Man behöver inte vara så avancerad.

Hyvlat fint virke från en container, åtta skruvar, två knektar och lite lim, sen satt det som en smäck.

En halvtimme för två, inklusive landningsbräda.

Och jag säger det igen – en bra skruvdragare är kvinnans bästa vän.

Läste broder Adams lilla bibok igår kväll och insåg att han gjorde rent bottnarna redan i början av mars. Bytte, helt enkelt.

Om man omsätter det till norduppländska breddgrader så blir idag nog rätt lagom.

Solen steker och termometern är på väg upp. Två helt nya nackabottnar gör det enkelt att fixa nytt i plastkuporna, bara lyfta, peta undan det lortiga och ställa ner på nytt.

De två andra, till Törebodalådorna, får jag nog ersätta med något tillfälligt. Har inte fått klart de nya träbottnarna ännu för gubbdagiset har slut på rätt sorts metallnät. Bina får nöja sig med nylonnät till slutet av denna månad. Inte särskilt syrafast, men det gör ju inget just nu. Nöden har ingen lag.

Det har dykt upp en kattuggla i Byn.

Och den verkar vara kär i Elvis. Eller rejält svartsjuk, för det ho-ho-ho-hooo-ar hela tiden, åt bigården till.

Har varit på långpromenad och hämtat lite hassel med hängen. De är proppfulla med pollen, så jag parkerade kvistarna vid bikuporna.

Room-service för bin.

Naturen håller annars på att svämma över även här. Jag fick klafsa till knäna i smältvatten nån halv kilometer och plaskade hemåt med vattenfyllda kängor som sa ”skviss, skviss” för varje steg.

Det var faktiskt rätt kul. Och fötterna blev väldigt rena. Att gå runt det obehagliga ligger helt klart inte för mig. Mera full fart framåt.

Jag blandade dunderhonung och pudersocker till en fast deg, kavlade ut rätt tunt och la ovanpå ramarna i varje kupa i morse.  Efter några timmar blev bina som galna i vårsolen: