Stackars bin. Med solen och värmen kom myrorna. Inte några få utan ett lämmeltåg av alldeles för snabba och alldeles för stora svartmyror.
Testar i detta nu att sätta kuppallens ben på blomfat i plåt, fyllda med matolja. Bättre än spillolja, som tipset ursprungligen var.
Det verkar som det funkar. Som en vallgrav, myrorna kommer varken till eller från.
Bina lever och det ska bli 20 grader varmt nästa vecka. Men jag har inte hittat några nya samhällen än. En bi-nasare säljer skaksvärmar av oklar härstamning på annons. Svindyrt och kolsvart. Han kallade det för avläggare, men det finns inga yngelramar och inget pollen med. Såna skojare borde ha en dos Radar.
Ägnade annars denna sorgens midsommar åt att installera min nya tvättmaskin och sätta den i arbete.
Pex-slang och en bra skruvdragare är kvinnans bästa vän.
Det här unga biet hann få ut huvudet. Sedan frös det ihjäl. Intill ligger massor av ihjälfrusna larver. Yngelramarna är kantade av pollen och friska på alla andra sätt, så det är kylan, säger experten.
På botten ligger ambina ihjälfrusna. De som skulle skött om larverna och matat det nyfödda biet.
Veckor av hällregn och rekordlåga temperaturer har knäckt hela samhället. Bina hann aldrig bygga ut nya lådan innan frosten och nästan 100 millimeter ösregn slog till.
Det kortvariga solskenet i veckan räckte för att undersöka kupan ordentligt. Och bara konstatera faktum, skaka ur döda, ta bort alla ramar med döda yngel och radikalminska utrymmet. Drottningen lever och det finns ägg, men alldeles för få ambin. Ynglen måste ha konstant 34 grader för att överleva och bina fick för mycket utrymme i precis fel tid. De är för få nu och orkar nog inte hålla temperaturen uppe.
Nu går de på bara sju ramar, inbäddade ordentligt. Men det verkar kört. Huvuddraget har börjat, hallonen blommar – och det ösregnar igen och är kallt, dag efter dag.
Bara att ta nya tag i juli.
Ett uselt biår blir det. Men inte bara här. Hörde från finska kollegor att i Polen har dom redan börjat vinterfodra bina. Nästan två månader tidigare än vanligt. Det är massdöd inte bara här.
En kvinna i Heby har kommit på det ultimata sättet att bli av med sniglar.
Hon säljer dom på Blocket. Från orten som i helgen slog nytt lokalrekord i ösregn, så det lär inte vara brist på blötdjur.
Man kanske skulle göra lite affärer på Maj-Björn och de andra hermafroditerna som frodas och förökar sig hejdlöst överallt.
Vill någon köpa sniglar – passa på! Heby-kvinnan tar åtta spänn styck. Du får mina för fem. Självplock. Äkta vinbergssnäckor, pigga, keliga och hur slemmiga som helst.
Torsk. På Gästgifveriet i Forshem.
Lyckliga bin, de flyger som galna och dansar vilt på flustret.
Kommer hem till kupan med fulla lass och knatar raskt in för leverans. Sen bär det iväg ut i solen igen.
En vän tipsade om fackelblomster som annars skulle blivit grävskopans rov – man gräver ner bredbandskabel i närheten. Extremt högt sockerinnehåll i nektarn, 52 procent. En mycket god dragväxt som också har bra pollen, står det i boken.
Jag räddade en stor tova i helgen. Men jag får nog ta en cykeltur till och rädda fler.
Lythrum salicaria. Har tre blomtyper för att säkra korspollinering (heterostyli). Blommorna har olika längd på stift och ståndare, så pollen från en blomma inte fastnar på samma blommas märke.
Pollenet har dessutom olika färg i de olika tre blommorna. Grönt respektive gult.
Underbart invecklat.
Sol för första gången på fem dagar. Men kallt, inte ens tio grader på förmiddagen. Bina lär i alla fall bli som tokiga när det stiger framåt eftermiddagen, de har inte kunnat flyga sedan i torsdags. Istället sitter de inne i kupan och glufsar i sig all honung. Och håller värmen, det är 20 grader varmare än ute.
Danska biodlare har en fin grej på nätet. En honningmeter, där man kan se exakt hur läget är i olika landsändar angående temperatur, drag och andra förutsättningar. I Danmark vill säga. I Sverige finns bara Mjölby och Enköping med. It-mognaden bland svenska biodlare kan nog bara bli bättre.
Folk som tänder på insekter har akarofili, berättar bloggaren Dhagor.
Här är fler ord som jag inte visste fanns. Och några rätt märkliga böjelser som jag levt lyckligt omedveten om:
Aikmofili/belonofili – När man tänder på knivar och andra vassa föremål.
Akrofili – Höga höjder
Algofili – När man tänder på smärta.
Dementofili – När man tänder på sinnessjukdomar
Emetofili – Spyor
Equinofili – Hästar
Erotofili – När man tänder på fysisk närhet/kärlek. (tveklöst min favorit)
Gynofili – När man tänder på kvinnor
Gymnofili – När man tänder på nakenhet
Harpaxofili – Man är heltänd på rånare
Hematofili – När man tänder på blod/blödningar
Hypnofili – Sömn är upphetsande
Cynofili – Hundar is the shit
Linonofili – Snören är ett viktigt inslag under sexakten
Ornitofili – Fåglar är upphetsande små djur
Pnigofili – Kvävning (strypsex).
Poinefili – När man tänder på bestraffning
Scholionofili – Ska det göras så ska det göras i skolan
Sitofili – Matsex ftw
Skopofili – Att vilja bli iaktagen
Xenofili – Man vill ha sex med främlingar
Talofili – Att bli levande begravd under akten
Hmmm…
Mojängen på bilden är en apparat för konstgjord befruktning. Av bin.
Det är en pytteligen gynekologstol, inklusive strålkastare, lupp och diverse instrument att pillra bidrottningen i rumpan med.
Seriöst kinky. Undrar vad man kallar folk som går igång på småkryp.
Och undrar vad som hände med vanliga små blommor och bin.
Fick nödrop från staden om att badrumsdörren gått i baklås.
Utifrån och ordentligt, i form av ett rejält men vrångt gammalt kammarlås. Och nu började behoven tränga sig på.
– Det finns grovhagel i skåpet om nöden blir akut, sa jag halvt på skämt och tänkte ”hellre bössan än rumpan ut från balkongen, då får grannarna spel”.
De slapp smällen också. Det visade sig att någon i en forntid sågat av en gammal nyckel och sedan applicerat en vacker vridknopp från utsidan. Någon med Timell-komplex redan på 70-talet. Lösningen blev en hederlig gammal tång.
Slutsats: Livet erbjuder spänning i det lilla formatet nästan hela tiden.
Om det slutat med bössan hade hålet annars matchat det lilla Peugeot-lejonet ovanför dörren. Plåtkatten var det enda som var helt efter att en grupp halvgalna militär-wannabees (FBU) sprängt en gammal Peugeot i flisor under en sabotageövning utanför Halmstad.
Livet.
Det har vräkt ner vatten i flera dagar nu, uppåt 100 millimeter. Potatisen kommer att bli fantastisk, säger den som tänker positivt.
Nu flaggar SMHI för ännu mer vatten natten till måndag och har utfärdat klass 1-varning i hela häradet.
Man har också lagt till ”Ingen brandriskvarning utfärdad”.
Jo, just det.