Slunga ramar med ljunghonung och sena yngel eller låta ramen vara kvar över vintern?

Den funderingen stötte jag på idag. Och insåg att det faktiskt finns folk som slungar ramar med yngel.

Levande larver alltså, rakt ner i baljan. I ett livsmedel kallat honung.

Hoppas snåljåpen som gör så får fluglarver krälande på frukostmackan resten av livet.

Glömde bort att sätta in termometern hos Blixten & co i tvåan.

Får fixa det när det är dags för oxalsyran om nån månad eller två eller så, det är så jämrans kallt nu att jag inte vill störa bina i onödan.

Ägnar mig annars åt att göra rent spärrgaller, lådor och redskap, diska ballonger (idiotkonstruktion, väldigt svårdiskade saker), gasa vaxmott, snickra ramar, tråda ramar, göra nya bottnar, fixa musskydd och sätta nät mot talgoxarna… huuur mycket som helst är det att göra.

Nu är det i alla fall kört för det lilla biet.

Nångång under natten kilade hon runt hörnet för gott. Flög in i bi-himlen, som ett litet barn sa.

Tur det. Jag började tro att det där med att stickande bin dör på kuppen var en myt.

Sista måltiden.

Biet som stack mig dog inte alls.

Hon kröp nyss fram ur vecket på en tidning som legat på köksbordet och stapplade mot solstrimman från fönstret. Skakig och eländig – men vid liv. Otroligt, gadden slets ut vid 17-tiden i onsdags och det är 42 timmar sedan.

Hon fick lite honung på en sked och lapade i sig. Piggnade sedan till och började mödosamt putsa sig, men hon mår definitivt inte bra.

Och jag slits mellan lusten att ta reda på hur länge det tar innan hon dör, och att peta in henne i en kupa och låta hennes fränder utdela nådastöten. Det lär gå rätt fort, hon luktar ”fel” och kommer att bli angripen direkt.

Undrar om hon har ont.

Det är rimfrost på flustret för andra morgonen i rad.

Snökristallerna ser ut som tufsig päls och lecakulorna i vattenhinken har frusit fast.

Två hungriga getingar flyger fast det är minus och hittar lite rester från mitt bikrossande i förrgår.

Undrar om det blir som vintern -02 när snön kom redan i början av oktober. Kung Bore håller i alla fall på att koppla greppet rejält.

Nu är det dagen efter och bisticket varken känns eller syns. Och jag är inte allergisk, så jag känner mig stärkt i alla avseenden.

Mycket nöjd också eftersom jag kavlade upp ärmarna, spände musklerna och lyfte in en tomlåda underst på kuporna igår. Tog bort ballongerna och foderbrädorna och gjorde vinterklart. Det var bara sju grader ute då, nu på morron är det nån minus, så det var hög tid.

Förbenat tungt var det att lyfta lådan med maten och bina. Tyvärr blev det lite bikross också, speciellt hos mrs Bolt, som fyllde lådan med råge.

Måste uppfinna nån sorts portabel lyftställning med block och talja för detta var inte roligt. Plocka ram för ram var inte att tänka på, bina hade kittat och byggt ihop rejält och det var proppfullt med mat, kändes som dom kunde få ha det ifred när det är så kallt ute.

Hur som helst, den enes död blev den andres frukost, för talgoxarna hade fest i bigården i morse.