98 procent av maxpulsen

av Bengt

Gav mig ut på en liten runda i Stockholms förorter. Galet kuperat och sjukt mycket trafik. Inte en lugn stund och sinnena tvingades vara på helspänn hela tiden. Inte som i Dalarna när man susade i ensamheten längs älvar och porlande bäckar. Måste medge att avgaserna stör mig lite. Är man ute vill man ju ha frisk luft!

I vilket fall gjorde de många och branta backarna i kombination med trafiken och en massa utfarter och korsningar, rödljus, övergångsställen etc att jag var tvungen att ta av mig skidorna i flera utförslöpor och gå. 

Dessutom var skyltningen katastrofal. Verkar vara en rejält eftersatt bit här i förorterna. Nästa gång får jag ta med mig en GPS och karta.

Kände mig lite halvtrött i början men tog det lugnt. Såg fram mot alla nedförsbackar jag passerade som på hemvägen skulle bli uppförsbackar. Och den sista backen var faktiskt riktigt härlig. Hade kraft i varje tag och pulsen låg runt 180-185 i cirka fem minuter. Lutningen tog hårt på konditionen men stora djupa andetag gav tillräckligt med syre och kroppen kändes riktigt stark. En härlig känsla! Funderade på om förra rundan plus allt trappgående i veckorna har börjat ge resultat?

Hemma såg jag att medelpulsen låg på 79% av max och maxpulsen låg på 98% av max.  Fördelen med kuperat! 

Rundan kändes nästan lite för lätt dock, men blir bättre nästa gång, och pulsen låg högt hela tiden så något måste de 50 minutrarna ha givit. Dessutom kommer man ju vara mer sugen på att ta sig ut när det var en skön runda 🙂

 

Träna och dricka sprit – ger tydligen effekt?

av Bengt

Läste precis en artikel som säger att man INTE ska dricka alkohol och sedan träna dagen efter. När man läst igenom hela artikeln så framkommer det att orsaken är risk för blodsockerfall/svimning och att vätskebalansen är rubbad. Det står att inte ens en promenad ger något, men att den ändå kan vara bra tack vare att du får frisk luft. Tre dagar påstås det ta innan alkoholen gått ur kroppen och artikeln ger exempel på om du dricker två, tre glas vin till maten en fredagkväll. Vidare varnar förbundsläkaren för att motorik, balans och reaktionsförmåga försämras och därmed ökar risken att skada sig.

MEN….ingenstans står det egentligen att träningen skulle vara direkt farlig typ som att träna med halsont eller hjärtfel, det står faktiskt inte heller något om träningen faktiskt ger resultat på kondition och muskler, trots att det är dagen efter. 

Jag tolkar detta som att träning dagen efter är ofarligt och dessutom ger effekt! För var det så att träningen verkligen var farlig (likt halsont) eller inte stärkte kondition och muskler, ja då skulle ju förbundsläkaren garanterat har tryckt på dessa faktorer hellre än att ”vätskebalansen rubbas”. 

Och handen på hjärtat. Hur många känner någon som svimmat dagen efter under träning? Och blodsockerfall får väl de flesta som tränar titt som tätt.

 

Långvarig konstant ryggvärk försvann plötsligt

av Bengt

Kom på mig själv idag att inte ha ont i ryggen. Det slog mig att jag faktiskt inte haft ont i ryggen på hela veckan. Inte alls behövt ställa mig mot en dörr eller stol och sträcka ut muskler och kotor i ryggen eller höra hur det knakar och sen sakta släpper i smärta och kramp.

Har haft problem med ryggen ända sedan första incidenten under en jägarövning i Arvidsjaur där vi försökte utröna hur mycket packning en soldat kunde bära i fält utan hjälp av fordon. Vi kunde väl ha givit svar på den frågan redan innan övningen, men det var ju tvungen att bevisas empiriskt också 🙂

Nåväl, sedan dess har jag haft lite problem till och från. När det var som värst för några år sedan domnade fötter och händer bort, stickningar och ständiga kramper i ryggen. Har inte kunnat bära ryggsäck på typ 10 år och fick helt lägga ner min ”karriär” som fjällguide. Slutade även med sit-ups. Och så har det varit i många långa år. Under början av 2009 var dock ryggen i bättre form än på länge…kanske tack vare att jag börjat åka längdskidor och stretcha. Började även göra en övning under 2008 som sträckte ut kotorna i ryggen. Men i november förra året flyttade vi kontor på nya jobbet och jag blev tvungen att lyfta en tung sak som satte kotorna ur spel. Därefter kom stickningarna tillbaka och ryggen har krampat titt som tätt. Ibland har jag varit tvungen att sträcka ut ryggen var 20e minut genom att hänga med armarna i någon balk eller dörrkarm eller luta mig bakåt över en stol. Varje gång har det knäppt till lite och sedan känts bättre för en stund.

Sakta blev även detta något bättre och jag lärde mig att leva med det. Dessutom lärde jag mig att det ju gick att lätta på smärtan genom att göra på ovan nämnda vis. Även om folk tittade lite konstigt när man plötsligt på en restaurang eller annan offentlig instans ville sträcka på ryggen.

Men så en dag i somras hände något märkligt. Det knäckte till, men kändes konstigt efteråt, fick även lätta problem med nacken. Svårt att vrida och kändes stelt. Tog det lugnt några dagar och sakta blev nacken bättre, men jag kände att varje gång jag försökte sträcka ut ryggen så tog det emot i nacken. Kändes farligt och inte alls bra. Sen en dag började det sticka i fingrar och tår igen. Och en lätt molande smärta i ryggen. Inte alls som förut, kändes nästan som att något trasats sönder, kanske pga mina övningar.

Talade med min kamrat läkaren som sa att det kanske bara var en svullnad. Jag sa att det nästan kändes som att något hoppade rätt…att jag inte längre kan knäcka ryggen som tidigare, men att det istället gör ont hela tiden på ett annat vis och att det domnar.

I vilket fall tog jag de lugnt några dagar och sen fortsatte jag att träna rullskidor som vanligt. Några veckor senare träffade jag min pappas kusin som berättade att han högg ved efter att ha opererat sig för diskbråck. Det var en övning som fungerade väldigt bra för ryggen. Det slog mig då att rullskidorna nog måste vara bra snarare än farliga för ryggen. Kanske bara fint att tvinga ryggen att böja sig.

Så jag fortsatta träna och jag fortsatte att sträcka ut ryggen. Problemen blev bättre. Domningarna försvann efter någon vecka och sedan var det som vanligt igen. Alltså jag behövde bara knäcka lite i ryggen vid olika tillfällen varje dag så släppte krampkänslorna. 

Och så har jag fortsatt. Tänkte att någon dag ska jag ta mig tid att besöka en kiropraktor. Men först kanske röntga ryggen och lite sådant.

Men så idag…slogs jag av den fantastiska känslan att jag faktiskt inte har ont i ryggen. Och jag har ju faktiskt inte heller behövt sträcka ut ryggen en enda gång på jobbet under hela veckan. Det har inte hänt sedan incidenten för 11 månader sedan!

Något måste ha släppt….troligtvis då i somras och sen har det rättat till sig av sig själv successivt dag för dag. Visst känner jag fortfarande av lite i ryggen. Men inte alls så att det krampar vansinnigt som tidigare. Det här ger mig ytterligare hopp för framtiden. Kroppen kommer att återställa sig successivt när man väl tagit sig över gränsen. NÄr man tagit sig över gränsen börjar saker och ting gå av sig själv. Man börja närma sig de vanliga människornas normala villkor. Det som de oskadade har som utgångsläge. Plötsligt börjar man bli med i matchen igen. En enormt härlig känsla.  Men jäklar vad det har tagit tid och vad det TAR tid. Tur att livet är långt. Ikväll ska jag försöka ge mig ut på en rullskidrunda igen. Längtar så till den dagen man är på samma villkor som alla andra. Och skam den som ger sig! 🙂

Alumni pub istället för träning

av Bengt

Internationella Handelshögskolans alumniförening träffas en gång varje månad på en lokal pub i Sthlm för att prata gamla minnen och hålla kontakter vid liv. Under fem långa år har jag haft sådan otur att jag missat varenda tillfälle. Antingen pga jobb, resor eller andra saker som kommit i vägen. Så när jag idag till min stora förvåning insåg att jag skulle vara på plats och dessutom inte ha något annat inbokat (förutom träningen) bestämde jag mig för att ta chansen. Riktigt trevligt måste jag säga. Och det blev ju faktiskt även lite promenad till och från. Men nu kan jag inte offra många kvällar till utan träning. Imorgon är det avskedsfest på Harrys för två kollegor, alla ska dit och givetvis borde ju även jag gå dit. Men så är det hela tiden, mycket viktiga saker som dyker upp varje dag men vars enskilda periodicitet är väldigt ovanlig, så varje tillfälle är svårprioriterat. Jag har dock lovat mig själv att aldrig prioritera bort träning, så imorgon får det faktiskt ta och bli av. Återkommer med rapport om detta. Kanske kan smita förbi festen lite senare. Slår mig nu att även en kompis har 30-års fest imorgon på Mosebacke. Hmm…gött att jobbresan fre kväll till söndag är inställd iaf 🙂

Promenerade 2 500 meter hem från jobbet idag

av Bengt

Tog tunnelbanan in till Östermalmstorg i morse. Promenerade först till tunnelbanan och sedan tunnelbana. Framåt kvällen promenerade jag även hela vägen hem till lägenheten. Tyvärr asfalt hela vägen vilket är förödande för knän och fötter men gick faktiskt förvånansvärt bra. Blev en nätt tur på ca 2 500 meter inkl kuperad terräng. Tänkte ta en rullskidrunda också nu, men funkar inte tidsmässigt. Ska ut och käka med Jr och morsan inom en timme. Och den middagen kommer dra ut på tiden. Därefter förbereda inför morgondagens jobb och även se till att ett samarbetsförslag gås igenom och ändras samt utvärdering från sommarens projekt. Plus besök i nya lägenheten av två personer. Är ju skönt om det går att sova en fem-sex timmar också innan första mötet kl 8 imorgon. Har ställt in en träff med en kompis ikväll dessutom. Hade jag fått göra som jag ville helt själv, så skulle jag käkat maten som står i kylskåpet som jag inte hunnit äta på tre dagar nu. Sen ut och köra någon mil på rullskidorna, duscha, käka en macka å sen göra klart dokumenten och sen läggdags på det. Nu skippar jag träningen istället, eftersom jag gått hem och eftersom jag gick upp för alla trappor till Östermalmstorg i morse. Det har bränt en hel del. Och då får jag plötsligt en hel timma att göra annat på. Men livsfarligt att prioritera bort träning så här. Är dock alldeles för få tidsluckor mellan jobb och sömnperiod för att hinna med allt man vill göra och alla man vill hinna träffa. Och snart drar jobbet igång på allvar och då blir det ännu mindre tid…men träningen  får aldrig komma efter oavsett. Därför är det bra att det går att klämma in lite vardagsmotion som detta 🙂

Kroppen håller ihop bra

av Bengt

Kroppen håller förvånansvärt bra trots ”normalfart” under dagarna. Har rört mig som en normal människa under en veckas tid och kroppen håller fint. Känner tendenser till överbelastning, men inte farligare än att det hinner återhämta över natten. När jag började träna igen efter skadorna kunde det ta 2-3 månader innan återhämtningen var avklarad. Tror inte ”normala” människor fattar vilken enorm kaloriförbränningsminskning du drabbas av som skadad. All den här motionen och förbränningen som sker omedvetet hos varje normal människa försvinner helt när du är skadad. Och den motionen tänker du inte på förrän du drabbas av en skada. Jag minns att jag själv inte ens tyckte att fotboll med grabbarna, eller en volleybollmatch eller  så var någon träning…det var ju bara något ”roligt”.  Och allt promenerande man gjorde mellan olika ställen, det tänkte man ju inte på, kroppen tålde att gå hur mycket som helst. Fanns inga begränsningar. Inga tendenser till smärta eller överansträngning. När man la sig så gjorde det inte ont någonstans och om man snubblade så sträckte man inte upp någon skada osv. Men det känns som att kaloriförbränningen kommer att accelerera enormt så fort rörelsemönstren är åter på det normala. Kommer behöva något år till, men redan nu funkar det alltså bekymmerfritt, även om vila krävs över natten.

Tjejer som är mammor får ett speciellt igenkännbart ansiktsuttryck

av Bengt

Har tänkt på det flera gånger. Man kan nästan alltid se på en tjej om hon är mamma eller inte. Det är lite märkligt och jag har inga vetenskapliga belägg för detta, men slående ofta så går det att skönja en helt annan utstrålning och ett helt annat ansiktsuttryck på en tjej som är mamma än då hon inte var det. Kan inte sätt fingret på det, men en känsla av stabilitet och ansvar på något vis som inte funnits där på samma vis tidigare. Det stämmer inte i alla fall, men i förvånansvärt många. Ett ”äldre” uttryck på något vis även om det inte alls har att göra med rynkor eller sådana klassiska ålderstecken, utan snarare just något mer ogripbart slags form av ansvar och kanske nästan lite pondus.

Det är som att tjejen genom att bli mamma på riktigt släppt sin egen ”barnroll” och gått in i rollen som ”mor” på allvar.

Högst ovetenskapligt men ändå något jag reflekterar över ofta. Kanske fler som upplevt samma sak?

Stockholm gör Dig smal

av Bengt

Tror jag börjar ana varför alla stockholmare är så smala jämfört med invånare i andra städer. Stockholm tvingar Dig att promenera i mängder. Känner det redan efter bara några dagar i huvudstaden hur det värker av överansträngning och ovana efter att faktiskt inte ha gjort någonting. Det enda jag gjort är faktiskt att gå och handla, gå till bilen, gå upp och ner för trapporna till lägenheten, gå upp och ner för trapporna på jobbet, gå till tunnelbanan, gå till gallerian, gå till ja…där ser man plötsligt ett mönster. Gå. Du går överallt här i Stockholm och utan att tänka på det. Jag märker det egentligen endast därför att kroppen är så ovan vid att gå efter alla år på landsbygden att det ger ansträngningsymptom av detta enkla promenerande. En riktigt stockholmare tänker nog inte ens på detta. Reflekterar nog inte ens över hur långa han/hon går varje dag. Men det är denna motion som ger resultat. Precis som gymnasieeleverna håller sig smala genom att ständigt vara i rörelse. Det har inte med ämnesomsättning, ålder och annat tjafsa att göra. Det är hur vi lever och hur vi rör oss. Jag är nästan säker på att antalet kcal jag bränt i dag bara på att promenera mellan olika saker blivit mer än vad en lätt runda på rullskidorna skulle ha blivit.

På rullskidor längs den 10-filiga motorvägen

av Bengt

Kom precis tillbaka från premiärrundan i Hägersten. Riktigt kuperat och fick ta av mig rullskidorna i några av de värsta utförslöporna. En del av sträckan gick precis bredvid E4:an – tio filer! Avgaserna var inte att leka med, en upplevelse men inget jag rekommenderar någon att utsätta sig för frivilligt. Annat än då man susade fram längs med älvarna i Västerdalarna!

Sista backen upp mot Hägerstensåsen var dock riktigt skönt konditionsmässigt krävande. Tror det här kan bli bra. Har längtat efter lite mer varierad terräng för att kunna pressa konditionen mer. Raksträckor är liksom svårt att få upp pulsen på. Uppförsbackar går det av sig själv 🙂

Motorväg
Sida 3 av 56
  • Tjänstgörande redaktörer: Joakim Ottosson, Kristina Jeppsson och Elvira S Barsotti
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB