Tänk att Nyköping är så vackert.

Svårt att förmedla, men ni får tro på mitt ord när jag säger att jag är himla snyggt klädd idag. I samma kläder som igår, visserligen. Men det vet ju inte ni. 

Det här är otvivelaktigt en tillräckligt vacker dag för att ta bussen till Nyköping och skriva teoriprov.

Den här dagen började väldigt mediokert. Ett tag såg det till och med ut att bli en riktig skitonsdag.

Men man kan säga att det vänt nu.

Vi har världens sötaste grannar.

VeckoRevyn samlar namn mot de livsfarliga idealen i modebranschen.

Det är inte mycket att orda om: IN OCH SKRIV PÅ.

Ta ställning.

Tack, VeckoRevyn.

Idag har världens finaste lillebror varit på anställningsintervju på Gröna Lund. Han och jag satt uppe alldeles för sent en natt och fyllde i ansökan, och ärligt talat var det länge sedan jag hade roligare.

Ansökningstiden hade egentligen gått ut, men han blev ändå kallad till intervju, bland elva tusen sökande – och han vet förstås ingenting om sina chanser ännu, men det kändes bra, tyckte han. Iiih!

Det kan jag säga, att får han inte jobbet, då har Grönan gått miste om en alldeles fantastisk medarbetare. (Måhända är jag en liten gnutta partisk, men det betyder inte att jag inte har rätt.)

Lycka till, Axel! Du är den bästa.

Bara så himla himla himla himla himla fin.

Om man tycker om det jag skriver så har man, från och med den här veckan, dubbla anledningar att köpa Sofis mode.

En sida har blivit två sidor.

Utöver mina krönikor skriver jag nu också något jag kallar stilporträtt: små intervjuer, berättelser, nedslag i människor liv. Ibland kommer de att handla mer om mode, ibland mindre.

Ni kommer att få träffa tjejer (och kanske en och annan kille) från Newport Beach, Kiev, Toronto, Taipei, Bukarest, Hannover, Milano, Braniewo, Ørnes, San Diego, Sankt Petersburg, Detroit, Paris – ja, ni fattar.

Först ut är Constance Phillips från Bristol.

Jag hoppas verkligen att det nya formatet faller er i smaken – idén är min egen, och jag är så himla glad att Sofis mode nappade. Texterna är fantastiskt roliga och givande att skriva, jag älskar att intervjua människor, leta och lirka efter de där svaren som gör att det känns som att man faktiskt känner personen litegrann. (Fast vissa av dem jag intervjuar hade jag helst velat skriva åtminstone en kortroman om.)

Och så blir det ju så fint med bilderna – sidorna blir liksom som små karameller. Med citronsmak.

(Just det. Veckans krönika handlar om att vara en jävla besserwisser.)

Dagens hemmaoutfit.

(Men okej då, gårdagens, nu ska vi inte vara kinkiga.)

Ikväll har jag mina nya jeansshorts på mig. Jag köpte dem i en galleria i (utanför?) Eskilstuna idag, på väg till halkbanan. Jag tyckte att de satt fint i butiken, men nu när jag sitter ner känns de lite tajta i låren. De flesta shorts gör det på mig. Förstår inte riktigt hur tunna ben de tror att folk har. Måste man vara Elin Kling för att få ha jeansshorts på sig?

De är fina i alla fall, shortsen. Somriga.

Men jag föredrar nog brallorna på bilden. De är svårslagna.

Klart slut modebloggstjut! Aaoooooo!