Pallen är klar och samhälle nummer fyra är på ingång. (och kameran är glosögd, pallen är faktiskt i våg…)

Hämtar snart, just nu pallrar dom sig ner via bitömmare till min hemsnickrade transportlåda som står hos säljaren. En fd norsklåda som fått ett enkelt låsbart fluster.

Väldigt behändigt, bara att sätta på pallen när man kommer hem, på med ett lock upptill och upp med flustret. Dan efter är det bara att byta till en riktig kupa och då har bina lugnat ner sig.

Och jag har inte så mycket honung som man kan tro. Det är stödfodring på gång, draget är i princip slut och det är drittväder. Men det ser onekligen rätt fint ut, flera nyfikna bilister har pekat och vinkat. Det bor en biodlare i dom, helt klart.

– Jag vill in igen!

– Nä! Försvinn, annars sticker vi ihjäl dig. Du är portad på livstid.

Drönarslakten har börjat på allvar nu. Och det är ingen nåd. Några släpas ut vilt sprattlande, kunde de skrika så skulle ångestvrålen eka i byn. Andra motas ut, eller sticks ihjäl direkt inne i kupan. Sen kastar vaktbina liken över kanten, ner i gräset.

Att vara drönare i augusti är hårt.

De gula bastarderna sitter på flusterkanten och tittar lite lojt på fullmånen.

För mörkt för att flyga och för varmt för att sova.

Vaktbina är på helspänn, de jagar till och med bort mygg nu. ”SzzrrrRRRR!” låter det.

Det är något speciellt med nätterna i augusti som jag gillar.

Det är hett som i helvetet i byn.

Och i kuporna. Jag ställer mig under trädgårdsslangen, bina står på flustret och fläktar i formation.

Om det är feromon-spridning till nya dragbin som är ute för första gången (så dom hittar hem lite lättare) eller om det är fukt som ska ut och honung som ska torkas återstår att se.

Har gjort nya pallar med ben av fyrkantiga metallrör.

Och nej, det är inte vackert. Men myrsäkert, helt klart. Speciellt som jag smetat dit lite vaselin.

Borta är klafset i blomfaten som bina drunknade i.

Benen skruvas fast, kostade 17 kronor, kan justeras lite med skruvbar fot. Återstår att se hur det funkar i verklighetens väder.

Kuporna tornar upp sig – och biodlaren is back.

Det tredje samhället kommer från en biodlare som hittade en pigg ny äggläggande drottning ovanför spärrgallret.

En dam för mycket alltså.

När och hur hon kom dit är oklart, det vet bara bina. Men hon är krainer, hon är årets och hon lägger ägg i rasande fart och lämnar inte en tom cell.

Ser det lika bra ut nästa år och svärmtendenserna uteblir får hon regera. Lite få dragbin bara just nu, det var lite knepigt att få med. De ville stanna hemma. Men gott om husbin, gott om mat och ett halvdussin ramar fulla med täckt yngel, så det löser sig snart.

En riktig sprinter dessutom, så hon får heta mrs Bolt. Höll på att halshugga ett ambi när jag skulle fånga och märka henne.  Men allt gick väl, nu har Blixten en tippexfläck på ryggen. Borde vara grön, men jag hade ingen grön penna och vågar nog inte jaga henne mer i år.