Beautifulones

en blogg skriven av Annika Marklund

Arkiv för kategori Okategoriserade

- Sida 42 av 125

Påskstädning.

av Annika Marklund

Denna halvdisiga skärtorsdag ägnar jag åt följande.

– Sista klädskåpet ska skruvas ihop. Ja, eller, låt mig förtydliga: sista möbeln. Sedan är vi färdiga. Då återstår bara att snickar-Bosse ska komma hit i nästa vecka och sätta upp gardinstänger, hatthyllor, krokar, vägghyllor och allt annat jag är för nervös för att göra själv. Det vore så trist att borra sönder en vattenledning när vi klarat oss såhär långt.

– Betalar räkningar. De envisas med att hamna, oöppnade, i min översta skrivbordslåda. Men nu är de betalda, varenda en. Till Telia Transportstyrelsen Canal Digital Energibolaget Knutströms elektriska Skatteverket Förlagssystem AB och Villaägarnas riksförbund.

– Storstädar. Min karls mamma, pappa och lillasyster kommer på visit över påskhelgen, och man har ju hört att sådana där svärmödrar är noga med att listerna ska vara dammfria och fönstren putsade. Så jag dammsuger, bäddar rent, torkar, putsar och skurar.

– Tvättar. Mattor, dukar, sängkläder. I min fina fina fina egna tvättmaskin. Det här är första gången i mitt liv jag inte behöver vänta i veckor på en ledig tid i den gemensamma tvättstugan – vilket innebär att jag tvättar en gång i veckan, istället för en gång var sjätte månad. Haha. Det låter som att jag skämtar. Det gör jag inte. En gång flyttade jag ifrån en lägenhet utan att ha använt tvättstugan en enda gång. Jag hade bott där i nio månader. Inte konstigt att jag äger en förfärlig massa underkläder.


Nej, inte alls.

av Annika Marklund

Jag är inte det miiiinsta avundsjuk på Sandra som är i Tokyo just nu. Nej nej.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH.


Njutning först.

av Annika Marklund

Min mamma har lärt sig att spela The Heart Asks Pleasure First på piano.

Det irriterar mig något alldeles djävulskt. Inte minst eftersom jag faktiskt har kunnat spela den en gång i tiden. För en sisådär tolv, tretton år sedan. Sedan dess har jag inte spelat piano en enda gång – och nu har alltså mamma fräckheten att vara ungefär tio miljoner gånger bättre än jag.

Alltså måste jag lära mig att spela den igen. Tyvärr har det visat sig att det här med pianospel inte direkt är som att cykla. Inte för mig, i alla fall. Jag minns ingentiiiing. Det ska det bli ändring på. Än så länge kan jag spela de två först raderna (nåväl, jag sätter alla toner en gång av tjugo). Men vänta bara.

Flen, här kommer jag.

av Annika Marklund

IMG_0392.jpg

Väntar på bussen, ska in och göra Flen. Eller åtminstone Hasses trafikskola. Tanken är att göra syntest och fylla i papper så att jag kan börja ta körlektioner någon gång innan jag fyller femtio. 

Schnyggo.

av Annika Marklund

500x_tara_lynn11.jpg

Whoa! HOT!

Franska ELLE har, för en gångs skull, den goda smaken att använda sig av en modell som inte får mig att må illa. Hon är lika gammal som jag, vilket är härligt bara det – och jag kan se på bilderna och tänka ”schnyyyggt” utan att oroa mig för vare sig att hon 1) är ett barn som utnyttjas och exploateras av en omänsklig bransch, eller 2) håller på att svälta ihjäl.

(Att hon sen får mig att känna mig lite sunkig, det kan jag verkligen leva med.)

Trendförakt och upprättelse.

av Annika Marklund

trend_contrast_liten.jpg

Den här veckans Sofis mode är ett trendnummer. Det är bara trend trend trend för hela slanten.

Alltså skriver även jag om trender. Och om ”Trend”. Det är min allra mest älskade vän Fannys första egna utställning som nybakad utställningsproducent. Den handlar om det senaste decenniets mode och visas på Nordiska museet just nu, som en del av nya storsatsningen ”Modemakt”. Vad museets chef än påstår.

Nordiska museet verkar nämligen tycka att det är pinsamt att ”Trend” finns. Det var slutsatsen jag drog när jag besökte vernissagen och chefen står på en scen och förklarar för hundratals inbjudna att de inte berör samtida mode och trender i utställningarna, alls, whatsoever. Trots att ”Trend” i allra högsta grad står där den står – och är fantastisk.

Varför skulle en museichef försöka låtsas som att en av museets egna uställningar inte existerar? Jag söker svaret i min krönika. Och jag hoppas att ni vill läsa, allihop.

Läs läs läs läs läs läs läs läs läs läs osv.

Och berätta gärna vad ni tycker, förstås!

PS. Fanny Hed Jonsson… I love you. DS.
Bli frisk snart älskling, jag klarar mig inte utan dig såhär länge.

Skit också.

av Annika Marklund

Jag tar tillbaka. Det här känns inte alls okej. Jag har blivit mycket sämre och att ligga sjuk och ensam känns… ja, sjukt ensamt.

Nedbäddad.

av Annika Marklund

Hurra, hurra, hurraaa!

SL-gudarna var på min sida ändå – och de samarbetade dessutom med Sörmlands Länstrafik-gudarna. Jag tog mig, med andra ord, hela vägen hem.

Det är jag extra tacksam över eftersom det verkar som att jag gått och blivit sjuk. Har huvudvärk, ont i halsen, frossa och lite feber. Men nu är jag nedkrupen i sängen med varm nyponsoppa och Dawson’s Creek säsong 3 på dvd, så det känns ytterst överkomligt.

Blev alldeles, alldeles rörd när jag gick in på allra raraste Fridahs blogg och såg att hon hunnit lägga upp det här ljuvligt söta inlägget. Gulle dig.

Passar på att stjäla några bilder också.

stockholm-mars-tio-081_80963855.jpg

stockholm-mars-tio-092_80973326.jpg

stockholm-mars-tio-102_80965884.jpg

Sida 42 av 125