Det blir inte mycket, kanske ett par små burkar.

Om jag räknar ut vad investeringen till produktionen kostat hittills och jämför med hur mycket som skördas i år så blir priset drygt 20 kronor – per gram.

Tur att jag inte visste det från början.

Å andra sidan är det en ljuvlig skatt. Honung från blommorna i min egen trädgård.

Bin är underbara varelser.

– Har dom inte fattat att man inte kan flyga när det regnar?!!

Bina i Arethas kupa är lite griniga. Det har kläckts en mindre bataljon ungbin, dvs de som är lite äldre åker upp ett pinnhål och är befordrade till dragbin. Dom går och trampar och vill iväg ut, men törs inte riktigt på grund av vattenbombardemanget.

Ibland var det faktiskt roligare förr.

<<<———-

Nu är det lite läskigt.

————->>>

På etiketten th står att man måste ha syrafasta handskar, skyddsglasögon och andningsskydd. Och hela dritten ska ner i bikuporna.

Gör inte som SBR säger och bekämpa varroa ekologiskt, dvs med syror.

Gör som topparna i SBR gör – lyft luren och beställ bekämpningsmedel.

Den elaka kommentaren om Svenska Biodlares Riksförbund läste jag i ett forum, angående bekämpingen av kvalstret varrora, som importerats hit och nu spritt sig till i varenda kupa i hela landet.

Yrkesbiodlarna svär, bina dör och många små hobbyodlare har inte insett problemet alls. Kort sagt – kvalstren frodas, det jäser i kollektivet och man anar rena getingboet.

Tjafset och handlingsförlamningen har bland annat lett till en diskret privat import av nya effektiva bekämpningsmedel från andra EU-länder. Importen är inte olaglig, men användningen är inte tillåten eftersom tillverkarna inte ansökt/fått godkännande i Sverige.

Svenska biodlares enda godkända preparat just nu heter Apistan, som från och med i år är klassat som läkemedel. Det krävs alltså recept från en veterinär.

Voffordå, säger biodlarna. Apistan innehåller ju exakt samma aktiva ingrediens som rapsböndernas räddning Mavrik. Ett bekämpningsmedel som sprutas flitigt mot små baggar och vivlar, så vi ska få fin rapsolja – och det biodlare kallar oljedrag, dvs nektarspäckade rapsblommor som bina gillar skarpt.

De ekologiska metoderna innebär gasning med myrsyra och oxalsyra. Något som kräver en exakt dosering för att inte även döda bina direkt, vilket gjort många odlare skeptiska. Inte minst till ordet ”ekologisk”. Jag förstår dom.

Vi väntar nog med spänning på att SBR, Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen ska få ut tummen, höja profilen och aktivt hjälpa till att rädda honungsbina, dvs biodlingen.

Helst innan äventyrslystna storodlare hunnit importera ännu mer mikroskopiskt (eller genetiskt) sattyg via bin från andra världsdelar.

Helveteskrypen är här. 

Hittade sju stycken i ett av inläggen. Inga massiva mängder, men det räcker. Dom heter inte varroa destructor utan orsak.

Bara att dra på sig de syrafasta handskarna och göra sig redo inför årets insats med myrsyran. Annars kan jag sopa ut några hundra tusen döda bin i vår.

Sen är det bara att mumla kemilärarens mantra: Syra i vatten, inte tvärtom. Syra i vatten, inte tvärtom.

Stackars bin.

Den nya krainerdrottningen i fyran är en stor och stadig madam.

Inte nån sprinter precis, men mörk och fet och med härligt surr. Vacker på sitt eget vis alltså.

Aretha, ursäkta men hon är lite lik dig. Så Aretha får det bli.

Queen of soul & honey. Respect.

Och frågan är om jag ska adoptera bort lite av Gullans horder av bastardyngel till Röda Bibi inför vintern. Bibi i avläggaren har bara tre-fyra yngelramar och är lite trött. Gullan har minst sju och kör på som hon var dopad. Hmm…

En hel billast målmedvetna Jesusprånglare attackerade byn idag. De klev ur en nyvaxad röd Cittra nere vid brevlådan, spände ögonen i mig och drog in luft för att börja mala.

Tvärstopp tog det när jag sa att bina sticks och är aggressiva. Rena mördarbina. Och jag har i runda slängar en kvarts miljon i kuporna. Precis vid huset, där uppe, så det är säkrast att dom inte går dit.

Sist de jagade själar i byn berättade jag att jag relokaliserar huggorm och hade en på verandan, i en hink, den skulle iväg och få ett nytt hem. Men den ville dom titta på, det var tydligen som ormen i paradiset.

Bin regerar. Och jag tror att husdjuren förlåter mig för att jag skarvade lite.

De hade haft haft bitömmare på övervåningen sedan i tisdags och krupit ner i transportlådan varenda en.

Osannolikt snälla kryp. Kanske för att det bara är runt 14 grader ute. Det var i alla fall bara att dra igen transportflustret, ställa i bilen och köra hem.

Surrade knappt när jag parkerade lådan på pallen i bigården och öppnade.

Hoppas det är kylan. Jag hade gissat på en överdos valium annars.

Årets första stick.

Och det var inte ens ett bi utan en grinig humla, som slagit sig ner för att suga ut det sista ur lammöronen jag klippte ner (nej, inte fårens hörselorgan utan växten).

Det gjorde halvont och har nu utvecklats till en röd prick i en vit blaffa, som svullnar. Men det verkar inte finnas någon gadd kvar.

Ska stoppa tummen i kallt vatten nu.

I våras var han välkommen i alla kupor och fick mat, husrum och kärlek i oändlighet. Drönarnas enda väsentliga livsuppgift är ju att para sig och äta sig feta så de klarar jobbet. Han har inte ens någon gadd, bara en förhållandevis stor penis. Som är betydligt mer användbar i hans bransch, där  ”pen(is) mightier than sword”.

Nu är det roliga slut. Utan gadd kan han inte försvara sig och de som inte redan dödats av sina systrar inne i kupan sitter håglösa nedanför, till talgoxarnas förtjusning.

Hemlösa, hungriga och väntar på att dö, kort sagt. De försökte ta sig in igen när regnet kom. Vilket slutade som när vi ohippa lantisar vill in på krogen vid Stureplan: Nobbade, mobbade och påpucklad när man envisas.