess har dragits med flera olika skador och inte fått visa upp sig i landslaget.
Sverige har nu två 17-åringar i truppen som dock ska bantas med två spelare innan nästa onsdags kval.
Det ser dock tunt ut på centerpositionen där bara Amanda Zahui är renodlad center. Expressen pratade med Danielle Hamilton Carter i går som sa att hon var tillgänglig för landslaget, men Francisco Pinto valde alltså Stocklassa i stället.
– Hon går in som en stor spelare. Sedan får vi se om vi använder henne på position fyra eller fem, säger Pinto.
Hur ser du på att ni är lite tunna på centerpositionen?
– Vi kan välja att se det som en nackdel eller fördel och sättet vi spelar på tror jag att det kan vara till vår fördel. Vi vill spela ganska snabbt så jag tror att det kan komma att gynna oss.

Hela truppen:
Farhiya Abdi, Maccabi Ashdod, Israel
Anna Barthold, Luleå
Binta Drammeh, Sopron, Ungern
Elin Eldebrink, Yakin Doku, Turkiet
Frida Eldebrink, Mersin, Turkiet, Salome Kabengano, Udominate
Elin Ljunggren, Mark
Klara Lundquist, Alvik
Tanya Massamba, Udominate
Allis Nyström, Luleå
Emilia Stocklassa, Udominate
Martina Stålvant, Udominate
Amanda Zahui, Nadezjda Orenburg, Ryssland
Ellen Åström, Telge

 

”Spelar inte bara för mig, jag spelar för honom”

av maliwah
161006 BorŒs James Washington under basketmatchen i Basketligan mellan BorŒs och JŠmtland den 6 oktober 2016 i BorŒs. Foto: J…RGEN JARNBERGER / BILDBYRN / Cop 112

Förra veckans fredagsintervju är här. Förhoppningsvis var den värd att vänta på. Tim Schüberg valde Borås Baskets James Washington III och det blev både ett tungt och lättsamt samtal.
Guarden berättar om olyckan som kostade hans bästa vän livet, om den tuffa uppväxten i St. Louis, kärleken till Sverige och en hel del annat.

Varför började du spela basket?
– Det varför för att min syster, som är ett år äldre än mig, spelade basket. Jag spelade baseball och var bra där, men jag visste hur bra hon var på basket och jag var tävlingsinriktad och ville vara som henne så jag började när jag var 5-6 år.
När bestämde du dig för att satsa på basketen?
– Det var i högstadiet. Jag spelade amerikansk fotboll, baseball och basket. Min mamma ville att jag skulle söka college och spela baseball men mitt basketlag var nummer ett i delstaten så jag fick mycket publicitet. Efter att min kusin dog när vi var 15 började jag gilla sporten ännu mer för han älskade basket.
Hur dog han?
– I en bilolycka. Han satt i baksätet, det var en dum kappkörningsgrej när det regnade. Han flög från baksätet till framsätet och hans huvud fastnade där pedalen sitter och det var för sent att rädda honom när han kom till sjukhuset.
Hur påverkade det dig?
– Det var tufft, väldigt tufft. Vi var samma ålder och han var som en bror för mig. Jag har en tatuering på min arm som jag gjorde så att jag kan tänka på honom varje dag. Vi spelade i samma basketlag, samma baseball-lag och samma fotbollslag. Han var hos mig varje helg eller jag hos honom så det slog mig hårt. Det är en av anledningarna till att jag spelar så aggressivt och med ett ”chip on my shoulder”. Jag spelar inte bara för mig, jag spelar för honom också.
Du växte upp i Tennessee, visst?
– Nej, i St. Louis Jag gick college i Tennessee.
Ah, så hur var det att växa upp i St. Louis?
– Det var inte så bra tider. Jag vet inte om du vet det men St. Louis har de tio senaste åren varit nummer ett när det gäller mord i USA så det är en farlig stad. Som tur är har jag en mamma som har hållit mig borta från gatan och i sporten. Jag hade tur. Mina föräldrar jobbade inom armén när jag växte upp så vi bodde i Tyskland i fem år, sedan i Kalifornien, Georgia och Texas innan vi flyttade tillbaka till St. Louis.
Har du många vänner som valt fel väg i stället för sporten?
– Ja, och många i min familj som försökte välja sporten men det blev gatan. Många sitter i fängelse, många är döda. Några pratar jag med än i dag och de säger att de skulle ha gjort saker annorlunda. Det är också en anledning till att jag spelar så hårt och med mycket passion för så många vänner och familj som inte haft lika tur. Jag är välsignad och jag försöker att ta tillvara på det.
Hur hamnade du i Sverige?
– Första gången var för tre år sedan. Jag spelade i Tyskland i några år och sedan ringde Nässjö. Det passade mig bra. Jag signade tidigt och Nässjös GM och alla var fantastiska. Jag lärde mig mycket där och det hjälpte mig att bli den spelare jag är i dag.
Varför blev det Borås?
– Jag skulle besöka min ex-flickvän och trodde att jag skulle tillbaka till Frankrike efter en eller två veckor. Jag kände Jonas (Larsson) och kontaktade honom och frågade om jag kunde träna i hallen och skjuta själv. När jag var där träffade jag Jonte (Karlsson) och han sa att han hade sett mig och tyckte att det var bra om jag kunde träna med dem. Det var en perfekt match och jag var den guard de behövde. Det var lite galet.
Hur trivs du i Sverige?
– Jag älskar Sverige. Jag har spelat i Tyskland, Belgien, Kroatien, Frankrike men jag älskar Sverige. Det enda jag inte gillar är kylan. Jag önskar att ligan blir bättre för om den var det skulle alla amerikaner vilja spela här. Jag har spelat i andra ligor som är bättre, med bättre spelare och mer publicitet men när det gäller livskvalitet gillar jag Sverige bäst.
Vad är det du gillar så mycket med Sverige?
– Det känns som att det är amerikaniserat. Alla pratar engelska, till och med äldre. Lagkamraterna har alltid varit bra. Maten är fantastiskt. Jag blev förälskad i Stockholm när jag spelade där och det är ett bra ställe för ekonomin är så bra. Jag är så van vid våld, skottlossning och mord varje dag och här har jag ingenting att oroa mig för.
Ni (Borås) har haft det lite kämpigt så här långt, eller hur ser du på starten på säsongen?
– Vi har förlorat några matcher men det positiva är att tre av dem har varit med tre poäng och en med fem poäng. Det är ingen ursäkt för de andra var bättre den kvällen, men det är tidigt på säsongen och det fick ingen anledning att trycka på panikknappen. Vi har ny coach, nya spelare och vi kommer att komma in i det. Målet är att vara så bra som möjligt i mars och gå så långt som möjligt.
Vad gör du när du inte spelar basket?
– Jag spelar Fifa. Det är kul för innan jag kom till Europa hade jag aldrig spelat fotboll, bara amerikansk fotboll eller NBA. Nu spelar jag bara Fifa och pratar med min familj hemma eller går någonstans med vänner eller mina lagkamrater. Och så tar jag en del naps. Mina kompisar säger alltid att jag är en gammal man för efter varje träning sover jag 2-3 timmar. Och så äter jag mycket. Spelar Fifa, tar naps och äter, det är vad jag gör.
Kan du berätta något som jag inte vet om dig?
– Många vet inte att jag kallas Be-Jay som i Baby James eftersom jag är den tredje. Pappa är junior och kallas Little James och hans pappa är senior så. Det passar mig perfekt eftersom jag inte är den längsta killen. Men ingen hemma kallar mig James, det är antingen Be-Jay eller Baby James.
Jag har hört att du alltid har din vänstra socka ut och in, vad handlar det om?
– Haha. Hur vet du det!? Det är min lilla hemlighet. Jonas såg det på träningen och frågade varför jag alltid har så och då sa jag ”shhh”, det är hemligt och jag vill behålla det för mig själv.
Vem i ligan skulle du ta med dig till en öde ö?
– Oh, den är svår. Om jag ska välja någon i laget så skulle jag antingen välja Fredrik (Andersson) eller Mike (Palm). Om jag ska ta någon i ett annat lag skulle jag nog ta min Alexander Lindqvist. Det är min kille. Jag har känt honom i 3-4 år och han är en fantastisk kille, jordnära och lugn. Vi skulle nog bara chilla i solen och ha kul.
Och varför skulle du ta med Fredrik och Mike?
– Alla som känner Mike vet att han typ är den bästa personen. Han är så ärlig. Han säger alltid sanningen och får mig att skratta hela tiden. Han är seriös, men rolig. Freddie för att han är en sådan kille som gillar att ha kul och han är väldigt rolig att gå ut med. Om det finns några klubbar på ön kommer vi att gå på dem.
Vem i ligan är tuffast att möta?
– Jag skulle säga JJ Miller om jag får välja någon som har spelat tidigare. Men om vi tar någon som spelar nu… Jag gillar Rönnqvist från Luleå. Jag skulle inte säga att han är tuffast, men jag har blivit ett fan av hans spel. Jag såg honom för tre år sedan och han är en helt annorlunda spelare nu. Aggressiv, skjuter bollen bra. Det är kul att se honom utvecklas och jag ser fram emot att spela mot honom igen.
Vem i ligan snackar mest trash?
– Folk är rätt tysta i år. Det är vanligtvis amerikanerna som gör det, men jag kan inte komma på någon.
Vem ska jag intervjua nästa vecka?
Brandon Rozzell eller Rönnqvist. De har haft en bra start och jag gillar hur de spelar. De har ett riktigt bra lag och en bra coach. Jag pratade lite med Rozzell när vi var i Luleå, vi hade fått MVP och jag ville inte ha det när vi hade förlorat, men han verkade vara en bra kille.
Det får bli Rozzell för Rönnqvist har jag redan intervjuat. Har du någon fråga till honom?
– Jag vill ha en fråga så att jag kan trashtalka honom lite sedan. Fråga om han tror att de vinner nästa gång vi möts.
Hur går det förresten med matlagningen?
– Jag är i köket as we speak och lagar lax. Jag försöker säga till mina vänner att jag är den bästa kock de känner men Tim och alla andra bara hatar. Jag tycker att jag är bättre än vad de tycker.

”Är inte där jag vill vara än”

av maliwah
161008 Norrkšpings Tim SchŸberg under basketmatchen i Basketligan mellan SšdertŠlje och Norrkšping den 8 okober 2016 i Stockholm. Foto: Erik Simander / BILDBYRN / Cop 201

 

Förra veckan valde Tom Lidén Norrköpings Tim Schüberg. Den 20-årige guarden gör sin tredje säsong i basketligan och debuterade i A-landslaget i somras.
Vi pratar om det, om vad han vill med sin karriär, foulproblematiken och hur han påverkas av Axel Nordströms trashtalk.

Tom tyckte att jag skulle intervjua dig för att du får för lite cred, håller du med? 
– Nej, det tycker jag inte. Jag får den cred jag behöver av min coach och mina lagkamrater. Det är ingen annan som behöver säga till mig vad jag är bra på.
Varför började du spela basket? 
– Ousch, det var way way back. Johan Hansson, som var min första coach, kom hem till mig och frågade om jag ville börja spela och jag gav det en chans. Det var kanske i sexårs. Jag gjorde det lite på skoj. Sedan när det kom upp till en viss gräns att välja mellan alla sporter så valde jag till slut basketen.
För att du var bäst i det? 
– För att jag fick spela mest, men det var nog för att jag var bäst också.
När visste du att du skulle bli bra? 
– En bra fråga. Jag är inte där jag vill vara än, men det kommer väl så småningom.
Vart vill du? 
– Jag vill spela utomlands så småningom. Eller spela här i Sverige men på ett annat sätta, vara en av dem som är bäst i ligan.
Vilket land vill du spela i? 
– Jag har inte tänkt så långt. Jag tar mina små steg. Men helst i ett varmt land.
Hur var det att debutera i A-landslaget? 
– väldigt roligt. Det var annorlunda tempo på basketen och lite annan tanke hur man ska spela. Det var mest aggressiviteten och speeden i hela spelet som man fick vänja sig vid. Det var stor skillnad att komma dit och spela, men väldigt roligt. Bara tråkigt att man inte kom med.
Vad är det bästa du har varit med om så här långt i karriären? 
– Vad ska man säga? Att vi kom till final var väl ett av mina största mål än så länge. Annars kanske att vi tog upp U20 till A-EM för två år sedan.
Förra säsongens snackades det om att du hade domarna emot dig och du drog på dig näst mest foul i snitt. I år har du fått flest foul… 
– Haha, jag vet inte vad jag ska säga. Vi vill ju vara ett aggressivt spelande lag i försvar och coach vill att jag ska vara väldigt aggressiv. Men jag har inte kommit till den nivån där jag kan bestämma var jag är på en bra nivå där domarna inte kommer att blåsa.
Är domarna orättvisa mot dig? 
– Jag ska inte säga något dumt här, men jag kan tycka vad jag tycker och domarna vet de tycker. Jag tycker att motståndarna gör samma saker men att domarna inte blåser då, det är väl mer sådana saker man börjar känna. Men det är den världen vi får leva med. Fortsätter det får man väl bara le och spela vidare. Det är inget vi kan göra något åt om de vill göra så.
Hur stor problem är det? 
– Får jag tre snabba så blir det ju ett problem för vi är så pass få i laget. Jag jobbar på det väldigt ofta, men det beror på vilka domare som dömer matchen. Olika domare tycker olika så man får spela på lite annorlunda sätt och hålla koll och titta på vilka domare som ska döma så att man kan känna ungefär vilken nivå det är som kommer att vara. Så tycker jag inte att man ska känna, men det är så det är.
Hur tycker du säsongen har varit så här långt? 
– Just nu lite upp och ner. Vi vinner på hemmaplan och förlorar på bortaplan. Vi är inte precis där vi vill vara just nu. Men vi har Malmö hemma och två bortamatcher i rad så vi får se därefter.
Vad gör du när du inte spelar basket? 
– Försöker vila så mycket som möjligt. Käkar god mat eller är i hallen och tränar.
Inget annat än basketlivet alltså? 
– Träna, äta, sova och spela tv-spel. Det är väl det mesta jag gör om dagarna.
Kan du berätta något som folk inte vet om dig? 
– Oh, det är en sak jag inte har tänkt på på. Den är svår. Kanske att jag är översnäll.
Är det ett problem? 
– Nej, det tycker jag inte. Det är bara bra för dem som kommer och träffar mig.
Vem skulle du ta med dig till en öde ö? 
– Jag skulle nog säga Alexander Lindqvist eller Anton Gaddefors. Det är två härliga människor som inte skulle kunna göra så att det inte blir ett stort problem där.
Vem i ligan är tuffast att möta? 
– Just nu skulle jag nog säga, för mig själv, att det blir James Washington. Han är kort, kvick och väldigt bra på att skjuta så det är väldigt jobbigt att göra rätt för att han inte ska göra poäng. Jag spelade med honom i Solna också så det gör det ännu jobbigare om han gör poäng.
Vem i ligan snackar mest trash? 
– Vi har inte mött alla lag än men mot mig skulle jag nog säga Axel Nordström. Det är kul, det blir beef mot varandra för att trigga igång varandra.
Kan han få dig ur balans? 
– Det kan väl hända någon gång i någon possessions att man kommer in på andra tankar, men för det mesta är det bara en rolig grej
Vad skulle du göra om du var statsminister för en dag? 
– De ämnena håller jag mig inte till. Sitta på kontoret och bara dricka kaffe hela dagen kanske.
Vem ska jag intervjua nästa vecka? 
– James Washington för att han är en bra person.
Vad ska jag fråga honom? 
– Fråga hur matlagningen går. Han brukar skicka lite bilder då och då på sin matlagning. Jag har inte fått smaka än. Ibland ser det gott ut och ibland ser det lite annorlunda ut.

 

Lundquist aktuell för EM-kvalet

av maliwah
Det är mindre än tre veckor kvar tills den sista EM-kvalmatchen mot Finland i Luleå. Mästerskapschansen ser, som bekant, inte speciellt ljus ut för Sverige, men hoppet lever och oavsett om det blir något EM eller inte behöver landslaget positiva besked efter kaoset som rådde under våren.
Jag tog ett längre snack med nya förbundskaptenen Francisco Pinto för att kolla läget inför avgörandet. Han har fått två avhopp från den 14-mannatrupp han kallat till matchen, men vilka ville han inte avslöja.
Udominates Josefin Vesterberg är dock, inte helt otippat, en av dem. Vesterberg har fortfarande inte spelat sedan sin knäskada och den verkar inte vara helt läkt ännu.
Alviks 17-åriga Klara Lundquist, som leder poängligan i basketligan dam, är nu aktuell som ersättare.
– Hon är liksom på tapeten, sedan är inget bestämt där. Det är vissa saker som måste stämma in där, men vi får se. Det är lite känsligare.
Vad är det som är känsligt? 
– Hon är minderårig och fortfarande i ungdomsverksamheten.
Jag reagerade på att Pinto i en annan intervju sagt att ”det har varit väldigt svårt att få kontakt” med Wasserburgs Nathalie Fontaine (det är inte första gången en förbundskapten har haft svårt att nå svenska spelare, lex Jeffery Taylor, och hur svårt ska det egentligen vara?), men det visar sig att Pinto och Fontaine har etablerat kontakt.
– Vi har haft kontakt, men vi har inte kommit längre än så. Men ja, jag pratade med henne senast i går, säger han.
Vad innebär det att ni inte har kommit längre? 
– Hon och jag har bara inte landat det vi behöver landa. Jag vill prata med alla spelare ordentligt innan jag går vidare. Det är inga konstigheter med det.
Oklart hur det ska tolkas, men kanske som att Fontaine inte kommer att vara en av ersättarna.
Sida 1 av 15
TILL TOPPEN AV SIDAN
  • Tjänstgörande sportredaktör: Fredrik Pettersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00

  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB