Efter en löjligt stressig dag full av resor har jag äntligen hittat ett trådlöst nätverk.
Det innebär att jag kan presentera kröniketävlingens andra vinnare, Hanna Eklööf.

Motivering:

Av alla bidrag som kom in var det många som liknade varandra, både till ämnesval och stilistik.
Men inte Hannas krönika.
Den var det andra bidraget jag fick in, ramlade ner i min inkorg samma kväll som tävlingen lagts upp, och jag förstod redan då att jag knappast skulle få läsa någon krönika som liknade hennes.
Hannas sätt att uttrycka sig känns väldigt ungt men långt ifrån omoget, språket är egensinnigt, precis som hennes funderingar.
Hanna tar krönikeformen och gör den till sin egen. Och det blir ju så vackert.