”Boyhood” och ”Birdman” lär få en fin segerkväll. Men det blir större fajt om skådespelarpriserna. Biobloggens Sandra Wejbro (SW) och Stefan Hedmark (SH) dammar av spåkulorna och berättar vilka som vinner i natt – i alla kategorier.

FILMER

Film (Drama):
SW: ”Boyhood”. Unik film som hyllats till döds både i USA och Europa. Men konkurrensen i kategorin är tuff.

SH: ”Boyhood”. Hela historien bakom detta massiva, mångåriga projekt imponerar – liksom filmen själv.

Film (Musikal/komedi):
SW: ”Birdman”. Alejandro González Iñárritus surrealistiska teaterfresk är både rolig och tragisk. Den handlar dessutom om självupptagna skådespelare och Hollywoodtragedier – två ämnen som den egna branschen nog röstar på.

SH: Min favorit är ”The grand Budapest hotel”. Men ”Birdman” är också helt överväldigande och kommer att vinna kategorin.

Regi:
SW: Ava DuVernay, ”Selma”. Både hon och hennes film verkar ha vind i seglen, även om både Richard Linklater (”Boyhood”) och Alejandro González Iñárritu (”Birdman”) är svåra konkurrenter.

SH: Jag tror på Richard Linklater, denna mångsidiga hantverkare.

Manlig huvudroll (Drama):
SW: Eddie Redmayne, ”Theory of everything”. Hans kroppsliga och psykologiska gestaltning av Stephen Hawkings liv är extraordinär. Filmmagi.

SH: Jag kan tycka att Benedict Cumberbatch (”The imitation game”) är lika bra som Redmayne, fast utan det skamlösa flörtandet med Oscarakademin. Så jag skulle rösta på honom, men det lär bli Redmayne.

Kvinnlig huvudroll (Drama):
SW: Julianne Moore, ”Still Alice”. Precis som Redmayne skildrar hon en människa som drabbas av sjukdom, här Alzheimers. Sådant brukar prisas.

SH: Julianne Moore, ”Still Alice”.

Kvinnlig huvudroll (Musikal/komedi):
SW: Amy Adams, ”Big eyes”. Känns som den mest unika prestationen i denna grupp.

SH: Emily Blunt (”Into the woods”) är Adams farligaste konkurrent och jag tror att hon tar hem statyetten.

Manlig huvudroll (Musikal/komedi):
SW: Michael Keaton, ”Birdman”. Känns som årets mest självskrivna vinnare i en precis så storstilad comeback som Hollywood älskar att hylla.

SH: Michael Keaton, ”Birdman”. Den här kategorin har varit given i ett halvår nu.

Manlig biroll:
SW: JK Simmons, ”Whiplash”.

SH: J K Simmons är en sådan där birollsskådespelare som har kämpat på i ur och skur och så en dag kommer den där perfekta rollen. Och då älskar Hollywood att uppmärksamma det och belöna den gamle räven.

Kvinnlig biroll:
SW: Patricia Arquette, ”Boyhood”.

SH: Det är lite samma argument för Patricia Arquette som för J K Simmons.

Animerad långfilm:
SW: ”Lego-filmen”.

SH: ”Lego-filmen” kunde ha blivit en simpel, hjärndöd reklamfilm. I stället utnyttjade man Lego-världens alla delar (häpp!) till det yttersta – och bjöd på en smart twist i slutet.

Utländsk film:
SW: ”Turist”, Sverige. Den har fått mycket kärlek i branschen och har en avväpnande lätthet och humor som de två andra vinnarfavoriterna ”Ida” (Polen) och ”Leviathan” (Ryssland) saknar.

SH: Tyvärr, Ruben. Det blåser svartvita polska vindar i år, så ”Ida” vinner.

Manus:
SW: ”Grand Budapest hotel”.

SH: ”Grand Budapest hotel”. Men ”Birdman” kan mycket väl vilja slåss om det.

Originalsång:
SW: ”Glory”, John Legend, Common – ”Selma”.

SH: ”Glory”, John Legend, Common – ”Selma”.

Originalmusik:
SW: Antonio Sanchez, ”Birdman”.

SH: Jag tror också att ”Birdman” vinner med tanke på originaliteten i utförandet. Men jag skulle föredra att se suveräne Alexandre Desplat ta hem priset för ”The imitation game”.

TELEVISION

Tv-serie (Drama):
SW: ”The affair”. Hyllad och omskriven, med brittiska kvalitetsskådespelare i huvudrollerna. ”House of cards” är en svår konkurrent, men Golden Globes har ofta valt att prisa nykomlingar.

SH: ”The affair”.

Tv-serie (Musikal/komedi):
SW:”Orange is the new black”. Många föll för den mer schablonartade andra säsongen och serien verkar ha ett övertag på min favorit ”Transparent”.

SH: Det är helt obegripligt varför ”Orange is the new black” skulle vinna för sin mjäkiga andra säsong, även om många tror det. Jag tror ändå att Golden Globe-röstarna har stake nog att rösta på ”Transparent” i stället.

Miniserie/tv-film:
SW: ”True detective”. Självskriven vinnare. Den litterära ambitionen, det redan klassiska polisparet – denna serie har satt en ny nivå, på gott och ont.

SH: En frustrerande kategori eftersom ”True detective”, ”Fargo” och ”Olive Kitteridge” är enastående bra miniserier allihop. Jag skulle välja ”Fargo”, och den kan mycket väl vinna. Men det lutar nog åt ”True detective”.

Manlig huvudroll (Drama):
SW: Dominic West, ”The affair”. Kanske mer en förhoppning från min sida, eftersom favoriten är Kevin Spacey i rätt ointressanta andra säsongen av ”House of cards”.

SH: Jättesvår kategori. Det lutar som sagt åt Kevin Spacey, så jag gissar det. Men Clive Owen (”The Knick”) är också en het kandidat.

Kvinnlig huvudroll (Drama):
SW: Viola Davis, ”How to get away with murder”. Hon har haft stort genomslag som den geniala, maktfullkomliga, känsliga superadvokaten Annalise Keating.

SH: Viola Davis, ”How to get away with murder”.

Kvinnlig huvudroll (Musikal/komedi):  
SW: Gina Rodriguez, ”Jane the Virgin”. Men jag hoppas fortfarande på Julia Louis-Dreyfus i ”Veep”.

SH: Gina Rodriguez, ”Jane the Virgin”.

Manlig huvudroll (Musikal/komedi):
SW: Jeffrey Tambor, ”Transparent”. Uppskattad veteran och hyllad i rollen som Maura Pfefferman, patriarken som blir matriark i en stor och galen familj.

SH: Jeffrey Tambor, ”Transparent”. Ännu en av de där veteranerna som plötsligt har vaskat fram guld nu, även om han alltid har varit sevärd.

Kvinnlig huvudroll (Miniserie/tv-film):
SW: Frances McDormand, ”Olive Kitteridge”. Oerhört fin prestation som kanske har störst konkurrens av Maggie Gyllenhaal (”Honourable woman”) och Jessica Lange (”American horror story”).

SH: Frances McDormand, ”Olive Kitteridge”. Men Allison Tolman i ”Fargo” hade varit en värdig vinnare om det inte vore för Frances.

Manlig huvudroll (Miniserie/tv-film):
SW: Matthew McConaughey, ”True detective”. Rust Cohle! Men det är en stentuff kategori.

SH: Matthew McConaughey, ”True detective”.

Kvinnlig biroll:
SW: Uzo Aduba, ”Orange is the new black”.

SH: Uzo Aduba, ”Orange is the new black”. Men hon får slita statyetten ur händerna på Kathy Bates i ”American horror story: Freak show”.

Manlig biroll:
SW: Matt Bomer, ”The normal heart”.

SH: Det är en del som tror på Bill Murray i ”Olive Kitteridge”, trots hans kanske tio minuter långa medverkan. Men det vore mer välförtjänt om Matt Bomer vinner och jag tror på honom.

I går dök den första trailern upp för en ny HBO-film, ett prestigeprojekt som det lär pratas om.

”The normal heart” kan kallas USA:s svar på ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Det är en film som skildrar början på aidskrisen utifrån ett antal drabbades perspektiv. Den är baserad på en pjäs av dramatikern Larry Kramer, som likt Jonas Gardell överlevde den tiden medan han såg sina vänner dö en efter en. Erfarenheterna kokades ner i pjäsen och Kramer har hela tiden fortsatt vara en stark gayaktivist, före och efter den. Nu är det alltså dags för filmatiseringen och det är Ryan Murphy (”Glee”, ”American horror story”) som regisserar. I rollerna ser vi bland andra Jim Parsons (”Big bang theory”), nyligen Oscarnominerade Julia Roberts samt Mark Ruffalo, Taylor Kitsch och Matt Bomer.

Mycket lovande. Men det vore förstås fel att säga att det är första gången som HBO skildrar aidsåren. För 21 år sedan fick deras tv-film ”And the band played on” mycket uppmärksamhet, med en stjärnspäckad rollista. Fokus i den filmen låg mer på forskarna som definierade sjukdomen och försökte hitta botemedel. Filmen fick en del kritik för att vara rätt kylig av den anledningen, men är ändå välgjord. På bilden syns Matthew Modine i en scen ur filmen.

Ännu bättre var dock mästerliga miniserien ”Angels in America” (2003), även den baserad på en pjäs (av Tony Kushner). Med en regissör som Mike Nichols och en rollista som bestod av Al Pacino, Meryl Streep och Emma Thompson (bilden ovan) visade HBO verkligen att de kunde attrahera superstjärnor till sina produktioner. Skildringen av aidsåren i USA, Reagans politiska ansvar, de drömlika inslagen – det här var ett oerhört laddat, snyggt och välspelat tv-event.

Vi får se om ”The normal heart” kan matcha föregångarna. HBO tror på den så pass mycket att de redan planerar en uppföljare, enligt The Playlist, som ska fortsätta skildra 80-talet efter de första fasansfulla åren innan bromsmediciner kom.

”The normal heart” har premiär på HBO den 25 maj. Och i samma veva lär även vi svenskar få se filmen via HBO Nordic och C More, misstänker jag.

Foto: HBO