Ta er in nu om ni kan, zmå bin.

Tätade mot karmen också och skvätte bittermandelolja runt om, för att avskräcka från vidare besök av små hungriga gäster.

Hoppas det funkar. Intresset har varit fortsatt stort idag, trots att pusten stått i rummet och bolmat hela dagen.

Ex-myteristerna i ettan har återgått till ordningen. Treskiftet troppar snällt in efter att ha blivit avskakade från några rätt tomma ramar, så jag kunde få in ett par inlånade yngelramar i lådan.

Drottning Gör-Ann verkar populär, de har ätit sig in nu och pysslar om henne.

Ska kolla i slutet på veckan om det blivit några ägg. Hon gick i alla fall ut mellan två fina ljusa utbyggda ramar, som gjorda för en sista kull vinterbin.

Och knepet med en liten matta framför flustret kommer från Per Thunman i Wermdö skeppslags biodlareförening (originalet >>> till höger).

Tack Per, det är en toppenidé! Bina landar lite mjukare nu när man skakar och kan också enkelt promenera hem igen.

– Här har hon godiset!

Bina har hittat slungrummet. De hade party där igår. Jag hörde ett misstänkt surrande vid 20-tiden, öppnade dörren och hittade hela gänget i full gång.

Mitt fel, jag visste att det fanns en liten springa under dörren.

Jag fick röka ut dom. Bina ville in igen till varje pris och var envisare än packade puckon. Det tog över en timme, sen fick pusten stå utanför och ryka avskräckande.

Undrar förresten hur mycket rök en biodlare kan andas in utan att skadas.

Jag vet i alla fall vad jag ska göra idag. Täta, täta, täta…

Drottning Gör-Ann har bott i en liten bur i min en innerficka i mer än ett dygn, med mat och ett gäng följebin. De surrade lite hemtrevligt, jag gillade känslan faktiskt. Och bina gillade värmen.

Nu finns hon inhängd i bur i kupa 1, hos eftersläntrarna till myteristerna.

Betydligt fler var kvar i ettan än jag räknat med. De satt hopkrupna i fyra stora kluster i hörnen i lådan plus en enorm drös på den enda ramen jag stoppat in. Möjligen hade jag för lite papper så de kunde äta sig ut för snabbt och flög hem till gamla kupan…

Hittade i alla fall ungdrottningen och tog bort henne. För gott, tyvärr, hon fick somna in i en bur i frysen.

Nu har bina en ny äggläggande drottning att äta fram. Så de hinner acceptera henne, alltså. Buren har en propp av sockerdeg och myteristerna är så många att jag gissar att de käkat ut Gör-Ann redan i morgon.

Då kan hon börja lägga ägg – hoppas jag innerligt. En sista drös med vinterbin om tre veckor vore fint. Ska hänga in ett par yngelramar från de andra kuporna också, för säkerhets skull.

Hoppas bina är snälla mot Gör-Ann och gör som jag vill.

– Kompis, kolla! Vi får en ny drottning!

Jag har faktiskt, ta i trä, fått en ny äggläggande drottning.

Hon ska heta Gör-Ann, som en liten gest till en mycket vänlig person. Och jag är hennes ex-skötare evigt tacksam.

Biodlare är världens snällaste människor.

Och så har jag besökt Staden och uppgraderat kunskaperna om invintring. Man kan aldrig lära sig för mycket.

Den som vill ha en utmärkt och säker tabell med exakta mängder för att göra egen sockerlösning till vintern – kolla Wermdö skeppslags biodlares hemsida. Sen är det bara att jaga billigt socker. Willys lär ligga bra till i storstan. Själv köpte jag på mitt lokala Konsum i norra Uppland till lingonsäsongspris – 99 kronor för 12 kilo.

Wermdö skeppslags biodlare har förresten mycket annat godis också, inklusive bra info om hur man ympar honung och vad man kan göra mot varroa.

En kanonförening alltså – rekommenderas varmt. Kostar bara 70 kronor per år och man måste inte ha egna bin för att vara med.

(och här skrev jag något om att göra eget invertsocker. Testa inte det, bina kan dö. Se Malins kommentar nedan. Jag avstår från experimentet)

Det finns lite papper på flustret hos fyran nu på morgonen och det ligger pappersludd under nätbotten. Och husfriden verkar bestå, det ligger inga döda bin utanför och hörs inget alarmerande surr från översta lådan där myteristerna acklimatiserar sig.

Lät ungdrottningen leva ett tag till och gå med eftersläntrarna på en ram i gamla ettan. Men hon lever på lånad tid – nästa vecka slår jag ihop resten av hennes flock med mrs Bolt i tvåan och då är det slut i rutan.

Det hindrade inte att en drönare smet in i den kupan i morse. Snacka om byxnödig, han blir ju ihjälstucken direkt.

Kärleken är evig även om den är hopplös ibland.

Jepp – alla de små prickarna är kvalster på inlägget i botten.

Det kryllar av varroa i inlägget från myteristernas kupa efter behandlingen. Har inte hunnit kolla det förrän nu på grund av alla oväntade sysslor. Och jag är lite skakad, faktiskt.

Alla varroa är inte döda, det syns tydligt. Några sprintar när jag försöker räkna och ska peta dom åt sidan. De ser ut som millimeterstora ovala bruna fästingar, med hårt skal och små ben som sprattlar på ena sidan. Kräkäckligt!

En snabb beräkning säger fler än tusen nedfallna kvalster efter gasningen, trots att jag fick avbryta lite i förtid. Det hade ramlat ner 28 på två veckor innan dess, om nån vill jämföra.

Det kan faktiskt ha varit ohyran som fick drottningen att gå på halvfart. Kvalstren öppnar för mängder av virusinfektioner och andra sjukdomar.

Det blir en ny behandling om två veckor i myteristernas nya hem. 2 ml myrsyra per ram. Dö, kvalster, dö.

Jaha, så fick man i panikfart adoptera bort yngelramarna i näst största samhället och fördela godiset bäst det gick. Jämrans bin.

Röda Bibis myterister är nu bara ett par tidningssidor från att bli sambor med gröna Aretha och hennes samhälle i fyran. La pappret mellan lådorna, de drottninglösa myteristerna går på övervåningen och börjar gnaga sig igenom redan i natt.

Håll tummarna så bina hinner bli sams och mysteristerna gillar att få en ny drottning. Annars blir det blodigt krig. Ungefär som i Highlander. ”There can be only one”. Sjukt men sant.

Hoppas det inte ligger drivor med döda bin nedanför flustret i morgon bitti.

Och så har det hänt. Trots att jag såg gammeldamen förra veckan.

Det var har varit revolution hos Röda Bibi. Bina har uppgraderat, kastat ut henne och fixat en ny drottning. Jag hittade en oparad ungdrottning ovanför spärrgallret som jag la dit den 20 augusti. Men inga ägg, för unga fröken har inte kunnat ta sig ut och para sig.

Bibi själv är borta. Utan svärm, för bina är kvar. Det ser ut som ett stilla byte, för att prata biodlarspråk. Bina lessnade alltså på att hon varit lite trött och bytte själva.

Attans.

Jag borde ha skaffat en ny drottning direkt när jag såg den täckta drottningcellen i slutet av juli. Bina hade bestämt sig redan då, dumt av mig att försöka vänta till våren.

Nu sitter jag här med en ungdrottning som inte lägger ägg. Parning är det för sent för och det finns inga parade drottningar till salu längre. För det finns väl ingen i mina trakter som fått en äggläggande krainerdam över så här i höststöket? Hör av dig i så fall!

Inget annat att göra annars än att slå ihop Röda Bibis gäng med ett annat samhälle där drottningen fungerar. Utan äggläggande drottning är samhället kört.

Fyra samhällen blir tre. Och jag måste nacka ungdrottningen. Suck, inte roligt.

Hoppas det inte blir fler överraskningar nu.