R.I.P lilla bi.

Bastarderna är mer än vakna. Det är nästan 18 grader i kupan och snön utanför är fläckad av bi-bajs. Och det är alldeles för hög aktivitet runt flustret, bina ger sig till och med ut och flyger.

Resultatet syns i snön. Små döda kroppar. Säkert ett par tre dussin, om jag räknar in de som dött på flustret.

I snön vid bigården syns också spår av små fötter. Särskilt runt bastardernas kupa.

Talgoxfötter.

Hela klanen sitter i lärken intill och väntar bara på att jag ska gå, så de kan ta för sig av bina igen.

Nästa vecka vet jag en som skaffar en stor rovfågelsattrapp och sätter upp.

Vi får se om ni tycker det är lika kul att terrorisera då, små marodörer.

Jag vill ha!

Imorgon ska jag skotta snö och spana på bina.

Och skotta snö och baka.

Och skotta snö.

Och sen ska jag leta rätt på en grej som jag gömde så väl i våras att den har försvunnit spårlöst.

Och skotta snö.

Nån säljer förresten snö på Blocket. Gratis, mot avhämtning, tio kubik.

There is no happiness without action, som Benjamin Disraeli sa.

Yes!

Det är på gång.

På torsdag börjar det droppa från kuptaken.

Jag vill höra bina surra på flustret. Höra näktergalningen i lunden på nätterna. Syrsorna på ängen i skymningen, och beckasinen.

Snälla rara, sluta snöa nu och börja töa.

Jag vill att det blir vår nu.

Jag vill att det blir vår nu.

Jag vill att det blir vår nu.

Genast.

Sommartider hej!

Jordbruksverket kopplar totalgrepp på mysteriet med bidöd och nu är rapporten klar.

Kostar gratis att ladda ner här. Observera att rapporten är på 178 sidor, om du tänkte printa. Beställa per  post kostar 125 kronor plus moms.

Misstänkt mördare nummer ett är varroa. Men det finns mer sattyg.

—Om det var ett mordmysterium skulle jag klassificera det som ett gängbrott, säger Thorsten Rahbek Pedersen, projektledare för utredningen.

(och bilden har jag lånat från omslaget. Tack JB)

Läget kan bäst sammanfattas med ett tyst ”aaaaoooojjjj”. Ändå valde jag absolut kortaste banan och fuskade dessutom.

Just nu skulle det vara lätt att övertala mig att testa apiterapi mot träningsvärk. Bistick alltså, som bot och lindring mot allsköns sattyg.

En varm anhängare av metoden heter Reyah Carlson, biodlare i Vermont och stucken mer än 25.000 gånger. I experimentsyfte.

Hon var talare på 2010 års North American Beekeepers Conference i Orlando i januari och vill man läsa mer om hennes teori finns artikeln här.

En av 3.500. 692 är min lillebror. Som inte är så liten längre.

Kroppen blir i alla fall distraherad en stund (om man inte får en anafylaktisk chock och dör). Och den rekommenderade bedövningen, isbitar där sticket sker, är redan avklarad.

Landshövdingen i Södermanland har gått ur tiden, men bina lever.

Dessutom har det landat en bataljon semlor nyss på arbetsplatsen.

Fint bränsle inför vikingarännet.

På söndag är det skridsko på.

Hög tid att anmäla sig är det. Eller ge bort en biodlarkurs till en vän.

Hos vissa föreningar kan du också hyra en bikupa med invånare och redskap och sköta som din egen, tills du bestämt dig och hittat ett bra ställe att parkera upp den lilla honungsfabriken.

I Stockhomstrakten vänder man sig med fördel till detta gäng för mer kunskaper. Nästa kurs börjar redan nu på tisdag, så det är lite bråttom. Och den som fortfarande velar kan göra ett studiebesök utan att det kostar något alls.

Det börjar sticka upp snödroppar.

Just nu bara bladen, som små tofsar 3-4 centimeter över markytan i den skottade gången bort mot bikuporna.

Det är visserligen en halvmeter rätt välpackad snö ovanpå, men ändå.

Våren är på väg.