I veckans nummer av Sofis mode skriver jag om den där första, rena kärleken, den som aldrig går att ersätta.

Och om rara Aimee Song från San Francisco.

Läs gärna.

Det här är mina sidor i veckans nummer av Sofis mode.

Ett stycke krönika, den här gången om min hälsa, eller snarare ohälsa. Och ett stycke stilporträtt om tjusiga fröken Veronica Ferraro

Ni får gärna läsa. Själv ska jag grädda plättar.

Såhär ser mina bidrag till veckans nummer av Sofis mode ut.

Krönikan handlar om… varför det inte är så jäkla härligt att vara utomhus, trots att man bor på världens kanske vackraste plats (som råkar ha fantastiskt väder i stort sett varje dag, ta i trä).

Och stilportättet handlar om Ioana. Jag känner att texterna är så korta att det är svårt att verkligen berätta någonting, men det här är verkligen en helt fantastisk tjej. Hon kommer garanterat att dyka upp här igen.

(Det bästa med de här små texterna om bloggare världen över är helt klart att få lära känna så otroligt fina människor. De flesta intervjuar jag förstås bara och sedan är det klart, men vissa… är det som att jag liksom omedvetet gått och väntat på att få lära känna. Man börjar prata och så flyter allt på och man vill inte sluta. Och det bästa är ju att man inte behöver det. Sluta, alltså. Man kan bara fortsätta. Ioana är en sådan.)

Nu ska jag och bilen till Eskilstuna. Kram!

I veckans Sofis mode, i butik idag, kan man läsa ett stycke kärleksförklaring till Harry Potter. Och om Rachel-Marie och Gareths läskigt söta nätromans.

Jag ville bara säga att om man vill så får man väldigt gärna läsa min senaste krönika i Vi i Villa. (Klicka på bilden så blir den stor!)

Förresten. Jag måste få berätta! Inne på Hemköp i Gnesta var det en hemskt söt kassörska som kände igen mig från Vi i Villa. ”Du skriver så himla bra”, sa hon.

Låter kanske inte så spektakulärt, men det var i alla fall sjukt stort just då. Jag kände mig som Julia Roberts.

Hemma hos mig midsommarstökas det. Några av Ronnies barndomsvänner kommer hit och firar, och jag har ungefär tretton miljarder punkter kvar på min att göra-lista.

Har ni en stund över får ni gärna läsa mina texter i veckans Sofis mode.

Nu ska jag köra iväg till återvinningscentralen (punkt 19752 på listan).

Den här veckan tycker jag verkligen att ni borde läsa Sofis mode, om ni har möjlighet.

Krönikan gör mig fortfarande vansinnig när jag tänker på den – eller ja, innehållet, inte krönikan i sig – och jag tycker om texten om underbart fina Jing. Även om jag hade velat skriva minst tjugo sidor till om henne. Hon har så mycket klokt att säga.

I veckans nummer av Sofis mode – i butik idag, imorgon och på torsdag – har jag en krönika som handlar om livet efter studenten. Och ett porträtt av fina Megan Stewart från Newport Beach.

Ni läser väl, och säger vad ni tycker?

Om man tycker om det jag skriver så har man, från och med den här veckan, dubbla anledningar att köpa Sofis mode.

En sida har blivit två sidor.

Utöver mina krönikor skriver jag nu också något jag kallar stilporträtt: små intervjuer, berättelser, nedslag i människor liv. Ibland kommer de att handla mer om mode, ibland mindre.

Ni kommer att få träffa tjejer (och kanske en och annan kille) från Newport Beach, Kiev, Toronto, Taipei, Bukarest, Hannover, Milano, Braniewo, Ørnes, San Diego, Sankt Petersburg, Detroit, Paris – ja, ni fattar.

Först ut är Constance Phillips från Bristol.

Jag hoppas verkligen att det nya formatet faller er i smaken – idén är min egen, och jag är så himla glad att Sofis mode nappade. Texterna är fantastiskt roliga och givande att skriva, jag älskar att intervjua människor, leta och lirka efter de där svaren som gör att det känns som att man faktiskt känner personen litegrann. (Fast vissa av dem jag intervjuar hade jag helst velat skriva åtminstone en kortroman om.)

Och så blir det ju så fint med bilderna – sidorna blir liksom som små karameller. Med citronsmak.

(Just det. Veckans krönika handlar om att vara en jävla besserwisser.)

Veckans krönika i Sofis mode handlar om förändring. Och om kärlek. Jag hoppas att ni vill läsa den.