Paul Walker är död, 40 år ung, men vi har inte sett det sista av honom än. Redan på lucia har en ny film med honom biopremiär i USA, ett drama där han spelar en pappa som kämpar för sin dotters liv efter orkanen Katrina i New Orleans 2005. Filmen heter ”Hours” och släpps på dvd i Sverige bara några dagar senare. Nästa år får vi också se honom på bio i actionfilmen ”Brick mansions”, med manus av Luc Besson.

”Fast & furious 7” är planerad att släppas den 11 juli. Just nu spekuleras det här och var om hur filmen ska räddas efter Walkers död. Regissören James Wan twittrade i dag att han är så chockad att han inte vet hur han ska ta in nyheten. Men snart måste han och de övriga inblandade i arbetet bakom filmen fundera på en given fråga. Vad ska hända med Brian O’Conner? Walkers rollfigur är en av de bärande. Vi vet inte riktigt än hur långt arbetet har kommit, men troligtvis hade Walker spelat in om inte alla så de flesta av sina scener.

Filmen kommer att bli en av de allra största premiärerna nästa år, ekonomiskt sett. Den krassa verkligheten är att väldigt många människor kommer att lockas till den på grund av Walkers dödsolycka. Att inte färdigställa filmen är knappast ett alternativ för Universal.

Det har även talats om en åttonde film. Paul Walker själv har sagt att den är given. Hur det blir efter olyckan är förstås helt osäkert, men alla som följt filmerna de sista åren kan säkert se framför sig en åtta som bärs av Vin Diesel och Dwayne Johnson. Men Walker kommer att bli saknad i upplägget. Hans roll i ”Fast & furious”-filmerna var att ge lite charm och lugn till ett upplägg som i övrigt dominerades av snabba bilar, hejdlös action och adrenalinstinna insatser av Diesel och Johnson. Han bidrog med balans.

Walker hade ambitioner utöver snabba actionrullar. Det är kanske svårt att minnas nu, men han hade småroller i tyngre filmer som ”Pleasantville” (1998) och ”Flags of our fathers” (2006). Det är synd att han inte fick en chans att utveckla den sidan.

Utanför filmduken älskade Paul Walker havet. Han hade ett stort intresse för marinbiologi och surfade. Han lämnar efter sig 15-åriga dottern Meadow.

Foto: Universal

Jag trodde inte att jag skulle göra min premiär på den här bloggen med ett inlägg om ”Riddick”. Men what the hell.

När jag såg Vin Diesels senaste Riddick-äventyr så reflekterade jag över Steven Spielbergs förutsedda ”implosion” av biobranschen. Eftersom biorepertoaren består av ett gäng gigantproduktioner på cirka 250 miljoner dollar. Och när de kraschar blir det extremt kännbart för bolaget (som exemplet Disneys ”The lone ranger” som inte alls var så tokig. Det var inte ”John Carter” heller. Men de kostar för mycket).

Enligt Spielberg kan man vänta sig stora förändringar. Diesel tror dock inte på denna implosion, (kan man läsa HÄR).

Diesels och David Twohys ”Riddick”, är en storslagen actionhistoria gjord för under 40 miljoner dollar. Den ger mig en en känsla av att det finns en alternativ väg att gå. De där mellanfilmerna (budgetmässigt) som saknas kan produceras åtminstone då när en viss figur har en stor fanbase likt Riddick.

Visst, man kan klaga på effekterna i filmen (och det har nästan varenda kritiker gjort). Men det är tillräckligt bra för att man ska bli övertygad av exempelvis en datoranimerad ”hund” som har en bärande roll.

Fans av serien och tv-spelen är förmodligen mer än nöjda när de ser ”Riddick”. Med den sparsamma budgeten och oberoende finansieringen har Twohy fått berätta exakt den historia man vill och kan för pengarna (dessutom fick de göra den R-rated i stället för PG-13 som ”Chronicles of Riddick, från 2004, var).

Med mindre budgetar kanske vi skulle kunna få se nutida exempel på sådana filmer som exempelvis John Carpenter gjorde på 1980-talet. Barnförbjudna, fåniga och underhållande för fler än bara 13-åringar.

För mig var ”Riddick” som en kombo av ”Conan – barbaren”, ”Attack mot polisstation 13” och ”Pitch Black”, förstås. Det finns kritiker som jämfört Riddick med författaren Robert E. Howards (”Conan”) berättelser. De är överdrivna och tar inte sig själv på för stort allvar.

Ibland kan det räcka.