När jag är sjuk, men ändå måste lämna lägenheten för den kallakallakalla världen utanför, ser jag ut ungefär såhär.

Och så går jag naturligtvis aldrig någonstans utan min älskade dunjacka, den som hänger över stolsryggen inne i köket. Utan den hade jag frusit ihjäl redan i november.

Det känns helt absurt när jag tänker på hur jag gått klädd på vintrarna genom åren. När jag var som dummast och poppigast gick jag omkring i en svart sammetskavaj från H&M, jeans och ett par röda Converse som var två storlekar större än mina vanliga. Så att jag skulla få plats med raggsockar. Om vi säger såhär: Det hjälpte inte jättemycket.

Det är nog det allra bästa med att bli vuxen. Att man slipper frysa.

Inte mycket bloggande nu. Antagligen kommer jag inte igång förrän vi kommit in ordentligt i huset, i mars – det är helt enkelt alldeles, alldeles för mycket att göra. När jag sitter vid datorn är det för att jobbajobbajobba, och då får jag så förfärligt dåligt samvete om jag går in på bloggen eller svarar på mail.

Alltså: ingen bloggpaus. Det kommer bara att fortsätta att komma ganska sporadiska uppdateringar. Ärligt talas känns det skönt. Jag har raderat min (i och för sig sanslöst inaktiva) Twitter, tagit uppehåll från Facebook och alla andra sajter jag brukade gå in på då och då (läs: alldeles för ofta). För att kunna fokusera. Tro mig – det behövs. Det är så lätt att sugas in i nätvärlden, och så går tiden utan att man märker det och rätt vad det är så flyger hela livet förbi.

Det vill jag inte. Jag vill vara med.

Det här är bland det vackraste jag vet.

Det måste jag säga: för att vara såhär sjuk har jag en otroligt trevlig fredagskväll. Jag äter Piggelin och lakrits i min flanellpyjamas, kollar på Let’s Dance och blir vansinnigt sugen på att lära mig dansa, och snart kommer min käraste lillebror hit och för att se på film med mig. (Har jag riktig tur har han med sig chips.)

Ja, det var nog mest det jag ville meddela. Ibland behöver man inte ha något viktigt att säga. Så det så! Jo – så hoppas jag förstås att ni också har en fin kväll. PUSS PÅ ER!

Idag har jag varit sängliggande i fjorton dagar. Det ska jag fira genom att äta extra många Piggelin.

Våren kom till Stockholm. Och jag var sjuk, förstås.
Jag vårstädade och påskpyntade och vi drog igång skrivkollektivet i Berlin. Jag och kärleken åkte dit för att styra upp allt och möttes av sommar. Vi skurade väldigt många golv, skruvade ihop väldigt många möbler, åkte u-bahn fram och tillbaka mellan väldigt många olika IKEA-butiker och åt väldigt många bagels i solen.
Så snart vi landat i Stockholm igen drog jag vidare till mormor och morfar i Pålmark utanför Piteå. Där var det vinter.
Jag kramades med kusinerna och små och stora vänner, med och utan päls. Fast mest pysslade jag med min deklaration. Mormor kan allt om siffror och moms och avdrag, alltså allt jag inte kan någonting alls om. Perfekt. Katterna var som synes inte särskilt imponerade av hur jag skött min bokföring, men mormor var nöjd.
På nätterna skrev jag på min bok. Det var sista gången. (Den fjärde maj skulle jag börja jobba, och då skulle boken läggas på is. Där ligger den ännu. Så hånfullt nästan färdig. Väntar på att jag ska bli frisk nog att sätta igång igen.)
Just det. Jag köpte en spikmatta också.

——————————————————————————————–

Läs om resten av året:
Januari
Februari
Mars
April
Maj
Juni

Första bilden i nya lägenheten

Mycket förändrades i mars. Så mycket att jag sällan orkade ta med mig kameran. Eller kanske fanns det helt enkelt inte så mycket att fotografera. Möjligen är det därför så många biler föreställer… mina skor.
Vi lämnade Berlin för Stockholm, en möblerad andrahandstvåa nära Norr Mälarstrand men långt ifrån det liv jag vant mig vid. Stor omställning, Stockholm kändes inte längre som min stad, och skulle heller aldrig börja göra det igen. Men där fanns vännerna, de som vägde upp. De väger alltid upp.
Och snart låser vi dörren till tvåan vid vattnet för allra sista gången.

——————————————————————————————–

Läs om resten av året:
Januari
Februari
Mars
April
Maj
Juni

Två minuter och tjugonio sekunder av mina tonår. Vakuumförpackade.

Jag promenerade med Erika i grå vårvinter, flög till Köln över dagen för att intervjua fantastiska Charlotte Roche och hade någon slags perukfest med älsklingsvännerna. Sanna övergav Uppsala för en långhelg hos mig i Berlin, det var några av mina bästa dagar. Annars: Jag förberedde mig för flytt tillbaka till Stockholm, åt långa frukostar på billiga cafeer och kunde inte tänka på någonting annat än boken som höll på att födas i min dator.

——————————————————————————————–

Läs om resten av året:
Januari
Februari
Mars
April
Maj
Juni

Veckans krönika i Sofis mode handlar om… ja, rubriken är väl ganska talande.

Tidningen finns i butik idag, imorgon och på torsdag. Det vore fint om ni ville läsa.

Nu ska vi åka ut till vårt hus.