Väntar på bussen, ska in och göra Flen. Eller åtminstone Hasses trafikskola. Tanken är att göra syntest och fylla i papper så att jag kan börja ta körlektioner någon gång innan jag fyller femtio. 

Whoa! HOT!

Franska ELLE har, för en gångs skull, den goda smaken att använda sig av en modell som inte får mig att må illa. Hon är lika gammal som jag, vilket är härligt bara det – och jag kan se på bilderna och tänka ”schnyyyggt” utan att oroa mig för vare sig att hon 1) är ett barn som utnyttjas och exploateras av en omänsklig bransch, eller 2) håller på att svälta ihjäl.

(Att hon sen får mig att känna mig lite sunkig, det kan jag verkligen leva med.)

Höjden av morgonlycka.

Den här veckans Sofis mode är ett trendnummer. Det är bara trend trend trend för hela slanten.

Alltså skriver även jag om trender. Och om ”Trend”. Det är min allra mest älskade vän Fannys första egna utställning som nybakad utställningsproducent. Den handlar om det senaste decenniets mode och visas på Nordiska museet just nu, som en del av nya storsatsningen ”Modemakt”. Vad museets chef än påstår.

Nordiska museet verkar nämligen tycka att det är pinsamt att ”Trend” finns. Det var slutsatsen jag drog när jag besökte vernissagen och chefen står på en scen och förklarar för hundratals inbjudna att de inte berör samtida mode och trender i utställningarna, alls, whatsoever. Trots att ”Trend” i allra högsta grad står där den står – och är fantastisk.

Varför skulle en museichef försöka låtsas som att en av museets egna uställningar inte existerar? Jag söker svaret i min krönika. Och jag hoppas att ni vill läsa, allihop.

Läs läs läs läs läs läs läs läs läs läs osv.

Och berätta gärna vad ni tycker, förstås!

PS. Fanny Hed Jonsson… I love you. DS.
Bli frisk snart älskling, jag klarar mig inte utan dig såhär länge.

Jag samlar på leenden inatt.

Jag tar tillbaka. Det här känns inte alls okej. Jag har blivit mycket sämre och att ligga sjuk och ensam känns… ja, sjukt ensamt.

Hurra, hurra, hurraaa!

SL-gudarna var på min sida ändå – och de samarbetade dessutom med Sörmlands Länstrafik-gudarna. Jag tog mig, med andra ord, hela vägen hem.

Det är jag extra tacksam över eftersom det verkar som att jag gått och blivit sjuk. Har huvudvärk, ont i halsen, frossa och lite feber. Men nu är jag nedkrupen i sängen med varm nyponsoppa och Dawson’s Creek säsong 3 på dvd, så det känns ytterst överkomligt.

Blev alldeles, alldeles rörd när jag gick in på allra raraste Fridahs blogg och såg att hon hunnit lägga upp det här ljuvligt söta inlägget. Gulle dig.

Passar på att stjäla några bilder också.

Alla ärenden avklarade, mycket trevligt jobbmöte gav lyckat resultat, avrundar med macka och juice tillsammans med Fridah.

Nu: pendeltågsförseningar. Skräll. Jag får vara glad om jag tar mig hem utan att lägga tusen spänn på taxi.