Här står jag i startgroparna, redo att skriva ett riktigt saftigt blogginlägg om något jag finner vidrigt och upprörande.
Fradgan sprutar, fingrarna kliar, ögonen rullar.
Och så – pang! – inser jag att det är en krönika.
Jaha.

Visst, det är ju kanon, med tanke på att bra krönikeämnen inte direkt kommer flygande in i munnen på mig varje gång jag gapar.
Men jag tycker synd om bloggen.
Det har jag gjort nästan konstant sedan jag började skriva krönikor i våras.

Den stackarn får ju bara bottenskrapet. Den ytliga skiten.
Min kreativitets soptipp, det är vad den blivit.

Ändå gillar jag den.
Eftersom jag kan skriva vad jag vill. När jag vill. Och lägga upp fula eller konstiga eller tråkiga bilder på vadhelst jag känner för.
Bloggen är min soptipp, och det finns något vackert i det.
Alla förtjänar att ha en egen soptipp. Om inte annat hjälper det till att rensa tankarna.
Det behövs.

Nya krönikan ligger uppe nu.

Läs, hörrni! Och skriv vad ni tycker.
Det vore så kul att få veta.

(I morse tyckte jag att det kändes konstigt att jag är så nervös idag. Sedan insåg jag att det ju, faktiskt, är första dagen på mitt nya jobb. Vem är inte nervös då?)

Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle flytta min blogg från blogg.se.
Genom åren har det droppat in en del bra och en del sämre erbjudanden, men inget jag övervägt. Jag har trivts med allt som det varit, helt enkelt. Dessutom är jag en riktig vanemänniska som har svårt för alla typer av förändringar.
Men nu känns det rätt.

Första gången jag kom i kontakt med Sofis mode-gänget var i februari när jag plåtades som hippietjej för ett modereportage.
Det var en av de smidigaste fotograferingar jag någonsin gjort, och definitivt den trevligaste stämningen någonsin. Speciellt eftersom jag för första gången inte behövde oroa mig för att vara för ”gammal och fet”. Jag insåg att det kunde vara sanslöst roligt och inte alls ångestfyllt att modella när alla äckliga, ohälsosamma utseendekrav var ute ur ekvationen.
Och det blev fler gånger. Lite after beach, axelfokus och lady in red. (Och nya bilder kommer ut om en vecka. Maskulint mode. Jag har fått tjuvkika, de är fantastiskt fina.)

Jag älskade tjejerna på Sofis mode första gången jag träffade dem, och när jag fick erbjudandet att börja skriva krönikor varje vecka var det inget snack om vad jag skulle svara.

Idag kommer den första krönikan ut, och sedan följer en ny varje måndag. Jag hoppas verkligen att ni kommer att gilla dem.

Att bloggen fick hänga med till Sofismode.se kändes helt naturligt. Samma innehåll, ny adress. En ny start.

Det kan jag behöva.

Jo, just det! Varför just Sofis mode?

1. För att de som jobbar här är fantastiska människor. Trevliga, smarta, tillmötesgående, godhjärtade och avslappnade.
Sådana människor vill jag omge mig med.
2. Bloggen flyttas alltså på grund av att jag är ny krönikör i tidningen. Att jag vill skriva just i Sofis mode handlar förstås inte bara om att Sofis mode-gänget är så fina. Utan också om att det är skönt att ha en målgrupp och en riktlinje. I Metro var målgruppen ungefär ”alla som läser Metro på väg till jobbet”. I Sofis mode handlar det främst om unga kvinnor (jag tänker mig att de är mellan 15 och 35, vet inte hur den tänkta målgruppen ser ut) som har mode som ett gemensamt intresse. Det gör det betydligt lättare att välja vilka ämnen jag ska skriva om.
3. Att jag nu skriver krönikor varje vecka, istället för varannan, gör att jag helt enkelt får in en mycket bättre rutin vad gäller krönikorna. Jag får ett bättre flyt i skrivandet. Så enkelt är det.
4. Jag gillar kvällstidningar. Min mamma skriver krönikor i Expressen, och för att skapa lite familjedrama är det naturligtvis mer lämpligt för mig att skriva för konkurrenten.
5. I vilken annan tidning skulle jag både få skriva krönikor, blogga och vara modell? Haha.

Jag är säker på att jag kommer att trivas här.

Idag är det måndag. Det är också den 17:e november 2008.
Och min första dag som krönikör och bloggare för Sofis mode.

Det känns spännande och lite galet.

Jag startade min BEAUTIFULONES för mer än två år sedan. Innan dess hade jag bloggat om musik på en annan adress, men jag var trött på att ha en blogg full av begränsningar. Jag ville inte skriva om ett ämne längre, inte få kommentarer som ”och vad har det med musik att göra?” eller ”okej, det där var ju väl genomtänkt… not”.

Jag startade Beautifulones (ja, döpt efter Suedelåten och ingenting annat) för att ha en plats där jag kan skriva om precis vad som helst som faller mig in.
Så har det också blivit. I två år har jag skrivit om allt och ingenting, och ni är förvånansvärt många som börjat läsa och sedan fortsatt.
Det är jag otroligt smickrad, glad och tacksam över.

Under dessa två år har jag slutfört min journalistutbildning, flyttat från Norrköping tillbaka till min hemstad Stockholm, träffat nya vänner och gjort en hel del roligt och mindre roligt i jobbväg.

Idag bor jag på Kungsholmen i Stockholm men befinner mig på resande fot nästan hela tiden.
Jag jobbar som frilansjournalist och krönikör och har precis tagit upp min slumrande modell”karriär”.
Och från och med nu kommer jag att blogga här. Istället för här.
Innehållet är exakt detsamma, bara flyttat. Och kanske lite oftare, lite mer.

Mina läsare som hängt med länge: Jag hoppas att ni vill fortsätta att läsa.
Ni som just hittat hit: Ni är hemskt välkomna! Kom gärna tillbaka.

Och allihop: missa för tusan inte att läsa min första Sofis mode-krönika! Tidningen följer med som bilaga i dagens Aftonbladet och kostar 25 kronor.

Nu tycker jag att vi sätter igång.