… för min far, också född på Valborg, kan spela luta. Min mor har dessutom alltid varit snyggare än Silvia. Och det blev lite bubbel över efter brakfesten. Otroligt nog.

Det har varit hårt att vara bi i Östergötland vintern som gått. I alla fall i små samhällen, konstaterar Svante Kullgren och Gudrun de Val i lokalradion SR Östergötland.

De vittnar om både utsot, mögel och varroa som lett till bidöd. Inte kul.

Fast det är alltid kul när det skrivs om bin. Dessutom har Gudrun en klart trevlig skyddsdräkt, precis en sån som jag skulle vilja ha.

Hitler fick hålla på tills han själv tog livet av sig för 65 år sedan.

Österrikarna sa däremot nej direkt till GMO-potatisen Amflora, dna-vässad för att kunna producera extrema mängder stärkelse.

Jag drömde om bina i natt. Någon sorts korsning mellan Bee-movie och reklamen för allergi-medicin, den där med insekter som flyger i moln av pollen, på ett mycket trevligt sätt. Jag flög helt enkelt omkring i naturen, det var väldig angenämnt.

Sedan dök Anna Anka upp. Den otroligt enerverande rösten gav sig inte ens när jag vaknat, vilket var rätt läskigt. Ända tills jag insåg att det var en alldeles verklig kvinna med skånsk brytning som skrek och kommenderade någon stackare utanför fönstret.

Dagens stora plus: EU verkar ha den uppriktiga avsikten att säga nej till den vidriga uppfinningen köttklister.

Dessutom firar vi mina utomordentligt fantastiska föräldrar snart. De har avverkat 175 år i denna världen, vilket kräver både planering och mycket skumpa.

Skål!

Och på minussidan: Jag måste arbeta med andra saker än bina.

Det är rena regnbågen som bärs in i pollenkorgarna just nu.

Vitt, ljusgult, mörkare gult, lysorange, lindblomsgrönt och då och då en spännande blåsvart sort som jag tror är scilla. Hela gräsmattan är full av blå blommor och bina verkar förtjusta, de klättrar omkring i blommorna.

Hoppas värmen håller i sig nu, jag vill gå igenom kuporna ordentligt och ju förr desto bättre.

Tråda ramar, kolla varroa, smälta vax.

Tråda ramar, kolla varroa, smälta vax.

Tråda ramar, kolla varroa, smälta vax.

Det är som ett mantra, medan bina sprider sig surrande över Byn.

Vårfloden rinner glatt tvärs över vägen i år igen. Bregottfabriken kan inte ens gå ut, men vadarna trivs och det har kommit en utter till Byn. Jag skulle utan vidare kunna paddla kanot runt ägorna.

Våren är här nu, på allvar.

Bina suger på ramarna och vårdar sina yngel medan blötsnön vräker ner. Jag går och trampar och vill igång med alla saker som kräver varmt vårväder.

Å andra sidan kan jag se till att få ihop en snabbkokare. Inte så svårt att göra. Och Alingsås biodlare har en fin ritning på sin hemsida. Tack snälla ni!

Sen är det bara att läsa på om drottningodling.

Undrar om man kan smyga iväg om natten sedan och hänga upp de kläckta damerna för parning i närheten av några lite mer renrasiga bin än mina…. hmmm…

(Tillägg: Man måste naturligtvis ha bitillsynspersonens tillstånd för att tassa iväg med parningskuporna över församlingsgränsen.)

..en yrvaken sädesärla, som redan hittat till Byn.

Snart kommer flugsnapparen. Han som har en dam i varje holk och gärna låter blåmesen fixa till det först, i god tro, innan mesen kastas ut och madamerna installeras.

Sen far herr snappare som en tätting mellan holkarna. Ungefär som Tiger. Eller Jesse. Eller Jonas. Det är bara att ta fram almanackan, det finns hur många okopplade byxormar som helst.

Bin gör det enklare. Och drönare i all ära, men de drar inga valser om vad de är.

Fördelen med iskallt vårregn är att man kan passa på och skura ren kuporna. Sköljvattnet kommer liksom från ovan.

Hett vatten i en balja, diskborste, ett par droppar diskmedel funkade utmärkt.

Ett vaktbi tittade ut för att se vad jag höll på med egentligen, men de lät mig skrubba i lugn och ro medan regnet trummade.

Kuporna blev som nya.