Stackars pappa får köra mig tvärs över hela Los Angeles nästan varenda dag. Igår hämtade han mig i Beverly Hills efter jobbet – en sisådär tre timmars extra bilresa för honom. Jag stillar mitt dåliga samvete genom att tänka att om jag växt upp hos honom som han påstår att han önskar att jag gjort, då hade han fått skjutsa mig fram och tillbaka en jäkla massa fler gånger.

När vi kom hem tvingade jag honom att ”ta kort till min blogg” ute på bakgården. Jag vet att det låter fånigt och att jag är totalt bloggskadad, men det känns lite som slöseri att jag klär upp mig tusen gånger mer här än hemma, men inte har några bilder på det.

Pappa vill att jag ska hälsa er att han minsann klippt gräset och att det bara växer väldigt fort. Han klippte det säkert för bara en månad sedan, säger han. En och en halv. Två, kanske. Men oavsett så växer det väldigt fort.

Jag vet inte om jag fått sämre hållning på sistone eller om jag bara är obekväm med att andra fotograferar mig. Ser så ihopsjunken ut jämt.

Kavajen och shortsen är från H&M, strumpbyxorna från Lindex, linnet från Monki och partydojjorna från Jeffrey Campbell. Fånleendet är jag född med.

Jag passar på att gå i mina leopardskor så ofta jag bara kan de här veckorna. Har nämligen en känsla av att de inte kommer att komma till användning varje dag hemma i Stjärnhov. Om man säger så.

Insåg just att det kanske stavas ”karaoke” och inte ”kareoke”? Oh whatevs, som syster skulle sagt.

När jag gick för att äta lunch kunde jag inte låta bli att smita in på min favoritklädbutik på hörnet och stilla mitt uppdämda shoppingsug. Det blev jackan och jeansen på bilden. Jag vet inte vad det är, kanske min systers influence on me, men så snart jag kommer till LA får jag för mig att jag ska klä mig lite som en tonåring – därav jeansen. Kände alltså en viss tillfredsställelse när jag kom hem och bytte om och min pappa skrek ”Sunny, you’ve got holes in your pants!” och jag fick ropa ”what?! But I just bought these! Crap!”.

(Hålen var väldigt mycket mindre från början, men jag var tvungen att riva upp dem ordentligt – jeansen var helt enkelt för tajta annars. Måste erkänna att de inte är helt bekväma nu när jag sitter vid datorn. Också en tonårsgrej antar jag, att köpa för små kläder…)

Nu är det dags att åka iväg till karaoke/kareokebaren och visa att jag är tillräckligt rocknroll för att kunna bära upp ett par trasiga jeans.

Ja, kolla vad ny jag är! Alldeles nyklippt, nya byxor (Monki) och ny tröja (Lindex).

Precis innan jag skulle klippa mig, nere på Hårstudion här i Stjärnhov, fick jag plötsligt för mig att jag skulle bränna in till Eskilstuna och ekipera mig lite. Det blev två stickade tröjor från Lindex och de här löjligt bekväma byxorna (och en del annat) från Monki – jag har ett par likadana i mörkblått som jag har på mig varje dag. (Jo, varje dag.) Tyckte att det var dags att unna mig ett par till, den här gången i grått.

Hmm. När jag tänker efter så har jag en exakt likadan tröja som den på bilden också, fast i vitt med blå ränder. Den har jag också varje dag. Kul att jag varierar mig lite.

Och luggen blev äntligen, äntligen som jag ville! Tänk att den enda frisör som hittills lyckats förstå hur jag vill ha den bor några hus längre ner på min gata.

Förresten så är jag en smula avundsjuk på er som bor i Eskilstuna och kan gå in på Monki precis när ni vill. Inte nog med att alla plagg som försvinner direkt i Stockholm finns kvar där – personalen är dessutom trevligast och sötast någonsin.

Fast i och för sig… min ekonomi är ansträngd nog som det är. Nog lika bra att alla butiker ligger på behörigt avstånd härifrån.

Ska man modeblogga kan man lika gärna göra det ordentligt. Här kommer alltså ännu en så kallad dagens outfit. Fast måndagens.

Jag och syster slog ihjäl en kvart innan vi mötte upp Ronnie för middag på Mäster Anders. Wendi är riktigt duktig på att ta streetstyle-bilder – hon ropar hela tiden att man är faaaabulous och smaaashing och gooorgeous. Och då känner man sig faktiskt lite smashing.

Min kavaj kommer från H&M, de ”modiga” byxorna från Monki och kängorna från Din Sko.

(”Modiga” är Ronnies favoritord när det gäller mina kläder. Det har alltså inte med mode att göra, utan med mod. Han är lantis och tycker att stickade brallor i konstiga mönster, det är ju bara för tokigt.)

Igår var jag och Wendi på Gröna Lund.

Jag började naturligtvis må illa och fick ont i huvudet, ryggen, nacken och knäna efter fem minuter, men det var okej. Det hör liksom till.

Syster och jag kom snabbt in i rutinerna – när vi började närma oss den främre delen av kön satte jag igång att säga ”no, no, no, no, no, no, no. Why are we doing this? I don’t wanna do this. Seriously”.
Syster sa: ”It’s gonna be awesome”.
När vi sedan blivit fastspända i tortyrmaskinerna gick jag in i rond två, nämligen ”no, no, no, no, no, no, GET ME DOWN, I’m not going, get me down, my back hurts, I don’t wanna die. Get me down. Seriously”.
Syster sa: ”It’s gonna be awesome”.
Sedan skrek och skrattade hon för full hals under hela åkturen, medan jag blundade så hårt jag kunde och höll andan tills vi stannade igen och jag insåg att jag fortfarande levde.

Ungefär så.

Efter två timmar och fem, sex åkturer började det, fantastiskt nog, att ösregna. Då fick vi ta min sargade kropp och åka hem till min mamma och laga makaroner och köttbullar istället.

Men när vi var på väg från Coop Nära i Mälarhöjden med våra inhandlade makaroner och köttbullar slutade det regna. Då tog syster de här bilderna på mig och min nya tröja från Monki. Den är väldigt väldigt mjuk och väldigt väldigt skön. Och, på just de här bilderna, väldigt väldigt blöt.

Nu när jag tog bilden till nästnästa veckas Sofis mode-krönika råkade det komma med ett par foton som är misstänkt lika sådana där ”dagens outfit”-bilder.

Sådana svämmar det ju inte direkt över av i den här bloggen. Så jag tänkte att vad tusan. Jag lägger väl upp dem.

Sagt och gjort.

(Såg nu att det ser ganska fånigt ut att jag har handen i håret hela tiden. Visste nog inte riktigt vad jag skulle göra av den.)

På mig har jag mina shorts, som ni ser. Det är inget ovanligt. Jag har haft dem på mig ungefär varenda dag sedan jag köpte dem på Vila i Tuna Park på väg till halkbanan i Eskilstuna den 31:a maj. Deras pris per användning är nere på en femma vid det här laget.

Nu är modebloggandet färdigt för den här gången. Klart slut varulvstjut.